Vackra kråkfötter

Bild här

Jag är alldeles vansinnigt förtjust i det skrivna ordet. Jag inspireras otroligt av ord och text. Mitt favoritspel är alfapet. Jag önskar ibland att jag var lika bra på att skriva och uttrycka mig helt korrekt som jag är på alfapet. Jag skulle vilja utveckla mitt sätt att skriva. Men finner aldrig riktigt ron. Börjar men tappar tålamodet och modet. Då blir de ofta ett snabbt blogginlägg där jag bara låter mina fingrar kila över tangenterna och dansa efter tankarna. Tanken är oftast snabbare än mina fingrar. Så ibland blir det lite som det blir-ett ord som glöms, märkliga meningsbyggnader och syftningsfel. Det ändå är min röst, min lust, mitt uttryckssätt som präglar Sannas Värld. Så oavsett felstavningar och felaktig grammatik är det här ärligt och kärleksfullt. Det är det som är meningen.  Därför gillar jag bloggandet i stort. Enkelt, personligt, nära och snabbt. Det finns en blogg för allt och alla i stort sätt. Det inspirerar mig och jag har under mina bloggår fått en massa fina kontakter i min blomstervärld som jag aldrig fått annars. Fantastiskt faktiskt.

Bild här

Om jag kunnat hade jag skrivit mina inlägg för hand. Rätt upp och ner. Här och nu. 

Förmodligen skulle jag kladda små blommor, fjärilar, hjärtan, änglar, streckgubbar/gummor och annat lättritat strunt runt om mina spretiga bokstäver och konst-närligt (-igt) sammansatta ord medan jag funderade på vad jag skulle skriva härnäst. 

Redan då. Även mina tidigaste pojkvänner kände till min passion för citat.
Det här var också killen som gav mig en vild bunt eterneller
 från sin mammas trädgård. För
då behövde han "bara" ge blommor en enda gång. Jag var 17 och han 18.
Vi var ihop urlänge....5 månader.

För det vackraste och finaste jag vet är en handskriven lapp eller ett brev. Det hör nästintill det förgångna. Jag skriver lappar, brev, kort och har fortfarande en "Riktig" kalender där jag kan skriva med fina pennor, tusch i olika färger och klistra in märken på dagar som är extra speciella och betydelsefulla. Mina tjejer gör faktiskt detsamma. 

Jag har en låda med gamla brev och kort. Jag tar fram dem då och då.
Jag kan inte förmå mig att slänga dem.
Det ligger så många känslor i denna låda.
Glädje, sorg och kärlek.

Det känns gammeldags, äkta, gulligt och fint.  Jag kommer fortsätta skriva förhand mycket och ofta. 

Min bror är författare. Han skriver fortfarande för hand, ritar och dedikerar.
Han vet också vad jag sparar på liksom min syster.
Kan aldrig få för många ord, nycklar och dörrar.

Så småningom kanske mina framsteg och mognad i det skrivna ordet kommer smygande av sig själv. När jag tänker för mycket blir det allt fullt av prestige och krav. Jag blir hämmad och tappar inspiration och lusta. 

Jag saknar handskrivna brev med mitt namn och adress.

Fortsätter som jag brukar sålänge. 

Jag saknar de där oskyldiga kärleksbreven. 

Direkt, härligt, ärligt och framförallt när jag känner mig full av vällust för mina betraktelser. Som ni märker är det relativt ofta jag känner att jag har något att förmedla. I tid och otid.

Bild här

 Efter det här inlägget - som blev till av bilder från ett surfande bland tårtdrömmar -  kommer jag beställa ätbart bläck. Jag skall skriva något genomtänkt och äkta förhand med vackra kråkfötter på mina kommande tårtor till nära och kära. För förutom en fallenhet för blommor, ord finns en böjelse för söta bakverk.


P.S

Ett "puss" på en gul postit-lapp upptäckte jag i min väska efter en tid.
Hade ingen aning vem som var författaren och vem den kom ifrån.
Trodde det var från mina tjejer-eftersom jag alltid packar överraskande
lappar i deras väskor när de reser-men kände inte igen skriften. Det visade sig vara en kollega hos en av mina "kunder". Det värmde otroligt. 

Det är så enkelt att visa uppskattning och kärlek.

Pepp-lapp och uppskattning från chefen funkar.

Det ligger på något sätt mer tyngd i det handskrivna. Någon har tagit sig tid. Jag tycker om beundrande och gillande sms och mail också. Jag skickar många sådana spontant. Men det är något alldeles speciellt med snirkliga personliga bokstäver. D.S

Småsaker

Igår morse var jag i Årsta. Eller "morse" - för en vanlig blomsterhandlare räknas väl 10 på förmiddagen som eftermiddag. Men jag hade varit ute med vovven innan så det var inte sovmorgon om ni skulle tror annat.

