Gräs

Jag gillar gräs.

Jag tycker om det rofyllda vajandet i vinden. 

Alla sorters gräs är vackert. Finns många.

I mushusets tillfälliga byggkaos behöver vi ett lugnt tryggt gräsvippande Något som lockar oss att vända ryggen till. Elefantgräs och sommarljus gungar ikapp i stora svarta plåtkrukor. De har blivit helt fantastiska. Köpte dem alla på Ulriksdal när våren gick mot sommar. De har sällskap av vinröd sötpotatis och ljust himmelsblå stjärnlobelia. Jättefint. Gräs-ligt nöjd.

Gräs är fint i vas.  Gräs är sommar. Gräs är äng. Gräs är barfotapromenader med gräsplock längs dikeskanten.Frihet. Barndom. Jag plockade alltid "dallergräs" som liten, gillade fladdret. Och ett timotejstrå med smultron. Total lycka! Jag blir hög av gräs.

Kanske märks det på mitt sommar jobb...

Att jag inte riktigt får nog av gräs. 

Det är så himla vackert. 

Happy Friday.

Hoppas ni njuter av sol och värme. Det gör jag även om jag sommarjobbar.

Gran-ma-style

Oppa is gran-ma-style

Vaserna med de röda elegansnejlikorna
 är alldeles nya från Garden Flow Shop.
Charlotte har en massa fint i sin webbutik. 

beautiful, loveable.

Gammalt och nytt. En salig blandning. 

Mina senaste skatt från Myrorna förra fredagen. Min nya förälskelse. 60-tals keramik. Gärna svensk. Sådana som påminner om farmor, mormor, mamma. Som jag tyckte var vansinnigt fult när jag var liten. Nu letar jag på loppis och secondhand. Lyfter och kollar.

 Ahh...Öland, Skokloster, Bromma keramik och tillsammans 100 kr. Vilket fynd!! Visst lite kantstött här och var. Gör inte mig något alls. 

Pelargoner och kaktusar på fönsterbrädan. Farmor-style. Farmor hade förstås alltid röda. Jag kör Mårbacka från Ulriksdal. Min gran-ma-stajl.

Waldermarsuddekrukor samsas med ett modernare fromspråk signerat Ingegerd Råman. De vita krukorna har I. Råman formgett för Gustavsberg. 

De i frostat glas har I. Råman designat för Reijmyre Glasbruk. 

Jag gillar mina samlingar. Jag spar på godbitar. Växlar och byter. Efter lust, säsong och tid.

Jag har väldigt lätt för att bli berörd. Av olika saker och helt plötsligt. Förra helgen rördes jag till tyst gråt av ett hemma-hos-reportage i SvD Magasinet. Jag brukar inte falla i tårar av köksrenoveringar, trädgårdstips eller planlösningar. Men det här var en riktigt fin historia. En berättelse om sorg, nyförälskelse, framgång, omstart och ett hus. Bilderna i reportaget var fulla med en himla massa saker, prylar, konst, gamla fotografier, möbler, design (signerad och osignerad) m.m m.m. Helt underbart, jag hittade nya härliga detaljer vid varje titt.  " Hjärtlig mixad maximalism" läste den två gånger. 

" Det gamla stationshuset är fullproppat med konst, konsthantverk och design i alla former. Paret är ivriga konstsamlare av nutida skandinavisk konst och  Bengt har också en svaghet för romantiskt sekelskiftesmåleri. Mette älskar alla former av antikviteter, design och keramik. 

Båda brinner för människors kreativitet och delar med sig av sin tid och sina resurser för att stötta unga designers, kulturverksamhet och välgörenhetsprojekt som de tror på. 

I det gamla stationshuset struntar de fullkomligt i att hålla sig till vissa stilar. Blandningen är totalt respektlös. 

-Vi inspireras av mångfald och sensualismen, sann maximalism. Jag tycker att en vacker sak framträder ännu mer i kontrast med något annat. Köper man något med hjärtat passar allting in. Förr eller senare säger Mette."

Jag fullständigt avgudar personliga hem. Jag har alltid haft ett brokiga hem. Sedan jag flyttade hemifrån. Mycket saker, böcker, fotografier, reseminnen och annat plock. Visst påverkas jag av trender och modevindar. 

Ett fat med en samling minnen. Gamla och blivande berättelser
på ett vackert kermaikfat som i sig har en liten nygammal historia.

Men grunden har alltid varit densamma. Jag tycker om ting med affektionsvärde. Personliga saker. En historia. Ett minne. 

Tårarna som föll över artikeln om stationshuset var just av den anledningen. Den berörde ett minne. 

I skrivande stund håller vi på med fasad och fönsterbyte.

Mushuset hade haft samma ägare sedan det byggdes 1936. Nu skulle barnen sälja huset efter föräldrarnas bortgång. Vi åkte och kikade och jag blev förälskad på en gång, även om det var både nergånget och opraktiskt. Jag kände husets själ, här skulle jag bara bo. Men så blev det inte. De ville ha alldeles för mycket pengar för vår plånbok. Jag var urledsen. Vi fortsatte vår husjakt. Men hittade aldrig något som vi kände för. Vi blev gravida och allt husletande pausade. Och så plötsligt var det ute igen. De hade inte fått det sålt. Vårt hus. Det var meningen att det skulle bli vårt. Jag var så övertygad. Nu fick det inte gå till någon annan. 

Förra helgen stod det plötsligt ett gammalt par på vår infart.
 Det var en av döttrarna som växte upp här.
Hon och hennes man brukar åka förbi huset när
 de åker till föräldrarnas gravplats.
Det har hänt ett och annat - även om vi har bevarat så mycket
vi kunnat och känt för.
Som körsbärsträdet. Vi bygdde vår uteplats runt det.
Det gillade dottern. Jag hoppas på ett längre samtal nästa gång.
Vill veta lite mer om vårt hus historia. Den sagan som var innan vår.

Nu bor vi här:) 

Året-runt-blomma

Amaryllis tillhör mina favoriter. Både på lök och snitt. Ståtliga. Vackra. Snygga. Sköna. Tuffa. Coola. De kan vara den du vill. Passar i alla sammanhang. En riktigt bra blomma!

Visst är den en sommarlök!? Jag har tjatat om det tidigare, gör det igen: Var är amaryllislökar och snitt på våren, på sommaren, på hösten? Uppenbarligen är det en favorit i krukorna på varmare breddgrader. Känns inte ett dugg julig i den här miljön.

Jag hade ju röda i mina sommarkrukor förra året. Hade turen att rädda några från sopporna. Jag har sökt med ljus och lykta efter lökar i vår. Men de finns ingen som har några i sina gömmor. Inte ens Ulriksdal. Nu hoppas jag på blomsterjaktlycka nästa vecka - i London och på Chelsea Flower Show. Jag vill ha amaryllisar i mina sommarkrukor. I mina höstkrukor. Så fint till alla möjliga andra blommor eller bara en masse. Mina många röda i kopparkitteln förra sommaren var riktigt gott ögongodis. Många regerade på mina vackra röda lökar. Även om det ofta var: Är inte amaryllis en julblomma!? NEJ! Det är en året-runt-blomma.

Nu vill jag ha Fuerteventura-style i mina krukor. Amaryllis och sköna suckulenter. Ser en vision av nyanser av: Aprikos, bordeaux å buteljgrönt. Mina krukdrömmar kanske blir sanna. ;) Håll tummarna.