Drömmen om en trädgård på burk

Jag tror knappt ni kan ha undgått min kärlek och passion för Grekland. Jag vet faktiskt inte när den föddes - min fascination för Grekland. Jag var i Grekland för första gången som liten flicka och minns de öde stränderna och pinjeträden som gick så gott som ner till strandkanten där de mjuka vågorna rullade in. Det var Skiathos någon gång på 70-talet. Min pappa paddlade mig och min bror i en ostadig farkost runt en udde och så nästa - och så nästa....det var småläskigt - så ofantligt spännande. Mina föräldrar berättade mytologiska sagor och jag var som betagen. Tror det kan vara då jag liksom blev hooked på Grekland. Liksom Bali kommer jag aldrig kunna släppa dessa resmål helt. De är en del av mig. Mitt rese-jag.

En annan passion jag har är ju återburk - bruk menar jag. Gamla burkar och dunkar har nog varit min grej sedan Pippi var sakletare och hittade en gammal konservbruk i ett dike. "Titta va fin!" - Vad kan man ha den till? Man kan plantera i den å då blir det en sådan där trevlig burk med blommor vetja.

Jag fullständigt älskar det enkla i att odla på burk. 

Allt klär i en plåtburk!

Med lite färg ordnar det till sig om det är viktigt med samstämmighet.

En och annan olivdunk och fetaostburk får nya blomstrande färgstarka välkomnade uteliv. 

Eller varför inte måla i alla färger. Galet glädjande urvackert i mina törstande ögon.

Det är det här jag fullkomligt älskar med Grekland. Det enkla odlandet i det som finns tillgängligt. Det behövs inget fancy utan man fixar en bytta och så blir det så bra så. Gamla färgpytsar och spakelhinkar i plast kan också vara iögonfallande för en resande blomsterperson. Det får blir ett inlägg framöver med återanvänd plast. 

Jag tycker om att odla i kruka. Det blir så härligt prunkande och ett skönt tävlande om vilken blomma eller grönt som skall få den bästa och mesta platsen. Vem som skall få synas mest. Visst jag planterar alldeles för trångt men  jag gör som jag vill i mina krukor. Jag blir tokkär i mina krukor varje år. Men drömmen är ändå en trädgård på burk på en grekisk ö. Där skall jag bli gammal och sitta utanför min grekblå dörr i svart klänning och virka spetsdukar i vitaste vitt. Så det så. 

Tills nästa gång vi hörs njut av en dröm i mina ögon. Much is more! Recycle! 

Blomsterdrömmar/Sanna

Kram

Färg är glädje.

Vi här i norr borde våga mera.

Vi behöver färg.

Jag älskar färg.

Jag blir glad av färg.

Vi här i det kalla norden borde leka och njuta mer av glada uppiggande härliga färger.

Det tycker iallafall den här blomstersjälen.

Varma soliga kramar från en färgstark grekisk ö. Er färgstarka blomstervän i solen/Sanna

Blomstertankar på resande fot

Sitter i stugan mellan hav och skog och lyssnar på regnet som smattrar mot taket. Ganska mysigt ändå, även om jag önskat att det varit en något soligare och varmare midsommarhelg. 

Det bästa med inomhusväder i den lilla stugan på landet är att några direkta måsten - i stort sett - inte existerar. Vilket ger mig lite tid för min "place in space" idag medan regndropparna studsar mot fönsterblecket och vinden från Ålandshav tar ordentligt tag i skogens trätoppar. 

Mina blomstertankar är ofta på resande fot. Även hemmavid.  Jag tycker om att låta min blomhjärna flytta med känsla, helt fritt och hämningslöst i alla väder.

Jag måste ha det blommigt och grönt omkring mig. Gärna varmt också ;)Jag trivs som allra bäst då.   

Jag ser det vackra i det mesta. Det behöver ej vara så komplicerat eller tillrättalagt. Omogna oliver & en plastflaska med olivolja är ett vackert blickfång i ett kärleksfullt grekiskt landskap. Ett conversation piece.

En enkel olivkvist gör ju vilken balkongmiddag som helst helt otroligt fantastisk och inbjudande. "I det enkla bor det vackra" som Ernst skulle utbrista om han skulle dela en barfota middag med mig och min syster på en grekisk ö.

För vi har det så bra - jag och min lillasyster- när vi åker på vår årliga greklandsvecka. Vi finner oss snabbt tillrätta och känner oss hemma. Innan grönsaker, frukt och annat går åt till matlagning och drinkar används de på alla möjliga och omöjliga sätt.

Jag tycker att ett matbord alltid skall vara dekorerat. Om jag skulle tälta på en ö i havet eller bo i en trädkoja i skogen skulle jag förmodligen duka bordet med naturens fynd och ha med mig värmeljus. För mig är just plockandet och pysslandet som en form av terapi. Jag är mig själv en stund.

Mitt resesällskap-till Grekland varje år- tillika min syster kan ibland undra när jag ger mig ut i grannskapen för att leta det som natur och trädgård kan ha i sina skrymslen. En gratis blomsteraffär liksom. 