Jag tycker om när jag har tid. Igår hade jag lite extra tid att gå runt och kika. Fylla på med inspiration inför vad som komma skall. Jag skulle ändå bara ha några blommande småsaker.

BJ Flowertrading hade fina kottar.

Min kott-kärlek går ej att mätta.

Där fanns lådvis med frestelse. Hur kan man motstå en kotte. 

Dock var det ej kottar som stod på inköpslistan. 

Utan mitt "mission" var en vacker bukett med ton av jul.

Det blev amaryllis, ranunkel, eklöv, leucadendron och tillandsia. Som för tillfället är min ständiga följeslagare. Fetbladen har fått ge vika en stund. Jag älskar dem fortfarande, men nu har echeveiran varit med mig så länge. Tröttnat lite och då förnyar jag mig. Air plants är min grej nu.

Att köpa en hel jättelåda med air plants var inte läge denna gång. Men jag hittade en mindre förpackning med jättefina rara luftväxter men i jätteful glittersten. 

Discostenen lade jag i en påse. Den är urful men jag vet ju aldirg. Kan behövas om någon är sugen att fira i Travoltaanda. Glaskuporna kommer definitivt till användning i framtiden. Jag plockar ofta isär för att få tag i godbitarna. De blev ändå billigare för mig än att köpa en hel låda.

Tillandsian är så fin i buketter. Love it. 

Den sticker ut. Kaxigt. Exotiskt. Coolt. Busigt. Helt fantastisk helt enkelt.

Pre-Christmas färger behöver inte vara vitt, rött, grönt. Färgerna kan definitivt ha en mjukare ton. 

Pastell och kopparbrunt. 

Alternativ pre-decemberbukett klar för leverans.

Det är verkligen lyxigt med hemarbete. Jag tycker om att spela favoritmusiken på högsta volym och yra runt med blommorna. Sanna-tiden för styra. Ingen öppning eller stängningstid som bestämmer min dag. Dessutom kan jag gå och träna mitt i. :) Igår blev det Sats Hot-Mojo. 

Blomsterkramar på Er. Ha en underbar lördag.

Solbränt

Jag fryser nu. Jag tycker det är ruggigt. Jag verkligen ogillar att frysa, att känna mig kall ända in i ryggmärgen. In i själen.  Usch. 

Det är nu jag bläddrar som mest i mina bilder fyllda med värme. Sköna smäktande fotgrafier från andra varmare årstider. Fyller min kropp med känsla av värme från andra länder. Genom att med mina otaliga fotons hjälp förflytta mig till olika varma moments som jag upplevt.

Som den där härliga första utforskande morgonpromenaden i solen på årets Greklandsresa.

Då vi hamnade på ett uppvärmt fält med solbrända solrosor som öppnade sig strax utanför den söta genuina byn Afistos- i Halkidiki. Solbränt och breath taking.

Såna  minnen värmer nu i kyliga November. Gud! vad det var makalöst vackert. Otroligt betagande. 

Jag blev berörd av alla dessa nickande enorma torra solroshuvuden som alla med vördnad hade vänt sig mot solen. Som de blivit förstenade precis när de bockade inför morgonsolens första strålar. 

Solrosornas förgänglighet var så påtaglig. Sorglig och vacker på en och samma gång. 

Just såna här solvarma bilder/minnen håller mig ifrån att frysa till is redan i november. Hur gör du för att hålla värmen.

Det vackraste jag vet

Jag och liten har haft en tjejvecka i Roslagen. Nästan iallafall. Morfar bor tvärsöver stigen precis vid havet och Nicos (vovven) är ständigt runt våra ben. Hur som helst har vi haft hur mysigt och trevligt som helst. 

Vi har passat på att göra somriga saker. Solat, cyklat, ätit glass, kokat kräm, plockat smultron! Finns det något så ljuvligt som att sticka ner näsan i en mugg full med smultron. Vilken doft, vilken njutning! Det är riktig sommarlyx.

Mamma, de här är till dig!

En utsträckt barnhand full med blommor. Det vackraste jag vet. En underbar överraskning efter 17-åringens skogspromenad med vår fyrbente vän. Det var vanligare förr men det händer fortfarande. Även om mina 3 flickor är stora idag så är de buketter jag får från mina barn de finaste jag vet. 

Rävsvansar (en masse) och 2 ormbunksblad. Skogsnära, snyggt, grönt och enkelt. Stilrent med en känsla av bus. Så otroligt fint på farmors slitna matbord som står på verandan.

  Jag kan följa mina flickors uppväxt och blomstrande utveckling i dessa handplockade kreationer. Från de där första buketterna med små sippor och ogräs med rötter och allt, feta rara tussilago, ett gäng tuffa maskrosor,  blandade vilda buntar med ängs/dikesblommor,  till en lite mer bestämd stilfulhet. Idag har de alla en ganska bestämd uppfattning vilka som är deras favoritsorter och hur de vill ha dem. 

