Blomstertankar

Att kika in över en häck, en mur eller ett staket är en något förbjuden och lite busig egenskap jag har.

Något som jag har lite svårt att låta bli när jag är på resande fot. Jag lockas framförallt av det där operfekt perfekta.

Det finns en sådan harmoni och skönhet i det spartanska hopplocket. En katt, en plastkruka, en sekatör, en liten röd strandhink, ett borsthuvud och det som lockade mitt öga först: En underbarhibiskusblomma som kikade tillbaka på mig.

Så makalöst iögonfallande med alla skapade oaser på små trånga ytor och varsomhelst. Där det finns aning utrymme och plats "arrangeras" det med grönt och blommigt.

Längs med en husvägg funkar det liksom alldeles utmärkt - om man nu inte har någon annat ställe för sina krukor.  

Promenerande blomsterfolk som jag får väja och se upp för att inte snubbla över växtlighet i kruka och kärl.

25:an bjöd på taggigt, knubbigt och rätt. Underbart förvirrande med sitt virrvarr av smått, stort och hängande i alla möjliga kärl på den pyttelilla klinkerbelagda pation. 

Bakom andra järngrindar var det mer strukturerat av uddiga och feta växter. Raka rader och enhetliga krukor.

Casa Nisse - kändes väldigt västerländskt i den spanska hettan - hade även tänkt färg.

Jag föredrar förstås det galna. Det vilda. Det som bryter av. 

Det är det som drar mitt blomöga till sig. Jag klär dock ej mina blommor i solhatt  för vårens första brännande strålar. Där går även min gräns för vad som blir tacky och på gränsen till alltför smaklöst. 

Men å andra sidan finnare med stråhatt mot solen än fiberduk och juteväv. En tujahäck med färgstarka sombreros skulle säkerligen få vilken vintertrött själ som helst att skratta. Eller vad tror ni? 

Det som jag förundras och tycker är så himla härligt och urvackert är att det verkar inte ha någon större betydelse vad du planterar i - bara du planterar. Här hos oss ligger det en del trend i vårt val av både krukor och blommor år från år. Det är otroligt viktigt att det skall passa in och vara tidsenligt. I min värld blir det lite för genomtänkt. 

 Inget får liksom bara bli som det blir. 

Jag tänker förstås jättemycket. För många, alldeles för många blomstertankar flyger genom mitt blomhuvud titt som tätt. De kan vara begränsande.

Jag vill aldrig förlora lekfullheten och skapandet av det oförväntade. Det spontana. Jag vill lämna en del åt slumpen. Inte styra fullt ut även om det kan bli så ibland.

Det har börjat smyga in några små funderingar kring sommarens blomsterkrukor, lådor och annat. Skall tygla dem så att de inte blir alltför genomtänkta för egen del. 

För mina kommande kunders del kommer jag vara lyhörd och coachande. Finns det utrymme kommer jag föreslå nya och lite udda lösningar kring vad vi kan ha i våra lådor och kärl.

För visst är succulent- och kaktussläktet iögonfallande läckert.

Superhett med "Red lips" i brännande söderläge. 

Mjuka upp den tuffa och den lite råa vilda västern-känslan med söta, vajande och bedårande blommor som hör svensk sommar till som pelargon, lavendel, cosmo, gräs och annat  efter tycke och smak. 

Min chef,Erica,på Zetas planterade den fullkomliga kombon
med mangold och tagetes förra säsongen. Mangold är perfekt i vas.

Tagetes kan jag tycka skulle passa till en cool & fet sommarplantering i en udda rostig ärgad koppar tunna eller en delat besinfat med loggan kvar. Undrar var jag kan "sakleta" efter en sådan!?

Oavsett vilka tankar ni har kring era sänsongskärl; lova mig att ha roligt! Ta det du har. Köp lite färg. Måla skapa nytt och fräscht av gammalt om du nu så vill ha det samstämmigt omkring dig. Fyll sedan med prunkande blomsterglädje. Låt det bli galet och unikt. Lite mish mash inviger till blomsterprat med grannar, familj och gäster.

Ha en urfin helg.

Enjoy.

Gräs

Jag gillar gräs.

Jag tycker om det rofyllda vajandet i vinden. 

Alla sorters gräs är vackert. Finns många.

I mushusets tillfälliga byggkaos behöver vi ett lugnt tryggt gräsvippande Något som lockar oss att vända ryggen till. Elefantgräs och sommarljus gungar ikapp i stora svarta plåtkrukor. De har blivit helt fantastiska. Köpte dem alla på Ulriksdal när våren gick mot sommar. De har sällskap av vinröd sötpotatis och ljust himmelsblå stjärnlobelia. Jättefint. Gräs-ligt nöjd.

