Sannas Värld: koppar

Visar inlägg med etikett koppar. Visa alla inlägg

lördag 23 november 2013

Småsaker

Igår morse var jag i Årsta. Eller "morse" - för en vanlig blomsterhandlare räknas väl 10 på förmiddagen som eftermiddag. Men jag hade varit ute med vovven innan så det var inte sovmorgon om ni skulle tror annat.

Jag tycker om när jag har tid. Igår hade jag lite extra tid att gå runt och kika. Fylla på med inspiration inför vad som komma skall. Jag skulle ändå bara ha några blommande småsaker.

BJ Flowertrading hade fina kottar.

Min kott-kärlek går ej att mätta.

Där fanns lådvis med frestelse. Hur kan man motstå en kotte.

Dock var det ej kottar som stod på inköpslistan.

Utan mitt "mission" var en vacker bukett med ton av jul.

Det blev amaryllis, ranunkel, eklöv, leucadendron och tillandsia. Som för tillfället är min ständiga följeslagare. Fetbladen har fått ge vika en stund. Jag älskar dem fortfarande, men nu har echeveiran varit med mig så länge. Tröttnat lite och då förnyar jag mig. Air plants är min grej nu.

Att köpa en hel jättelåda med air plants var inte läge denna gång. Men jag hittade en mindre förpackning med jättefina rara luftväxter men i jätteful glittersten.

Discostenen lade jag i en påse. Den är urful men jag vet ju aldirg. Kan behövas om någon är sugen att fira i Travoltaanda. Glaskuporna kommer definitivt till användning i framtiden. Jag plockar ofta isär för att få tag i godbitarna. De blev ändå billigare för mig än att köpa en hel låda.

Tillandsian är så fin i buketter. Love it.

Den sticker ut. Kaxigt. Exotiskt. Coolt. Busigt. Helt fantastisk helt enkelt.

Pre-Christmas färger behöver inte vara vitt, rött, grönt. Färgerna kan definitivt ha en mjukare ton.

Pastell och kopparbrunt.

Alternativ pre-decemberbukett klar för leverans.

Det är verkligen lyxigt med hemarbete. Jag tycker om att spela favoritmusiken på högsta volym och yra runt med blommorna. Sanna-tiden för styra. Ingen öppning eller stängningstid som bestämmer min dag. Dessutom kan jag gå och träna mitt i. :) Igår blev det Sats Hot-Mojo.

Blomsterkramar på Er. Ha en underbar lördag.

söndag 17 november 2013

Flashback Sunday; KOPPAR

torsdagen den 1:e augusti 2013

Cu

Ni som följt mig en tid känner till min känsla för ärgad koppar. Denna fina metall som var det första materialet människan började bearbeta och forma.

Den får gärna vara bucklig, patinerad, sliten och med en tillhörande historia för min del.

Gundämnet CU. Koppar är faktiskt fint. Riktigt ögongodis.

Koppartingen jag har här hemma kommer från när och fjärran. Borta och hemma.

Souknar i Mellanöstern, marknader i Asien och Europa, Myrorna & loppis. Mycket är arvegods från släkten. Jag har aldrig haft hjärta att göra mig av med kopparn. Det har liksom stått där i våra källarförråd och vindsutrymmen i korgar och kartonger under många år. Följt med en och annan flytt. Liksom väntat på att få se dagens ljus igen.

För några år sedan hittade jag en korg i ett av uthusen på landet. Eller närmare bestämt i vårt bergsutrymme under huset där mulltoan hade sin mynning. Ingen plats som har varit särskilt lockande. Det var som en skattkammare. Vilka saker vi "kastat" in där när vi tog över huset.

Ett "nytt" material. Det kändes helt rätt att dessa patinerade skönheter skulle få ta en plats både i stan och på landet.

Kopparbyttor är härligt att plantera i. Just nu bor min nyfunna vän, rosen Tommelisa, i en av kopparkittlarna som annars brukar rymma ved eller tidningar på vintern. På Väddö gästas en byta av feta rara taklökar och lewsia. (se bilden en bit upp)

Jag använder mycket av det vi har både ute och inne. På landet och i stan. Omväxling är trevligt. Gillar ju olika.

Allt efter lust och infall. Oxiderad koppar är min grej.

Älskar dem alla. På olika sätt.

Använder dem vid olika tillfällen. De åker in och ut genom skåp och skrymslen under olika årstider.

