Pråligt

Röda gerbera.

Så 90-tal.

Måhända hamnar gerberan lite längre ner på min favvo-lista när det gäller blomster. Men den har legat högt. Det var en klar måste-ha-hemma-blomma innan jag blev professionell blomstermänniska. 

Jag vet! Så unga.....känns som i förrgår

Jag hittar absolut blomsterkärlek för det barnsligt stora blomsterhuvudet. Alla blommor "en masse" har effekt på mig. Även en svårflörtad blomma som en röd gerbera.

Blickfång. Färg. Mycket. Glatt. Lekfullt och alldeles underbart. I mina ögon; inte ett dugg pråligt.  Visst är alla blommor vackra och upplyftande på sitt sätt? Det gäller bara att de hamnar på rätt plats. 

En sista sak bara! Aldrig plastad stjälk! Aldrig tvingad med ståltråd! Man ska njuta av att alla har växt olika. Krokiga som raka. Jag tycker inte om att tvinga en blomma om jag inte måste. Jag gillar ju det operfekt perfekta. Be din florist att inte plasta och tråda -dåligt för miljön och blomman behöver det inte. Ljummet vatten och nytt snitt så trivs hen bra och gläder dig länge.

Makalöst

Äntligen! Jag vet jag har skrivit dessa ord förut. Men nu händer det på riktigt! NU börjar det! Både hos kollegor, kunder och annat folk.

 Amaryllis är helt klart en vårprimör. 

En ståtlig härlig grandios vårblomma. 

En skön vårlök.

Kunderna som har förstått härligheten med amaryllis även efter juletid är fortfarande få. Snittamaryllis i underbar korallfärg kan locka den nyfikna och modiga. De som faktiskt tycker som jag: Att visst hör Hippeastrum till våren!

Kaxigt praktfull är hen i galet blandande buketter av undertecknande.

Häromveckan hade jag en underbar kund som köpte amaryllis på lök - vita i blom!-som gå-borts-blomma. Hurra vad jag blev glad. Hon var inte från våra trakter ursprungligen och förstod precis vad jag menade med att amaryllis är en VÅRLÖK. Med sina vänner: pärlhyacint, krokus, tulpan, kungsängslilja, iris, hyacint, pingstlilja och de andra sötnosarna.

Jag har haft turen att anlitas av makalöst fina Makalösa Blommor i Stockholm. 

Tomas som äger och driver den lilla butiken har fingertoppskänsla!

Tomas kör sin grej och har gudomliga blomstermaterial för den här blomsterpersonen med sin lite galet kreativ blomhjärna.

Mina allra hemligaste önskningar går i uppfyllelse dagligen. Alla möjliga små makalösa under på snitt. Pärlhyacinter, kungsängslilja, helleborus och mycket mycket mer.

I mina vildaste blomsterfantasier är jag här dagligen. Dock är jag så himla nöjd med varenda dag jag behövs och bara är barnsligt lyckoglad. 

För visst är det helt ljuvligt med helt otämjda buketter. Operfekt perfekta!

 Nästa vår är hinkarna även fyllda med djärva buntar med lockande sorter av amaryllis för de tuffa blomstermänniskorna. Såna som jag själv som liksom vill sticka ut. Köra mitt race.

 Av den anledning gillar jag Tomas Makalösa skarpt.

Här kan du inspireras mer av min mission och kärlek till amaryllis

Tillsist. Till er söta Josephine och Margareta som skrev rara & peppande ord för mitt fortsatta bloggande. Den finaste februariblomma jag kan tänka mig på snitt. En julros. Eller menar förstås en februariros. ;)

Februari

Äntligen en ny dator! Nu väntar ett arbete med att flytta över, rensa ut och sätta ny fart.

Jag har inte riktigt känt för att skriva här i mitt blomsterrum i rymden. Det har varit en tid av tanke och reflektion över mitt fortsatta bloggande.

Sannas Värld har varit mitt andningshål när jag känt mig kreativt frustrerad i världen utanför. Det är inte alltid jag får utlopp för allt jag vill dela med mig härute i den vanliga världen. Jag är min egen och skapar utifrån det. Jag möter ofta de som tycker att en alltför färgstark, spretig, påhittig blomsterrebell -som jag- kan vara lite mycket.

