Solbränt

Jag fryser nu. Jag tycker det är ruggigt. Jag verkligen ogillar att frysa, att känna mig kall ända in i ryggmärgen. In i själen.  Usch. 

Det är nu jag bläddrar som mest i mina bilder fyllda med värme. Sköna smäktande fotgrafier från andra varmare årstider. Fyller min kropp med känsla av värme från andra länder. Genom att med mina otaliga fotons hjälp förflytta mig till olika varma moments som jag upplevt.

Som den där härliga första utforskande morgonpromenaden i solen på årets Greklandsresa.

Då vi hamnade på ett uppvärmt fält med solbrända solrosor som öppnade sig strax utanför den söta genuina byn Afistos- i Halkidiki. Solbränt och breath taking.

Såna  minnen värmer nu i kyliga November. Gud! vad det var makalöst vackert. Otroligt betagande. 

Jag blev berörd av alla dessa nickande enorma torra solroshuvuden som alla med vördnad hade vänt sig mot solen. Som de blivit förstenade precis när de bockade inför morgonsolens första strålar. 

Solrosornas förgänglighet var så påtaglig. Sorglig och vacker på en och samma gång. 

Just såna här solvarma bilder/minnen håller mig ifrån att frysa till is redan i november. Hur gör du för att hålla värmen.