Det vackra i det tillfälliga

I början min blomsterväg livnärde jag mig på torkade blommor. Som ni kan gissa var det ett tag sedan. 

Min allra första bukett som jag fick av en pojkvän var torkade rosa eterneller som hans mamma plockat i sin trädgård och hängt upp och ner i ett mörkt torrt utrymme. Jag var fyllda 18 och tyckte de var det finaste jag fått. Den där knippen rosa eterneller hängde med en och annan flytt. Jag hade ingen aning om då att jag skulle komma att skapa med torkade och färska blomster. Jag var så inriktad på ekonomiarbete i någon form. Helst i resebranschen. Hamnade i finansbranschen. 

Allt har sin tid. Jag kände att jag vissnade på min stol i en okonkret värld där summor, pengar och aktier blev så fruktansvärt ogrepppbart för mig. Jag passade liksom aldrig in. Redan då var jag fröken tvärtemot. Framförallt klarade jag inte riktigt av dresskoden. Var liksom tvungen att busa till det på något sätt. Kunde vara en krage, galna strumpor eller hårband. Bara det lilla som retade ögat. ;)

Nu är det livet borta sedan väldigt länge. Nästan halva min livstid. Jag är tacksam för det mesta som passerat i min livsrevy. Det är möjligt att jag skulle gjort annorlunda i vissa val med den erfarenhet jag besitter idag. Men just då kändes de val jag gjorde de rätta. 

Ett absolut helrätt val var att bryta mig loss från gamla invanda finansspår. Ge mig ut i en för mig okänd egenföretagar-värld. Visst har det varit väldigt svårt och tufft då och då. Jag har både älskat och hatat det. Gått på en massa minor och tappat självförtroendet, blivit fruktansvärt sårad och förlorat en hel del pengar i mina "orätta" val. Framförallt av samarbetspartners och kompanjoner. Men nu har jag lärt mig med åldern att inte vara för blåögd, spontan och impulsiv.  Förlåt inte helt relevant till detta inlägg. Då och då dansar mina tankar och fingrar iväg på annat håll.

Det skulle handla om det vackra i det tillfälliga. Det positiva i mitt blomsterliv överväger det som har varit mindre bra. Det som har varit dåligt har varit ofantligt lärorikt och gjort mig till en ännu starkare blomsterperson. Jag har haft så så många vackra möten med likasinnade i min blommande värld både tillfälliga & otillfälliga.

Jag är helt betagen i det förgängliga. 

Det rusar i alla mina ådror av att iaktta naturen just nu.

Jag följer blommornas flyktiga liv. Njuter hela vägen in till den sista sucken. 

Jag låter mina "sallader" av färskt vissna sakta på vackra fat.

Det är inga 90-talsuppsättningar direkt. 

Det ät mitt sätt att beskåda och njuta en liten stund extra. De får ligga sålänge jag tycker de är vackra. Innan dammet tar över. Sedan läggs de på komposten och blir till ny fin jord. 

Vilket i framtiden kommer att ge mig nytt material att leka med.

Det är av den anledningen jag älskar blommor. De är ej för evigt. Det är en påminnelse för mig att vara här. Nu! 

Så gott som varje dag förklarar jag för mina kunder att detta är just det som är det underbara med levande växtlighet. Att det är förgängligt. Som livet i sig. Om ett paket rosor "bara" håller 5 dagar - är  då inte de dagarna helt underbara!? Tänk  att ha blommande fägring på sitt köksbord, skrivbord eller nattduksbord hela veckan. Dessutom om du tar hand om dem håller de 7-10 dagar kanske -t o m längre. Jag vet! För jag har precis provat med ett helt vanligt 10-pack rosor. Inne på 12:e dagen nu. En vacker bukett från din närmaste blomsterbutik kan hålla länge! Byt vatten, diska vasen, snitta om med riktigt vass kniv varje dag. Jag lovar Er att ni får lång hållbarhetstid.