Men vet ni !? Det gör mig inget. Jag spränger ramar och gränserna hur mycket jag vill. 

Även om jag ibland kan känna mig  ensam. Vissa gånger får jag kämpa med mig själv för att inte ta det personligt när det känns som att jag inte för utrymme och gehör för mitt konstnärsskap. Som ett irriterande "honings-bi" kan jag komma med underbara idéer -i mitt huvud iallafall- lika snabbt som bina byter blomma. Jag fullständigt älskar att dela med mig och inspirera till att tänka nytt. Både till blomsterkollegor och annat löst blomsterfolk. Jag vill helst alltid ligga steget före. Våga lite extra. Dock vet jag att jag är ute lite för tidigt med min framtidskänsla som kan verka störande för mer konservativt tänkande blommänniskor. 

Här i min lilla cybervärld av blommor kan jag vara mig själv. Spränga varenda ram om jag får lust. Stiga utanför varenda blomsterlåda om jag känner för det. Skriva vad jag vill. Inspirera hur jag vill. Visa vad jag vill. Det är enormt befriande. Jag är så tacksam att jag fortfarande har de som kommer in och kollar av även om jag inte varit aktiv på länge. 

Dock finns det ju mycket att läsa om och om igen. Det jag skrev om när jag började för 4 år sedan har ju blivit aktuellt idag. Jag har blomstermissionerat för både det ena än de andra. Nu säljer jag gula buketter som aldrig förr och amaryllis finns i butikerna både på lök och snitt!! Amaryllis har jag kämpat för i 8 år efter en sagolik blomsterresa i Paris med underbart likasinnade blomsterfolk. Hipp Hurra säger jag! 

Hörrni mina blomsterhjältar. Tusen tack för att ni vill plocka blommor med mig, läsa om mina ibland förvirrade blomsterspaningar och att ni bara är här och delat min värld av växtkraft. TACK. Så med ny dator och i knät och förhoppningsvis lite tid över har jag en del som jag önskar dela med mig av till er fina blomsterföljare. Det som snurrat runt mig den senaste tiden.

 Första måndagen i februari bjuder jag alltså inte på en Re-cyber Monday utan lite vackra bilder av min Väddöträdgårds vackra förgänglighet i november. 

Blomsterkärlek/Sanna

Vackra kråkfötter

Bild här

Jag är alldeles vansinnigt förtjust i det skrivna ordet. Jag inspireras otroligt av ord och text. Mitt favoritspel är alfapet. Jag önskar ibland att jag var lika bra på att skriva och uttrycka mig helt korrekt som jag är på alfapet. Jag skulle vilja utveckla mitt sätt att skriva. Men finner aldrig riktigt ron. Börjar men tappar tålamodet och modet. Då blir de ofta ett snabbt blogginlägg där jag bara låter mina fingrar kila över tangenterna och dansa efter tankarna. Tanken är oftast snabbare än mina fingrar. Så ibland blir det lite som det blir-ett ord som glöms, märkliga meningsbyggnader och syftningsfel. Det ändå är min röst, min lust, mitt uttryckssätt som präglar Sannas Värld. Så oavsett felstavningar och felaktig grammatik är det här ärligt och kärleksfullt. Det är det som är meningen.  Därför gillar jag bloggandet i stort. Enkelt, personligt, nära och snabbt. Det finns en blogg för allt och alla i stort sätt. Det inspirerar mig och jag har under mina bloggår fått en massa fina kontakter i min blomstervärld som jag aldrig fått annars. Fantastiskt faktiskt.

Bild här

Om jag kunnat hade jag skrivit mina inlägg för hand. Rätt upp och ner. Här och nu. 

Förmodligen skulle jag kladda små blommor, fjärilar, hjärtan, änglar, streckgubbar/gummor och annat lättritat strunt runt om mina spretiga bokstäver och konst-närligt (-igt) sammansatta ord medan jag funderade på vad jag skulle skriva härnäst. 