Gräs är fint i vas.  Gräs är sommar. Gräs är äng. Gräs är barfotapromenader med gräsplock längs dikeskanten.Frihet. Barndom. Jag plockade alltid "dallergräs" som liten, gillade fladdret. Och ett timotejstrå med smultron. Total lycka! Jag blir hög av gräs.

Kanske märks det på mitt sommar jobb...

Att jag inte riktigt får nog av gräs. 

Det är så himla vackert. 

Happy Friday.

Hoppas ni njuter av sol och värme. Det gör jag även om jag sommarjobbar.

I want to know who´s in my (flowering) footsteps

"But don´t step om my blue suede shoes."

"Put on your red shoes and dance the blues."

"Then walk a mile in my shoes."

"Try walking in my shoes"

"Tell me who wears these shoes, darling"

"I want to know who´s in my footsteps"

"Hey, I put some new shoes on and suddenly everthing is right."

Flowering shoes fashion Chelsea Flower Show 2013

Tagetes

Kan tycka att det är en ganska bortglömd sommarblomma, tagetes. De har på senare år vunnit lite mark i mitt blomsterhjärta. Mest för att de finns en fin historia bakom.  

Min svärfar var helt tokig i tagetes. Han odlade lådvis, metervis-helt enkelt massvis- med tagetes från frö. Sedan blommade det tagetes hela somrarna både på västkusten och i storstaden. Från början kom min mans fars tagetesfrön från en manlig vän med ett otroligt odlingsintresse. Jag hade förmånen att få träffa denna man som mer eller mindre bodde fast på ön på västkusten. Son till en av öns gamla fiskare. Han hade det mest fantastiska hus, för mig var det drömhuset på min mans familjs sommarö. Litet, med massor av snickeriglädje, havsutsikt och en helt makalös liten trädgård. Den fullständigt prunkande på sommaren av allt möjligt, plus tagetes. Jag och mina tjejer stod ofta utanför hans hus och tittade genom grinden. Ibland blev vi inbjudna i det lilla sagohuset med de små fönsterna med de virkade gardinerna. Kändes alltid som att stiga in i en Astrid Lindgren-berättelse.  Farbror L hade förutom en härlig blomsterprakt en armada av de mest fantastiska modellbåtar. Detlajrika och perfekta, skapade med varsam hand. Vi har två stycken som min man fått vid några tillfällen som pojke. De tillhör våra skatter. Farbror L var ensam hela livet och när han gick bort tillföll det fina huset allmänna arvsfonden och auktionerades ut med möbler båtar och allt. Det är med sorg i mitt nostalgiska hjärta hur jag ser det förfalla sommar efter sommar. Trädgården är bortglömd och ledsen. Huset är inte alls i samma perfekta älskade skick. Så himla sorgligt. Om vi hade haft råd hade vi köpt det då. Bevarat husets lilla själ.

Tagetes intresset dog också ut med min svärfars bortgång. Så nu finns det inga historiska frön kvar längre. Ingen i min mans familj är trädgårds-eller odlingsroade. Det är lite synd att jag inte tänkte på att ta över tagetesodlandet. 

För visst går det att skapa en sagoträdgård med exotisk touch med tagates "en masse"!?

Denna fina utställningsträdgård med Indientema var superinspirerande. Färgstark tagetes gav verkligen varma kryddiga Indienkänslor. 

Riktig Flower-Power. Ringo Star invigde Herbert Smith Freehills garden till förmån för WaterAid Uk. 

Så nu i helgen har jag planterat gula fina tagetes i ett ärgat kopparkärl på landet. Med sköna chokladblommor som höjd. Kanske skapar jag en liten tagetesoas med våra Indienminnen och för att hedra tjejernas farfar med de gröna fingrarna. 



P.S Om man har problem med de söta rådjuren så plantera tagetes. De ratar dem. D.S

Året-runt-blomma

Amaryllis tillhör mina favoriter. Både på lök och snitt. Ståtliga. Vackra. Snygga. Sköna. Tuffa. Coola. De kan vara den du vill. Passar i alla sammanhang. En riktigt bra blomma!

Visst är den en sommarlök!? Jag har tjatat om det tidigare, gör det igen: Var är amaryllislökar och snitt på våren, på sommaren, på hösten? Uppenbarligen är det en favorit i krukorna på varmare breddgrader. Känns inte ett dugg julig i den här miljön.

Jag hade ju röda i mina sommarkrukor förra året. Hade turen att rädda några från sopporna. Jag har sökt med ljus och lykta efter lökar i vår. Men de finns ingen som har några i sina gömmor. Inte ens Ulriksdal. Nu hoppas jag på blomsterjaktlycka nästa vecka - i London och på Chelsea Flower Show. Jag vill ha amaryllisar i mina sommarkrukor. I mina höstkrukor. Så fint till alla möjliga andra blommor eller bara en masse. Mina många röda i kopparkitteln förra sommaren var riktigt gott ögongodis. Många regerade på mina vackra röda lökar. Även om det ofta var: Är inte amaryllis en julblomma!? NEJ! Det är en året-runt-blomma.