 Nickar huvudena tunga lägg dem på fat!

 med med löv, nypon, kottar, äpplen, granbarr och andra natur-liga skatter från skog, trädgård, ängar och dikeskanter.

och följ det vackra förloppet. 

Gotta dig  i det tillfälligt vackra in i det allra sista vissna kronbladet.

Lek. Fota. Gör egna vykort. Julkort. Tillfälliga konstverk som gör underverk för alla kreativa blomstersjälar. Det här är det nya sättet att glädjas åt lite torkat. 90-talets torkade alster  som skapades i ärvda byttor och skålar och som stod och samlade damm i åratal är förhoppningsvis förbi. Dock ta hand om de dekorativa kortlivade ögonblicken i varje bedagad skönhet. 

Mina halleluja-moments är ofta väldigt temporära. De kittlar i hela kroppen och tiden står still en bråkdelssekund. När det bubblat klart i hjärtat förevigar jag mina blomstermoments. 

xoxo/ S

Kram

Färg är glädje.

Vi här i norr borde våga mera.

Vi behöver färg.

Jag älskar färg.

Jag blir glad av färg.

Vi här i det kalla norden borde leka och njuta mer av glada uppiggande härliga färger.

Det tycker iallafall den här blomstersjälen.

Varma soliga kramar från en färgstark grekisk ö. Er färgstarka blomstervän i solen/Sanna

Landskapsblomma

Uppland är mitt landskap. 

Vi uppläningar har en alldeles extra fin landskapsblomma.

Kungängslilja. Fritillaria meleagris. Till Sverige kom den med Olof Rudbeck d.ä på mitten av 1600-talet - som hade införskaffat sig den i Holland- och hamnade i Uppsala botaniska trädgård numer Linnéträdgården. Linné "upptäckte" lökväxten i Kungsängen utanför Uppsala på mitten av 1700-talet. Lite blomsterhistoria så här på morgonkvisten.

Jag kan sitta länge och vara helt uppslukad av blommans rutmönster. Vilket litet underverk. Det är som någon målat med tunn pensel varenda ruta för sig i finaste akvarellfärg. Melaagris betyder pärlhönefläckig och det är förstås en fin beskrivning. Jag tänker mer på ett vackert schackbräde. 

Jag blir alldeles yr. Naturen är makalös.

Hos oss frossar vi i krukor med kungsängsliljor. Det står sig i ett par veckor inomhus. Sedan åker mina lökar ner i en påse i källaren för att sedan få en plats någonstans i trädgården. De kan aldrig bli för många. 

En kruka kostar mellan 40-60 kronor. Billigt tycker jag för det blir ju till dubbel blomsterglädje och nästan evig sådan. De kommer tillbaka år efter år med sina rara beundransvärda klockor. 

Aha, en julblomma tänker ni. Ni vet ju vad jag tycker. Vårblomma. Just nu blommar mina sista sparade amaryllislökar. De blommade snabbare än tänkt, jag hade tänkt ha dem ute i mina krukor. Jag njuter av dem ändå i kombo med våra kungsängsliljor. 

Pytteliten och jättestor på en å samma gång. Gillar kontrasterna i färg och form. Känns exotiskt och färgstarkt.

Mitt kontorslandskap ändrar sig efter mina blomsterkänslor för stunden. Lekfullheten är alltid ett måste. Jag är inte mycket för det förutsägbara. Något måste störa och bryta av. Färg, form eller bara göra nytt av något som egentligen är något annat. Vaser med lagom stora öppningar blir fina ljusstakar med enkla ljusmanschetter. De i zinkfärgade är köpta från By Carima. De mässingsfärgade har jag fått av min sommarchef på Zetas. Tack Victoria.I tidigare inlägg har ni säkert annat turkosa, de är inköpta på Spiti i Moodgallerian.- som nu flyttar till S:t Eriksgatan. Manschetterna är användbara till både det ena och det andra. Fungerar superfint som blomsterstöd till solitärer i dina vaser. 

