Tänk om...

Alla älskar väl Myrten!? Jag gör det. Tyvärr är jag dålig på att få den att överleva hos oss. Min kärlek är tydligen inte tillräcklig. Ljust, men inte direkt sol, gärna lite svalt. Den gillar att vara utomhus. Svensk sommarsemester. Och sedan mycket vatten. Glöm inte vattna! Det är nog där jag brister. 

Jag hade ett tunt tunt myrten-diadem när jag gifte mig. Knappt synligt men det fanns där. Föga förvånade kanske med tanke på min "hang-up" på symboler. Myrten i brudkronan blev en tradition här någon gång på 1700-talet. Det var väldigt längesedan jag gjorde något med myrten till ett bröllop. Förr brukade jag sätta i en liten liten kvist - i smyg någonstans i bukett och corsage.  Om jag hade en myrten tillgänglig förstås. Som en "lycka-till-grej" från mig. Ett signum. Men det har fallit i glömska faktiskt. 

Kärlekens växt. I Egypten är Myrtus tillägnad Afrodite och i Italien Venus. I varmare länder växter myrten vilt.  De vita blommorna är sagolikt fina tycker jag. Som strössel. 

Formklippt myrten. Love. 

Tänk om jag kunde ha Myrtus-bollar i trädgården. Finare än buxbom, även om de är ok. 

 Myrten är användbart till lite av varje, förutom i bröllopstider och som vacker krukväxt. Några kvistar på grillkolen för doft och smak. Lite som enris men mer känsla av kärlek. Bladen skall vara gott i köttgrytor. Har aldrig testat, men det känns ju symboliskt rätt till en värmande kärleksmåltid.  Om du vill brygga en kärleksdryck kan bären användas. 

Tänk om! jag hade en trädgård i varmare trakter. Vad skulle du ha i din trädgård på sydligare bredgrader?

Bilder från Fuerteventura, Playitas. Tänk att få träna i en trädgård med myrten. :)

African Violet

En riktig sötnos med rötter från Afrika. African Violet.

Den bedårande tantblomman Saintpaulia har en lång historia. Den hamnade i fönstren i de svenska hemmen i slutet av 1800-talet. 

"en nätt krukväxt med blå, violliknande blommor under hela året". Så marknadsfördes Saintpaulian av Göteborgs trädgårdsförening när den började säljas i strax innan sekelskiftet. Läs mer om raringens historia här.

Sainpaulia vill ha det ljust. Dock inte direkt solljus när solen är som allra starkast. Typ från mars till september. Saintpaulian vill ha lagom med vatten. Låt den torka upp mellan vattningarna. Förr sades det att du skulle vattna den på fat. Men det spelar faktiskt ingen roll. Du kan vattna ovanifrån om du vill. Huvudsaken är att inte rötterna står i blöt. Det är lättare att vattna ihjäl denna sötnos än tvärtom. Med rätt dos av allt -vatten, jord, ljus och kärlek- blommar den hela året. Ingen vila här inte. Underbart! 

Efter jul börjar Ulriksdals Slottsträdgård sälja sina egenodlade Sainpaulior. Då frossar jag. Priset är överkomligt och du kan köpa många. Av alla färger. 

Jag fyller kärl och krukor till bredden. Skapar vårkänslor tidigt. 

När fortfarande vintern bäddar in mushuset i ett vitt täcke börjar våren spira inne hos oss. Närodlade Saintpaulior sätts i trädgårdens sommarkrukor och vårlökar placeras i återvunna konservburkar på vårt matbord. Ögonfröjd till varje måltid. 

Saintpaulian är en riktig svensk klassiker. En absolut klassiker blir ett gäng snövita darlings i Waldermarsuddekrukan. Passar i både slott, koja och mushus. 

Sagolikt fin som liten snittblomma är den också. Saintpaulian. Jag blir nyförälskad gång på gång.

Jag älskar blommor i vas. Jag använder mina krukväxter som sommaräng när marken är frusen. Plockar och sätter i vatten. Enkelt till vardag och fest.