Home-work

Som egen företagare har jag förmånen att ibland få jobba hemifrån.

Mitt kök förvandlas till blomsterverkstad. Jag älskar de här hemmastunderna.

Matbordet blir till förvaringsplats. Middagarna får oftast intas på stående fot eller så får det bli en tv-dinner för mushusetsfamiljemedlemmar när jag hemarbetar till långt in på småtimmarna. Jag är ju som jag tidigare skrivit en tidsoptimist. Jag är alltid övertygad om att jag kan hinna med både ett och annat när jag jobbar hemifrån. Men vad gör det när det är jag som bestämmer över min egna Sanna-tid.

Jag stormtrivs i mitt kreativa kaos. Det är bara jag och en massa leftovers tillslut. Där står jag barfota i grönt och några enstaka blommor upptill anklarna. 

Jag viftar lite på tårna och känner bara ren och skär blomsterlycka.

Nu var kanske just denna blomsterhändelse inte den lyckligaste stunden. Utan mer känslosamt vördnadsfullt för min del. Jag fick förtroendet att skapa alla blommor till en av min brors allra äldsta vänners far. De har hängt ihop sedan de började i första klass. Jag hade egentligen ingen relation till familjen på så sätt annat än att man tyckte lillebror och hans vänner var rätt jobbiga.

 De har förstås vuxit till sig och är hur rara som helst idag. Men efter att ha träffat och haft en massa kontakt -med fru och barn -för att tala om det sista farvälet och hur kyrkorummet skulle kännas så kom jag dem nära.

För mig är det väldigt viktigt att det blir fint och känns personligt oavsett livsevent. Jag skapar mig gärna en fin kontakt med de som anlitar mig. På så sätt kan jag fånga essensen av tillfället och människorna. Allt jag gör i min egna lugna vrå blir alldeles speciellt. Mitt hjärta styr mina händer. Hjärnan får vila.

Jag försöker alltid vara lyhörd när jag är ute hos mina kunder i butik också. Förstås. Men visst är det lättare att träffa kunderna i hemmiljö eller på ett fik och prata i lugn och ro.

Min brors väns pappa var från Indonesien och kom hit och träffade en svenska, blev kvar och byggde upp sitt liv här. Begravningen skulle sändas via nätet så att släktingar och vänner  i hans by i Indonesien skulle kunna vara med även om de inte var på plats i Lidingö kyrka. 

Rött och vitt som den Indonesiska flaggan med känsla av svensk natur. Klassisk men ändå lite vilt. 

Min stil måste få lysa igenom mina arbeten. Har svårt att låta bli att sätta mitt signum.

Rosor, bouvardia, veronica, liljor, germini, jätteorchidéer, flox, ranunkel, anastasia, gentiana, murgröna, mossa, nejlikor, martorn, kryptomeria, brudslöja och annat blandat. 

Beställning blev slutligen ganska stor. Det tillkom hela tiden fler som blev hänvisade till mig. Det kändes jätteroligt och fint.

Raraste-om ändå väldigt klassiska- bordsarrangemangen. I sin mångfald otroligt härligt och kärleksfullt.

Vackert är det med en klassisk stor fin ros som handblomma. Red Naomi är stora och passar förträffligt som klassisk handblomma.

Från min bror, min far och från resten av familjen blev det mycket av mitt blomsterspråk som fick styra. Flyter gärna med känsla. Målar.

Skog och havsnära till en man som gillade Sverige och vår natur alldeles speciellt.

Det är väldigt sällan när jag jobbar väljer rött och vitt. De färgerna tillsammans skapar en väldigt  stark kontrast. Men till det här tillfället passade det alldeles fantastiskt. Det blev faktiskt rätt fint när jag fick mjuka upp med andra blommor i rött och vitt som busade till helhetsintrycket. Det hela blev otroligt fint. Framförallt blev beställarna lyriska. 

Helt "vanliga" röda och vita blommor funkar absolut. Även om det just kanske är mina favoriter. Så blir det bra när kunden blir jättenöjd. Jag blir glad när jag har speglat givaren och fått vara del av att skapa en helhet.