Givetvis snittar jag ner när andan faller på. En samling små medicinflaskor från Ångermanland (min mors landskap) fyllda med Upplands landskapsblomma är för mig en fin och känslosam blandning.

En juxtaposition. Pyk möter vårens första blomster.

Gifter man sig i kungslilje-tider är hen alldeles perfekt i den vilda operfekt- perfekta vårbuketten.  Konungens krona blir verkligen pricken-över-i:et med ranunklar, tulpaner, trädgårdsiris och martorn. Ljuvliga färger från rosa, lila till blågrått.  

 

Nu är de odlade krukorna på upphällningen i blomsterhandeln. Det blir att invänta höstens löksortiment för utplantering. Jag har haft en ljuvlig förvår med massor av dessa raringar. Nu väntas andra blomstertider. Jag tänker njuta och uppskatta varenda blomstersekund, minut, timme, dag, vecka. Ta varje blomma som den kommer.

Blomstervärme/Sanna

Vårpirr

De senaste morgnarna har jag väckts av soluppgången. Vi har ännu inga rullgardiner efter fönsterbyte och fasadrenovering av mushuset. Vilket jag egentligen inte har några som helst bekymmer med som några andra i familjen har. 

Jag tycker det är helt underbart att vakna av att ljuset kittlar ögonlocken tills de bara måste slås upp. Att jag måste kisa mina lite morgontrötta blå ögon mot ljuset som direkt når min sida från fönstret i öster. Att möta en blå himmel det första jag gör är magiskt. Vi har verkligen haft några fina dagar här hos mig. Som jag har törstat efter solen, fågelkvitter och våren. Våren kanske inte är här på riktigt dock börjar känslan brusa i ådrorna. 

Små fina vårtecken har börjat spira i vår trädgård. Lite tidigt, men ack så ljuvligt. Trädgårdsarbetet börjar faktiskt locka nu när det är barmark. 

Nu vill jag plantera. Till att börja med vill jag frossa i penséer/violer. Och då menar jag FROSSA. Av alla de slag, namn och färg. NU!

 Jag känner att jag inte har lust att vänta en enda dag till. Vill att de skall prunka i mina krukor. Att det skall svälla över kanterna. En masse med nyfikna vårpenséer.

Jag är galet förtjust i dessa små söta ansikten. De plirar mot mig så fort de får möjlighet. De liksom flörtar. Jag har alltid svårt att välja. Alla har ju sin charm.

Jag kan få tårar i ögonen av första mötet på vår/vintern. Fyller hemmet med dem istället för annat. Tycker faktiskt mer om dessa raringar än både pärlhyacinter och tulpaner. Även om vårlökarna välkomnas hjärtligt direkt efter julen. 

Violer/penséer har en stor del av mitt vårhjärta och skulle gärna ha en väldigt stor del av mitt hösthjärta också. I år skall jag hitta fina fröer och odla lite senare så att jag kan ha dem i mina höstkrukor. Det ska jag! 

Men först och främst skall jag njuta av mitt vårpirr! Kanske ställa mig mellan skog och hav på sportlovet för att tömma kroppen på grå gamla vintertankar med ett rejält vårskrik.

 AAAAAAAAAiiiiiiaaaaaaaaaaaaaaaiiiAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA. 

Vårkärlek till er alla. Sanna

P.S Hmmmm....imorse väcktes jag av ett kallare ljus och ett "oj, vad det har snöat i natt". Jag slog försiktigt upp mina blå och möttes av vintervita snötoppar och av ett flera centimeter tjockt snötäcke på balkongräcket. Jag slöt ögonlocken igen, drog duntäcket över huvudet och tänkte: Jag ligger kvar här till våren är helt sann och riktig. Eller så tar jag till ända från tårna med mitt primaltjut för våren och tar i ordentligt när jag dansar runt i snön med spretande vårliga hopp. Då kanske jag skrämmer vintern på flykt och kan hålla kvar vårrpirret trots bakslag. Förstås är det roligt för små och stora barn med snö på sportlovet för så ska det ju vara. D.S