Nu vill jag ha Fuerteventura-style i mina krukor. Amaryllis och sköna suckulenter. Ser en vision av nyanser av: Aprikos, bordeaux å buteljgrönt. Mina krukdrömmar kanske blir sanna. ;) Håll tummarna. 

Att tänka fritt

Ni som följt mig ett tag känner till min passion. Blommor.

Vissa återkommer jag till gång på gång på gång.

Penséerna är en sån. 

Deras söta ansikten ler alltid mot mig. 

Jag älskar dom! De gör mig alltid barnsligt lyckoglad.

Jag var på Ulriksdal häromdagen med en blomstervän som uttryckte sin oro för  årets pensé-säsong i blomsterbranschen. Att de inte skulle sälja. Att blomsterköpare hoppar över dem och går direkt in på de "riktiga" sommarblommorna till sina krukor.

Det vill jag inte tro på. Som jag skrivit så många gånger förut. Vi behöver  lära oss att se penséer som något mycket mer än bara  en tidig vårblomma. 

Jag vill se penséer även på hösten precis som i Holland. 

Det finns så ofantligt många underbara penséer med de mest underbara namn. Om vi förlänger säsongen och skapar en ny period (hösten) för dem hinner vi ju plantera och njuta av fler. Ulriksdal bjöd mig definitivt på en floristisk extas i onsdags. Åk dit och frossa om du bor i mina trakter. Bor du någon annanstans i vårt avlånga finns de hos din närmaste blomsterhandlare. KÖP KÖP KÖP. Mycket blomma och njutning för pengarna. Mycket bättre än lördagsgodis. Barnen tycker också det är mysigt med penséer. Färgspektrat lockar småfolket minst lika mycket som plockgodis. Låt barnen köpa sina egna sötsaker och plantera. Jag verkligen tokgillar barns val av blomster. De tar vad de gillar och det blir galet fint. Känner kanske igen mig själv. ;)

 En fantastisk rar snittblomma. Pretty Pansy in da mouse house. Pensée-chict.

Jag använder dem dessutom inomhus innan plantering. Inte optimalt, men nu över helgen får de stå rätt upp och ner på mitt vackra handgjorda ljusrosa keramik fat. På söndag (dvs imorgon) får de jord (bra jord! satsa på bra jord)och flytta ut.

Ute i världen är penséen ofta symbol för den fria tanken. 

Jag tycker om att tänka fritt och högt. Gör det jämt och ofta. Vill ju gärna dela med mig och inspirera. Ibland uppmana. Blomsteruppmaningar tror jag på.

Så nu upprepar jag tidigare högt och fritt tänkande kring vissa s.k säsongsblommor. Blomsterhandlare- florister & grossister- och härliga blomsterköpande medmännsikor: efterfråga (be din florist trycka på sina leverantörer) penséer även till hösten. Så mycket bättre än ljung. Vackrare. Roligare. Gladare. Om man vill- funkar de såklart till ljung. Jag är  ingen ljungfan. Tycker den är lite sorglig. Min farmor sade alltid: Nu är sommaren slut! när ljungen blommade på landet mellan skog och hav. Minns sorgen jag kände i mitt hjärta när jag sprang på stigen ner till havet och såg att ljungen hade börjat blomma. Känner stinget fortfarande faktiskt, jag ville aldrig att sommaren skulle ta slut och jag var tvungen att flytta hem till staden. Jag vill ha penséer "en masse" på hösten också! Sorglöst och livat. 

Komihåg att hen tål flera minus grader. Visst har denna vinter varit ganska extrem och lång, men sötnosarna kan stå ute och klara iallafall -5 i skyddat läge. En liten kruka med glada pensé-ansikten på trappan eller balkongen gör ju vem som helst lycklig. Tidig vår som sen höst. En liten lätthanterlig kruka är lätt att lyfta in på natten. Sätt den på middagsbordet på kvällen. Jag planterar tidigt och verkligen gottar mig i dessa underbara skapelser. Men vill ha mer och fler.

P.S Min blomstervän berättade att i hennes butik har de alltid haft penséer från en speciell odlare i våra trakter. Men som har varit tvungen att lägga ner för att det inte har gått ihop. Så himla synd. Närodlat och allt. Undrar om det hade varit bättre för en sådan odlare med två stora pensé-säsonger. Plus förstås att fler köper och tänker närodlat. Lite dyrare, men svenskt närodlat skall vi försöka gynna.D.S