Visst känns det att kliva in i kyrkans sidoutrymmen för att göra kistan färdig och vacker på plats. Det vilar något lite sorgligt och känsligt över just ett sådant ögonblick. Det kan låta märkligt men jag uppskattar den tid jag får ensam med den som finns där med mig. Jag trivs i tystnaden med blommorna. Jag får landa i mitt sista fixande så att det blir riktigt vackert. När jag började med det här hantverket var jag till en början alldeles chockad över hur floristerna hanterade både blommor och kista. De använde häftpistol för att fästa blommorna på kistan. Helt förskräckligt. Det gjorde ont i mig varje gång när de sköt in klamrarna så att det dånade. Jag vägrade för det kändes som jag störde medmänniskan som låg nerbäddad under locket. Som tur var upptäckte jag med tid och egen erfarenhet -"fix" en riktigt bra häftmassa. Jag arbetar tyst, lugnt, kärleksfullt, ödmjukt och lätt. Vid det här tillfället småpratade jag lite med min brors väns pappa. Det kändes som jag kunde det för jag lärt känna hans underbara fru under några månader. Hon har gjort ett stort intryck på mig. En helt fantastisk kvinna som nu lägger sin tid, kraft och bearbetar sin sorg genom att lägga tid på ett gäng härliga barnbarn. 

Home-work är min grej. Det är så rofyllt med stillsamt skapande i egen takt. Även om jag älskar att omge mig med blomsterkraft i form av underbara blomstermänniskor som jag lever med i mitt nätverk.

P.S Hoppas att ni alla vet att ni kan maila mig om ni har frågor kring olika event i livet. Stort som smått. Om inte jag själv kan hjälpa er med blommorna rent fysiskt har jag ett brett nätverk av fina florister som tänker och arbetar som jag.

Blomsterglädje och trevlig helg. xxx Sanna

Höstens färg

 Hösten kom på en timme och jag är fortfarande i ett smärre chocktillstånd. I söndags var jag ute i trädgården och gick runt och kollade mina fantastiska krukor med begoniablad, snötörel, basilka "yemenite", cordyline och något gräs som jag inte minns namnet på. De har vuxit sig enorma hela fantastiskt. Jag älskar crysan-växtnäring. Jag gick där bararmad och barfota för en stund i förhoppningen att så här skulle livet vara ett tag. Men så kom stormen från ena minuten till den andra och jag vaknade till. Just det! nu börjar det. Mörkret. 

Jag vet, men jag tänder ju ljus oavsett årstid. Visst jättemysigt med brasa. En kopp te. Ett glas vin. En film. Kärlek. Jag vet! Men jag tycker inte om den här tiden. Jag kommer njuta av de vackra dagarna. Det gör jag och upplever flera halleluja-moments då jag verkligen är tacksam för våra skiftningar i naturen. Men jag vill bara ha just de stunderna. Resten som är kallt, ruggigt och mörkt kan jag vara utan. Men jag fixar det! det har jag alltid gjort. 

Vilken tur att att jag kan fly in i färg och drömma mig bort bland blommor och höstliga buketter. Bröllop, trender, annat inspirerande och upplyftande.

Sangria är ju gott. Funkar säkert varm. Sangria skall bli min höstfärg.

Konjak känns sofistikerat. Gott i varm choklad. Snyggt. Tror jag blandar konjak och sangria. I alla fall i mitt blomsterskapande. 

Grangrönt och tallbarrsnära ligger mitt lite skogstokiga själ nära. Får jag vara på "Greenhill" mellan skog och hav i höst trivs jag. Där blandas doften av ett brusigt och lite skrämmande stormigt Ålandshav med skogens trygga fuktiga mossor och barr. Cypressgrönt kan jag blanda med konjak och sangria!!

Åhh! Gult. Love gult! Dimmigt dammigt gult. YES! Känslan av små älvor som dansar över vidsträckta dimmiga och morgondisiga fält när de sista dagarna av sommaren släpper taget och hösten virvlar in. "Jo män visst det är ju aldrig ovackert".

Nyanser av grått är alltid rätt. Året runt.

 

Blått lockar mig alltid. Kan vara för att jag älskar haven, oceanerna. Jag finner en ro i det blå. I mushuset finns det massor av blå accenter. Min största dröm är att få hem en grekblå dörr från Grekland. 

I år åkte vi förbi en soptipp på vår bussfärd runt Mykonos och- Där låg den! Min dörr. Jag skrek till. Min syster undrade vad som hade hänt. Titta en dörr! Jag vill ha den: viskade jag med andan i halsen. Nästa gång får det bli bil. För en grekblå dörr ska jag ha till min samling!

