I våras flög jag iväg på träningsresa till Fuerte Ventura.
2 hela, sköna och helt ensamma veckor för knopp och kropp.
Träningsanläggningen Playitas ligger precis granne med den lilla söta och genuina byn Las Playitas. Rekommenderar detta resmål varmt. Jag kommer definitivt att återvända i framtiden. Passar alla.
Vid ebb kunde jag promenera mellan Playitas och Las Playitas längs stranden. För mig är det "riktig" frihet att ta sandalerna i handen och låta sanden kittla mellan tårna. Den lilla flickan i mig fnittrar till av glädje och barnslig frihet. Kommer aldrig någonsin att växa ifrån just den barfotakänslan.
Kanske är det också den lilla flickans nyfikenhet och upptäckarglädje som alltid lockar mig lite längre än vad som är tänkt.
Jag måste alltid "bara" kolla, titta, kika vad som finns bakom nästa krön, förbi nästa kurva och vad som väntar i nästa sväng. Slingrande stigar kan leda till det mest överraskande upplevelser.
Jag/vi kan ju missa något som är alldeles extra ovanligt, spännande och helt otroligt om inte just den vägen...därbort... utforskas. För mina medresenärer kan det ibland bli lite för mycket av mina små äventyr. Men just denna resa var jag helt själv och fick göra precis som jag ville.
Tack vare - eller kanske på grund av- denna upptäckarlust fann jag en helt otrolig trädgård. Precis mittemellan by och träningskomplex.
Vid lågvatten låg trappan helt tillgänglig och väldigt inbjudande från stranden. Kunde inte låta bli att klättra upp.
Visst kändes det lite som jag snokade.
Men jag blev som helt uppslukad.
Det jag mötte var så helt galet.
Konst-igt.
Oväntat.
Makalöst.
Vackert.
Det var som att befinna sig mellan dröm och verklighet.
Var det så här det skulle sett ut om Frida Kahlo varit trädgårdsmästare!?
Detaljerna var helt betagande. Surrealistiska.
Märkligt läskiga.
Symboliska.
På något sätt anti-trädgårdskonst men ändå kändes det som det var genomtänkt. Venus/Afrodite, Botticelli, födelse, vår. Varje litet element drog min blick till sig och framförallt kameralinsen. Jag kunde inte hejda mina tankar med att tolka symboler och mening.
Liv, död och att allt är förgängligt. De perfekta symbolerna i en trädgård. Om det nu var symboler eller om de hade någon mening. Ingen aning, men jag är "symbol-junkie" och klart färgad av konstvetenskapliga studier.
Jag hade så gärna haft ett oväntat möte med trädgårdsägaren. Vem var/är denna blomstermänniska?
Så annorlunda. Så dramatiskt.
Vilken otrolig fantasi, konstnärlig och ovanlig trädgårdslust det fanns där - på en förhållandevis liten och svårodlad yta - på den svarta bergssluttningen.
Strandfynd, leftovers, jaktlycka, leklust, återanvändning, odlingsvilja samsades på det mest egendomliga sättet jag hittills mött. Ett personligt och helt eget uttryck är något jag verkligen beundrar. Något som skakar om något därinne i mitt huvud.
Trädgårdsskulptur fick en helt ny dimension. En skön befriande lust och lite galenskap är bra för trädgårdssjälen och enormt inspirerande för en resande florist. Den underbara känslan som infann sig i denna udda trädgårdsupplevelse går faktiskt inte att beskriva.
Den här trädgården måste upplevas på plats.
Jag är så glad för att jag är nyfiken och lite modig. För den här trädgården var något helt utöver det vanliga.