Förra vårens uteplantering av amaryllis var superfint i gammal koppar. De fick stå och växa till sig inne innan de flyttade ut till ingången. I år blev jag snuvad på amaryllisplanteringen. Hittade inte en lök till salu. I år skall jag köpa extra och förvara till februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti så jag kan ha olika i mina krukor hela säsongen.

Den här byttan är efter min mans gamla faster. Den var lite blank i början.

Men den har fått stått ute i väder och vind mellan skog och hav i några år. Nu börjar den börjar få den där lite skamfilade looken som jag tycker är finast.

Så räds ej för blank upputsad koppar. Hittar du en form du gillar. Köp den. Låna den. Ta den. Få den. Ställ sedan ut den. Länge. Låt vädret ta hand om resten.

Lycka till i er kopparjakt. Jag fortsätter använda min koppar på olika sätt.

fredag 15 november 2013

En riktig ökenros

Läste du inlägget igår? Så här ser de ut.

Sandrosorna. Visst är den vacker? Naturens under.

Mina barnhänder har varit med och grävt fram denna ovanliga skönhet. Det var längesen nu. Den här tillhör en av mina allra kätaste barndomsminnen. En riktig ökenros.

Likaså mina otaliga och vackra kopparfat. De bär alla en historia från en souk eller litet hål i väggen där min mor hittade vackra ting.

Jag vårdar dessa ting ömt. Jag älskar materialen. Jag har missionerat för koppar länge som ni vet. Nu skrivs det och skapas det nytt i koppar så det står härliga till. Men jag ömmar för de gamla, ärgade, historiska sakerna i koppar. Fynden från vindar, källare eller andra gömmor hos föräldrar, gamla fastrar eller andra galna släktingar. Fynd från loppisar, marknader hemma och borta.

Föremål med någons buckliga lite oxiderade historia. Såna kopparprylar gillar jag.

Kaktusen har erövrat mitt hjärta igen. De senaste åren har fler och fler av dessa stickiga och underbart tåliga varelser tagit mer och mer plats i mushuset.

Jag har också uppmärksammat att fler och fler frågar efter fina kaktusar. Så ett tips till alla blomsterhandlare köp in och ta hem praktexemplar. Fina, ovanliga, tuffa, stora, små.

Blommande. Det är ju helt fantastiskt när det kommer en rar liten anspråkslös knopp bland de vassa taggarna. Bedårande och tufft.

Terrakotta, kaktusar, aloe vera, koppar, dekorerade teglas, sandrosor är minnen från min barndom. De får samsas i trånga stilleben.

Min historia är viktig för mig. Jag sparar på godbitarna. Det har alltid funnits med mig, kommer alltid finnas med mig. Jag har inte alltid allt framme samtidigt (men det händer, förstås)utan det växlas rätt friskt i mushuset. Jag tycker det är viktigt med personliga saker. Som fotografier, böcker, fynd, mina skapelser och framförallt barnens skapelser. Jag har alltid velat att de skall känna sig stolta -att jag är stolt-över deras alster genom deras uppväxt. Jag älskar dem. Ett hem skall spegla dem som bor där. Tycker det är tråkigt när allt är bortplockat eller när det känns som hela konceptet är köpt bara för att passa in i gällande trend. Allt kommer och går. Bevara det du tycker om. Plocka bort och plocka fram efter hjärtats lust. Och köp blommor både i kruka och på snitt så här års. Naturen bjuder fortfarande på självplock i form av löv, pinnar, mossa och annat. Men en och annan skön levande blomma lyfter alla små stilleben. De gör underverk för slott, koja och dess inneboende.

Ha en skön helg. För oss i mushuset-vi tre som är kvar-krattar vi förmodligen löv. Kanske tar jag in ett gäng och gör något fint. Lyfter mina fjärran barndomsminnen med svenska novemberlöv.

tisdag 5 november 2013

Hjälp det är ju snart jul..Igen! (julrepris)

onsdagen den 26:e december 2012

Mitt december.

Ho Ho

God Fortsättning. <3

Hoppas ni alla haft en riktigt fin och skön julhelg.

Sannas Värld har pausat medan Sanna själv snurrat runt i en form av juldans.

Mellan blomsterjobb och mushus.

Försökt hinna med allt som jag haft i mina blomstrande jultankar.

Även om jag inte någon stor fan av vintern, så gillar jag december.

Jag älskar att få ta fram mina juliga gobitar. Till första advent dukas de fram.

" En masse". Mitt motto i december: Much is more. Jag frossar i familjehistoria och svensk tradition.