Redan då. Även mina tidigaste pojkvänner kände till min passion för citat.
Det här var också killen som gav mig en vild bunt eterneller
 från sin mammas trädgård. För
då behövde han "bara" ge blommor en enda gång. Jag var 17 och han 18.
Vi var ihop urlänge....5 månader.

För det vackraste och finaste jag vet är en handskriven lapp eller ett brev. Det hör nästintill det förgångna. Jag skriver lappar, brev, kort och har fortfarande en "Riktig" kalender där jag kan skriva med fina pennor, tusch i olika färger och klistra in märken på dagar som är extra speciella och betydelsefulla. Mina tjejer gör faktiskt detsamma. 

Jag har en låda med gamla brev och kort. Jag tar fram dem då och då.
Jag kan inte förmå mig att slänga dem.
Det ligger så många känslor i denna låda.
Glädje, sorg och kärlek.

Det känns gammeldags, äkta, gulligt och fint.  Jag kommer fortsätta skriva förhand mycket och ofta. 

Min bror är författare. Han skriver fortfarande för hand, ritar och dedikerar.
Han vet också vad jag sparar på liksom min syster.
Kan aldrig få för många ord, nycklar och dörrar.

Så småningom kanske mina framsteg och mognad i det skrivna ordet kommer smygande av sig själv. När jag tänker för mycket blir det allt fullt av prestige och krav. Jag blir hämmad och tappar inspiration och lusta. 

Jag saknar handskrivna brev med mitt namn och adress.

Fortsätter som jag brukar sålänge. 

Jag saknar de där oskyldiga kärleksbreven. 

Direkt, härligt, ärligt och framförallt när jag känner mig full av vällust för mina betraktelser. Som ni märker är det relativt ofta jag känner att jag har något att förmedla. I tid och otid.

Bild här

 Efter det här inlägget - som blev till av bilder från ett surfande bland tårtdrömmar -  kommer jag beställa ätbart bläck. Jag skall skriva något genomtänkt och äkta förhand med vackra kråkfötter på mina kommande tårtor till nära och kära. För förutom en fallenhet för blommor, ord finns en böjelse för söta bakverk.


P.S

Ett "puss" på en gul postit-lapp upptäckte jag i min väska efter en tid.
Hade ingen aning vem som var författaren och vem den kom ifrån.
Trodde det var från mina tjejer-eftersom jag alltid packar överraskande
lappar i deras väskor när de reser-men kände inte igen skriften. Det visade sig vara en kollega hos en av mina "kunder". Det värmde otroligt. 

Det är så enkelt att visa uppskattning och kärlek.

Pepp-lapp och uppskattning från chefen funkar.

Det ligger på något sätt mer tyngd i det handskrivna. Någon har tagit sig tid. Jag tycker om beundrande och gillande sms och mail också. Jag skickar många sådana spontant. Men det är något alldeles speciellt med snirkliga personliga bokstäver. D.S

Re-cyber Monday

tisdagen den 6:e november 2012

Löv-ly

Ett kärleksfullt blomsterliv slumrar sällan. 

Vem kan motstå en hel gräsmatta med färgglada lönnlöv!?

Kratta eller plocka det var frågan.

  

  Plocka förstås. Kratta finns det ju andra i mushuset som kunde.

Ett  fat med höst blev väl hur löv-ly som helst.

En kalligrafipenna och några löv förhöjde en grånande höstvardag. För både givare och mottagare.

Ett lövmeddelande på huvudkudden blev riktig löve.

Höstdagen blev lättare när vi dragit ett lycko-löv på morgon kvisten.

Höstkvällen blev roligare med en tallrik med löv i varma färger.

Löv är enkelt, vackert, lekfullt och helt gratis. Fint till vardag och fest. Nu är löven inte så färgrika längre, men de finns i flera nyanser av brunt som också kan vara fint. Dessutom mysigt höstpyssel med barnen. Låt dem göra fina löv-kort till farsdagsdukningen på söndag.

En vacker kvist hade blåst ner från vår stora gamla ek. Nu är jag ingen stor fan av torkade växter. Men ibland får jag göra undantag när jag hittar något riktigt trollskt som denna enkla kvist med sina torkade löv. I mina gamla bryggeriflaskor passar ju vad som helst. Mer om dem hittar du här.

Foto Sanna med Iphone