Färg kan nog ta mig ur mitt plötsliga hösttrauma. Jag får helt enkelt plocka guldkornen av denna årstid. 

Det blir färgterapi i blomsterbutikerna i höst. Ni vet att ni kan följa mig på instagram "Sannasvarld". Till min blomsterplats i cyberrymden är ni alla olika härliga blomsterfolk välkomna. 

Nu har jag färgboostat mig med höstens färg enligt Pantone och är redo för en ny dag i blomstervärlden.

Hej och blomstervärme sålänge

 xoxo Sanna

Alla bilder och inspiration här

Oj!

För 3 år och en månad sedan skrev jag mitt allra första blogginlägg. Oj! Ofta skriver jag när jag är ledig och efter frukost med en kopp gott kaffe i en favoritmugg. Om jag har flow kan jag skriva i timmar. Inlägg efter inlägg. Det finns ingen hejd på mig då. Jag liksom sprudlar av lust, ord och betraktelser. Ibland går det lite trögare och jag undrar om jag verkligen skall fortsätta med Sannas Värld och bjuda er på mina slumpvisa funderingar. Men så får jag ett mejl eller en kommentar med fina uppmuntrande ord. Det är ändå någon där ute i cyberrymden som läser och tar sig tid och faktiskt blir inspirerade. Ja, så har det varit - upp och ner som livet i stort- och nu har det gått över 3 år. Jag kommer skriva ett tag till iallafall till efter min födelsedag i sommar. Sedan är jag ju väldigt vuxen och borde kanske dra mig tillbaka från bloggandet. Bjuder idag på mitt allra första inlägg. En blomstersaga...är ni förvånande!? ;)Stort och varmt tack till Er alla för att ni stannar en stund och följer med på mina slingrande blomsterstigar. Jag hade gärna bjudit på kaffe om det skulle gå. To-go då förstås ;)Enjoy.Blomsterkärlek till er/ Sanna
söndagen den 13:e februari 2011

Kärleksfull konstnär

Det var en gång en brud som hette Anna. En solig å vintrig lördag i februari, stod hon som brud i ett konstmuseum en bit norrut. I handen bar hon den vackraste bukett. Skapad endast för henne. Anna hade en önskan att buketten skulle spegla hennes tid i Afrika med färgen av starkt cerise och fresia för doften. Den skulle visa hennes lite otämjda sätt. Känslan av den nalkande våren skulle finnas där, även om snön fortfarande låg som ett vitt täcke utanför museet. I buketten skulle finnas ranunkler, som hon älskade, och en och annan kvistros.-"För det är fint."
Brudens önskemål var en härlig utmaning för blomsterkonstnären. "Oh, så vacker hon va"! Det hade gått ett sus bland tavlorna på vägarna sades det efteråt.

De nygifta reste till Afrika för att fira.

Lyckligt Slut.

En sagobukett blir verklighet med stöd och fantasi hos din närmaste florist.

Boka en tid i god tid för konsultation och inspiration.

Foto: S. Westien

Vackra kråkfötter

Bild här

Jag är alldeles vansinnigt förtjust i det skrivna ordet. Jag inspireras otroligt av ord och text. Mitt favoritspel är alfapet. Jag önskar ibland att jag var lika bra på att skriva och uttrycka mig helt korrekt som jag är på alfapet. Jag skulle vilja utveckla mitt sätt att skriva. Men finner aldrig riktigt ron. Börjar men tappar tålamodet och modet. Då blir de ofta ett snabbt blogginlägg där jag bara låter mina fingrar kila över tangenterna och dansa efter tankarna. Tanken är oftast snabbare än mina fingrar. Så ibland blir det lite som det blir-ett ord som glöms, märkliga meningsbyggnader och syftningsfel. Det ändå är min röst, min lust, mitt uttryckssätt som präglar Sannas Värld. Så oavsett felstavningar och felaktig grammatik är det här ärligt och kärleksfullt. Det är det som är meningen.  Därför gillar jag bloggandet i stort. Enkelt, personligt, nära och snabbt. Det finns en blogg för allt och alla i stort sätt. Det inspirerar mig och jag har under mina bloggår fått en massa fina kontakter i min blomstervärld som jag aldrig fått annars. Fantastiskt faktiskt.