En sak som är säkert är att jag älskat/älskar/kommer att älska dessa blommor oavsett. Helt vilkorslöst. De är vackra. Betagande. För att de är gjorda och givna med kärlek. De finaste som finns.

Ha en fin helg. Plocka blommor!

 Här hos oss blir det säkerligen en mängd fyllda kärl av alla möjliga slag. Vinglas, snapsglas, flaskor, vaser, kopparbytor och allt annat som kan tänkas fyllas med skön sommarblomster. För det vankas sommarfester i flera dagar i rad. 20-årsdag för mellan, bröllopsdag, 25-år-sedan-vi-träffades-dag och så min födelsedag förstås. Hoppar över siffran här,  tycker den inte spelar så stor roll just den här födelsedagen. Kan säga att jag skall njuta av de kommande året ordentligt innan jag blir riktigt vuxen. Om det nu är möjligt. Jag tror jag tänker ta börja använda ordet som jag aldrig egentligen gillat: mogen ungdom. Jag fortsätter vara lite som Pippi Långstrump. Jag är över tjugosju, känner mig ung och är ganska mogen alltså Mogen Ungdom. ;) Jag älskar iallafall att fylla år. Kramar Sanna

Året-runt-blomma

Amaryllis tillhör mina favoriter. Både på lök och snitt. Ståtliga. Vackra. Snygga. Sköna. Tuffa. Coola. De kan vara den du vill. Passar i alla sammanhang. En riktigt bra blomma!

Visst är den en sommarlök!? Jag har tjatat om det tidigare, gör det igen: Var är amaryllislökar och snitt på våren, på sommaren, på hösten? Uppenbarligen är det en favorit i krukorna på varmare breddgrader. Känns inte ett dugg julig i den här miljön.

Jag hade ju röda i mina sommarkrukor förra året. Hade turen att rädda några från sopporna. Jag har sökt med ljus och lykta efter lökar i vår. Men de finns ingen som har några i sina gömmor. Inte ens Ulriksdal. Nu hoppas jag på blomsterjaktlycka nästa vecka - i London och på Chelsea Flower Show. Jag vill ha amaryllisar i mina sommarkrukor. I mina höstkrukor. Så fint till alla möjliga andra blommor eller bara en masse. Mina många röda i kopparkitteln förra sommaren var riktigt gott ögongodis. Många regerade på mina vackra röda lökar. Även om det ofta var: Är inte amaryllis en julblomma!? NEJ! Det är en året-runt-blomma.

Nu vill jag ha Fuerteventura-style i mina krukor. Amaryllis och sköna suckulenter. Ser en vision av nyanser av: Aprikos, bordeaux å buteljgrönt. Mina krukdrömmar kanske blir sanna. ;) Håll tummarna. 

Tänk om...

Alla älskar väl Myrten!? Jag gör det. Tyvärr är jag dålig på att få den att överleva hos oss. Min kärlek är tydligen inte tillräcklig. Ljust, men inte direkt sol, gärna lite svalt. Den gillar att vara utomhus. Svensk sommarsemester. Och sedan mycket vatten. Glöm inte vattna! Det är nog där jag brister. 

Jag hade ett tunt tunt myrten-diadem när jag gifte mig. Knappt synligt men det fanns där. Föga förvånade kanske med tanke på min "hang-up" på symboler. Myrten i brudkronan blev en tradition här någon gång på 1700-talet. Det var väldigt längesedan jag gjorde något med myrten till ett bröllop. Förr brukade jag sätta i en liten liten kvist - i smyg någonstans i bukett och corsage.  Om jag hade en myrten tillgänglig förstås. Som en "lycka-till-grej" från mig. Ett signum. Men det har fallit i glömska faktiskt. 

Kärlekens växt. I Egypten är Myrtus tillägnad Afrodite och i Italien Venus. I varmare länder växter myrten vilt.  De vita blommorna är sagolikt fina tycker jag. Som strössel. 

Formklippt myrten. Love. 

Tänk om jag kunde ha Myrtus-bollar i trädgården. Finare än buxbom, även om de är ok. 

 Myrten är användbart till lite av varje, förutom i bröllopstider och som vacker krukväxt. Några kvistar på grillkolen för doft och smak. Lite som enris men mer känsla av kärlek. Bladen skall vara gott i köttgrytor. Har aldrig testat, men det känns ju symboliskt rätt till en värmande kärleksmåltid.  Om du vill brygga en kärleksdryck kan bären användas. 

Tänk om! jag hade en trädgård i varmare trakter. Vad skulle du ha i din trädgård på sydligare bredgrader?

Bilder från Fuerteventura, Playitas. Tänk att få träna i en trädgård med myrten. :)