Lisa Larssons fina julfigurer tillhör mina favoriter. Adventsbarn. Stresstomten. Flicka med korg. Måns (katten). Liten ängel. Tomtarna "inte se, inte höra, inte säga (något ont)". Alla finns i mushuset. Älskar dem. Det finns många fler som absolut måste flytta in. Önskar mig en varje jul. Ibland får jag en.

I december lyssnar jag hur mycket som helst på Peter Jöback. Alla i mushuset är inte lika förtjusta. Men när de andra mössen är borta dansar och sjunger modermus på borden till allra högsta volym.

"Jag tror på dig...när vintern smälter till sommar..."

I år har decembersöndagarna blivit något alldeles extra. Att få duka till gemensamma adventsfrukostar betyder möjligen ännu mer nu när vi har stora barn.

Med några tonåringar fortfarande hemma och en ung vuxen utflugen, har jag verkligen njutit när vi varit alla fem vid bordet några adventssöndagar.

Även med stora barn måste jag ju leka lite. Kolla om någon upptäcker. Det var mannen som tillslut uppmärksammade "fenomenet" : Sanna, vet du vad det är för rött därborta!? Då hade tomten haft sina kläder på tork mellan de snötyngda träden i trädgården i nästan en vecka.

Så här års får blomsterbutiken stå för blomsterflödet i mushuset. Trädgården bjuder på några gröna barväxter. Som utfyllnad är det toppen. Det enkla gröna är alltid och absolut välkommet.

Jag passar på att njuta av säsongens blomster och deras underbara förgänglighet. Tulpan. Anemon. Ranunkel.

Hyacint. På snitt och på lök. En favorit som jag köper så fort jag kan hittar dem redan i november och försöker ha dem så långt in på våren jag kan. Frågar och ber hos leverantören. De är underbara vårblommor i ute-och innekrukor. Också!

Julros.

Vitt, rött med inslag av natur har det varit i mina kärl i december.

När själva julaftonen närmade sig var det dags att ge sig ut i ett julvackert Stockholm.

Julfönster och julklappar går liksom hand i hand för mig.

NK:s skyltfönster. Ett traditionellt måste. Känns lite tomt utan ett koppel med söta döttrar i släpptåg numer.

Med eller utan barn gillade jag årets skylt. Barndomsfavoriter i varenda fönster. För liten och för stor.

Julklapparna skall slås in i god tid i december. Tänker jag.

Men det blir aldrig så. Jag sitter alltid dagen före dagen....

....och på dopparedagen. Gamla bokmärken, grovt snöre, inslagspapper, glitter, pepparkaksformar, sax, fina papper, stenar, klister. Gillar pysslet. Timmarna försvinner och jag känner flow. Julig mindfullness.

Jag vill slå in vackra paket.

Både hårda, mjuka och blommande paket skall ha en tanke. Tycker jag.

Ett lussebullsbak måste man också hinna med i december. Vi var två stora och en liten som bakade i år. Glögg och saffransbak är värmande för själen.

I december slösar jag med el. Stjärnorna får lysa hela dagarna. Det är så himla mysigt när det lyser här och var i huset när man kommer hem.

När jag väl kommer innanför dörren tänder jag levande ljus överallt. Levande ljus är bland det hemtrevligaste som finns. I december plockas julklassiker fram och ställs på rad. Min mormor hade sådana här kulljusstakar. De här är i nytappning. Jag gillar dom.

Mina tjejer har fått tomtar av sin morfar sedan deras allra första julafton. Det har blivit några stycken. De har varsin egen jullåda.

Det är underbart att följa deras utveckling i julstilleben på deras respektive kammare. Till och med deras egna små julskapelser från småbarnsåren får komma fram och får en plats.

Julafton kommer alltid så plötsligt. Jag önskar varje gång att jultimmarna kunde gå en aning i slowmotion. Jag vill frysa vissa ögonblick.

Barnen vill att julafton skall firas på landet eller hos morfar, annars är det ingen riktig jul! I år blev det traditionellt julfirande hos min pappa. Min far var en pärla och fixade allt. Mat, gran och dukning. Helt fantastiskt och
han är ändå 76 år. Det känns alltid lite extra att få sätta sig i barndomens kök till jul.

Efter julmat och paketöppning blev det familjeturnering i TP. Mandelmusslor med vispadgrädde och hemkokt hjortronsylt hör också till vår tradition. Hur mätta vi än är!

Julafton 2012 var fin. Alla var nöjda och glada. Julhunden tyckte dock att han fick för få paket. Vi hade fullt upp med att ta tillbaka de paket han stal och bar iväg så fort han fick chansen och kusten var klar.