Bild här

Om jag kunnat hade jag skrivit mina inlägg för hand. Rätt upp och ner. Här och nu. 

Förmodligen skulle jag kladda små blommor, fjärilar, hjärtan, änglar, streckgubbar/gummor och annat lättritat strunt runt om mina spretiga bokstäver och konst-närligt (-igt) sammansatta ord medan jag funderade på vad jag skulle skriva härnäst. 

Redan då. Även mina tidigaste pojkvänner kände till min passion för citat.
Det här var också killen som gav mig en vild bunt eterneller
 från sin mammas trädgård. För
då behövde han "bara" ge blommor en enda gång. Jag var 17 och han 18.
Vi var ihop urlänge....5 månader.

För det vackraste och finaste jag vet är en handskriven lapp eller ett brev. Det hör nästintill det förgångna. Jag skriver lappar, brev, kort och har fortfarande en "Riktig" kalender där jag kan skriva med fina pennor, tusch i olika färger och klistra in märken på dagar som är extra speciella och betydelsefulla. Mina tjejer gör faktiskt detsamma. 

Jag har en låda med gamla brev och kort. Jag tar fram dem då och då.
Jag kan inte förmå mig att slänga dem.
Det ligger så många känslor i denna låda.
Glädje, sorg och kärlek.

Det känns gammeldags, äkta, gulligt och fint.  Jag kommer fortsätta skriva förhand mycket och ofta. 

Min bror är författare. Han skriver fortfarande för hand, ritar och dedikerar.
Han vet också vad jag sparar på liksom min syster.
Kan aldrig få för många ord, nycklar och dörrar.

Så småningom kanske mina framsteg och mognad i det skrivna ordet kommer smygande av sig själv. När jag tänker för mycket blir det allt fullt av prestige och krav. Jag blir hämmad och tappar inspiration och lusta. 

Jag saknar handskrivna brev med mitt namn och adress.

Fortsätter som jag brukar sålänge. 

Jag saknar de där oskyldiga kärleksbreven. 

Direkt, härligt, ärligt och framförallt när jag känner mig full av vällust för mina betraktelser. Som ni märker är det relativt ofta jag känner att jag har något att förmedla. I tid och otid.

Bild här

 Efter det här inlägget - som blev till av bilder från ett surfande bland tårtdrömmar -  kommer jag beställa ätbart bläck. Jag skall skriva något genomtänkt och äkta förhand med vackra kråkfötter på mina kommande tårtor till nära och kära. För förutom en fallenhet för blommor, ord finns en böjelse för söta bakverk.


P.S

Ett "puss" på en gul postit-lapp upptäckte jag i min väska efter en tid.
Hade ingen aning vem som var författaren och vem den kom ifrån.
Trodde det var från mina tjejer-eftersom jag alltid packar överraskande
lappar i deras väskor när de reser-men kände inte igen skriften. Det visade sig vara en kollega hos en av mina "kunder". Det värmde otroligt. 

Det är så enkelt att visa uppskattning och kärlek.

Pepp-lapp och uppskattning från chefen funkar.

Det ligger på något sätt mer tyngd i det handskrivna. Någon har tagit sig tid. Jag tycker om beundrande och gillande sms och mail också. Jag skickar många sådana spontant. Men det är något alldeles speciellt med snirkliga personliga bokstäver. D.S

Re-cyber Monday

tisdagen den 18:e september 2012

Mulligt

Härliga underbara fantastiska makalösa sagolika trollska  sköna  tjocka succulenter.

Fetingarna och luftisarna kittlar min fantasi.

 Jag ryser av välbehag av dessa rosettblad och spretiga luftplantor.

De är fullständigt perfekta!

Passar allt och alla. Slott å koja.

Vinter som sommar.

Vår som  höst.

Fett snygga knapphålsblommor!

Fett för modiga män. Vem har påstått att inte en man klär i spets!?

Grymt snyggt med mulligt. När skall mina kunder förstå att fetknopparna är coola, klassiska, tuffa, romantiska, passande. När skall de få flytta in i svenska hem och buketter!? Men det finns en och annan modig och nytänkande förstås. Så visst har jag fått göra några härligt feta buketter. Vill bara göra fler och många och i massor!

Inspiration och mer knubbigt finns här på The Cutting Garden.