Men hon är van och har stort tålamod och överseende med sin smått blomstergalna syster. Vi tar ju alltid en drink efteråt. Retsina och Sprite med en citronskiva, såklart. Visst smakar det absolut ännu mer med utsikt över olivlunden där jag precis smugit runt och försiktigt "plockat" kvistar.

För att ha råd med allt resande lever vi väldigt billigt. Vi handlar, lagar och njuter av landets egna produkter. Det ända som vi snabbt tröttnar på är det vita brödet och de senaste åren har vi faktiskt tagit med oss hårt bröd. Vi börjar bli gamla ;) 

Visst är det lätt att drömma sig till varmare länder när det är regnigt och höstligt kallt utanför. Men...

Jag tror på sommaren. Den kommer snart. Jag har tagit mina första morgondopp. Jag trotsar väder och kyla oavsett temperatur - 11 grader i havet och på land. Det Är juni. Jag tänker njuta av min kommande ledighet och min kommande födelsedag som faktiskt skall firas på varmare breddgrader. Jag blir ju vuxen i sommar. Eller förresten det är nog ganska omöjligt för mig att bli någon annan än jag. Kommer fortsätta mitt euforiska skapande, vara smått kaotisk, springa barfota, gå igång på blomsterimpulser, njuta av min blomsterkärlek och känna det där pirriga i hela kroppen när jag dricker champagne och tycka att jag inte är en dag äldre än 32. 

Blomsterkärlek till Er alla.

Vi hörs snart igen.

p.s Tusen och tusen tack för att ni ändå har tittat in även om ni fått läsa gammal skåpmat. Men det kan ju ibland vara inspirerande det med.

Solbränt

Jag fryser nu. Jag tycker det är ruggigt. Jag verkligen ogillar att frysa, att känna mig kall ända in i ryggmärgen. In i själen.  Usch. 

Det är nu jag bläddrar som mest i mina bilder fyllda med värme. Sköna smäktande fotgrafier från andra varmare årstider. Fyller min kropp med känsla av värme från andra länder. Genom att med mina otaliga fotons hjälp förflytta mig till olika varma moments som jag upplevt.

Som den där härliga första utforskande morgonpromenaden i solen på årets Greklandsresa.

Då vi hamnade på ett uppvärmt fält med solbrända solrosor som öppnade sig strax utanför den söta genuina byn Afistos- i Halkidiki. Solbränt och breath taking.

Såna  minnen värmer nu i kyliga November. Gud! vad det var makalöst vackert. Otroligt betagande. 

Jag blev berörd av alla dessa nickande enorma torra solroshuvuden som alla med vördnad hade vänt sig mot solen. Som de blivit förstenade precis när de bockade inför morgonsolens första strålar. 

Solrosornas förgänglighet var så påtaglig. Sorglig och vacker på en och samma gång. 

Just såna här solvarma bilder/minnen håller mig ifrån att frysa till is redan i november. Hur gör du för att hålla värmen.

Boost i blått

När sommaren började nudda vid hösten åkte vi ut till Väddö en helg för att packa undan för vintern. Det är rätt skönt att veta att allt är på sin plats. Nu kan vi bara åka ut när vi känner för det. Elda upp och mysa utan måsten.

Mitt i den där urtråkiga känslan av att sommaren var över och den vanliga vardagen slagit in infann sig en busig kreativ lust. Rabatterna, naturen och krukorna var ju fortfarande överfyllda med somrig glad färgstark blomsterfägring. Här gällde det att ta tillvara på varenda blomstrande minut. Njuta. Leka. Skapa. Fota. Helt enkelt ha lite skoj. 

Min tanke var att hitta höstens färgskala enligt Pantone i min trädgård och i naturen mellan skog och hav. 

Mykonos Blue. 

Oavsett vilken ö är det ljuvligt greklandsblått.

Nigella - "Jungfrun i det gröna" blommar i nyanser av Mykonos Blue kan jag tycka. "Jungfrun i blått" skulle den ju heta.

Finstämda blå toner är verkligen min melodi. Rogivande. Havsnära. Vackert. Somrigt. Skönt. 

Höstens Pantoneskala tilltalar mig. 

Mykonos Blue, Turbulence med en touch Carafe funkar fint tillsammans. Jag hittade dem alla i min närhet.

Linden Green och Mykonos Blue. 

Mykonos Blue och Vivacious. 

Sliten Mykonos Blue och mjukt Turbulence känns härligt grek-vintage.

Att spåra trendfärger och tolka dem på ett eget sätt var ett skönt avbrott i vinterstädningen på landet tidigt i höstas. Likaså som det varit en härlig blå stund nu - framför datorn - med det här inlägget.  

En boost i blått. Supertrendigt i höst. 

Nu är det höstlov och jag, mitt enda hemmavarande barn och hunden -de andra två döttrarna befinner sig på andra sidan jorden- åker förmodligen till landet och bara myser. Under nästa vecka serveras några repriser och kanske en och annan blå pausbild. 

Happy Friday.


P.S Det kommer mer färg ur mitt kreativa blomsterkaos längre fram.