Visar inlägg med etikett DIY. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett DIY. Visa alla inlägg

onsdag 22 november 2017

Re-cyber 2013 julgranar

tisdag 17 december 2013

Julgran


En liten gran är allt jag behöver.




Med rötter och allt.



Det är så vackert.





Med gran på vas. 



På burk.




Jag plockar smågran året om. Väldigt försiktigt förstås. Helst på egen mark. Naturen skall vi vara rädda om. Dessa granar har stått i vatten i närmare en månad. De får fräscht friskt vatten lite då och då. Passar på att diska kärlet på samma gång. Jag har haft smågranar på burk i månader. Det är hemtrevligt med en liten gran.



Så här års får småttingarna pynt. Fantasin får styra klädseln. 



En gran i var mans rum i mushuset. Överraskande och oförväntat. 



Ingen är den andra lik. 



Sparsmakad lekfullhet hos liten.



Trärent med doft av gran i allrummet.



The Grinch-känsla i sovrummet.



Kanske blir det ingen storgran i år. Gillar mina små på vatten. Gillar rotsystemet i blickfång. Synliggör växtkraften på något sätt. 




Hur gör du i år, med julgran? Jätte eller pytte? Med rötter eller utan?

Blomstervärme.
Kanske gillar du:

tisdag 21 november 2017

RE-cyber ffrån 2013

torsdag 8 december 2011

Krydda

Det är viktigt att krydda alla former av recept. Krydda färsktKrydda torkat.


Krydda maten. Krydda livet. Krydda blomsterbuketten. Krydda julen.

Brilliant Event_5
Style me Pretty, såklart.

Krydda med och som SMP. Buntar med doftande rosmarin direkt på bordet. 


garden wedding
Lily of the valley, lavender,rosemary and SMP.
Små enkla bordsplaceringsbuketter fulla med doft. Krydd-chict.


Image #285304


Lavendel en masse.

Image #285315
Lavender by SMP.

 Ljuvlig brudbukett med lavendel-bouquet.

Image #285383

Meny med frestande lavendel-essens.

Image #285394

Nybakat med lavendel-touch.



Förra december köpte jag enorma buntar med torkad lavendel som jag band blekröda vintage sammets band om. Buntarna fick ligga lite varstans med långa kanelstänger. Adventsljusstaken fick lavendel och kanel som dekoration istället för mossa och annat. Svensk-Provencalsk jul 2010. Lavendel hör inte bara sommaren till. Lavendel är en all- year- roundkrydda.



Ibland är det så otroligt lätt att bli lycklig. Förra veckan fanns det rosmarin på snitt på Kaprifol Blomsterhandel. Någon vänlig själ hade tänkt på mig.  De kanske var trötta på att jag "slaktar" rosmarinen på kruka. Buntarna förbrukades snabbt. Älskar kryddor i buketter. Kryddvilt, vackert och doftande.


Det blev också många trevliga kryddsamtal med kunderna alltifrån lammrecept till ekologiskt kött. Fler kryddor på snitt röstar jag för.



Jul för mig handlar mycket om kryddor och dofter. Saffran, stjärnanis, kanel, kardemumma, kryddnejlika, pomerans, kryddpeppar, kummin, lagerblad, ingefära. Julens kryddor kan gott och väl användas i blomsteruppsättningar och buketter. Jullek med blommor och kryddor. Blomsterförhöjande doftsensation.


En annan favorit bland "julblommorna" i snittkylen är klematisen. Piffar till vilken julbukett som helst. En krydda i min blomstertillvaro.

P.S Kryddströssel till nyårslammet här. Superbt.

måndag 17 juni 2013

Re-cyber Monday


tisdagen den 28:e juni 2011

Sommarfest


Så var midsommarfesten över. Vädret var strålande vid Ålandshav. Satt ute hela kvällen. Filtar värmde när det började "kyla av". Myggorna trotsades med Mygga och myggspiraler. En magisk och en lagom sen kväll.


Såklart dukades det med blommor. Jag gillar att blanda. Lite köpt, lite vilt från naturen och lite "tamt" från trädgården. Rosor i 10-pack från Kaprifol, pioner och daggkåpa från rabatten, blåbär och prästkragar från skog och äng. Det blir en skön sommarmix. 





Några söta hjärtformar fylldes med oasis och sedan var det bara börja att leka sig fram till det var färdigt.


Gamla kaffekoppar blev till vaser för stora helt utslagna pioner. Små ljuslyktor blev fina med prästkragar. Enkelt och fint.


Hos oss på landet finns en blandad kompott av gammalt och nytt. Jag verkligen gillar att gå i alla lådor, skåp och gömmor. Leta och hitta dukar, porslin, kärl, fat, glas och annat spännande. Röra om och blanda. Udda, ojämnt, jämnt eller lika. Det spelar liksom ingen roll. Går på känsla och lust. Fint blir det varje gång och ingen middagsfest är den andra lik.





Min fars härliga matjesillstårta blev ju jättefin på det gamla skinkfatet. Pappa kan både laga mat och välja helrätt uppläggningsfat. Jo, jag vet. Det är egentligen rätt gräsligt, men det har sin charm och är rätt kul. Det är så kul att det måste användas fler gånger om året än bara till jul. Tror det kommer från någon av mina föräldrars föräldrar. Det passade faktiskt perfekt till sommardukningen. Tårtan var supergod!




  

Snapsvisor är en härligt kul tradition för alla röster. Längtar till nästa sommarfest med sång. 

 Foto: S. Westien 

måndag 10 juni 2013

Re-cyber Monday


söndagen den 31:e mars 2013

Svenska tapas


Det var lite av en drop-in-påskafton här i mushuset. Medlemmar i familjen skulle komma lite då och då under kvällens lopp.


Så vi kom på att vi skulle göra de vanliga traditionsenliga förrätterna lite mer åt drinktilltuggs hållet. Lite mysigare att sätta sig till bords till huvudrätten när alla sedan var samlade.




Det är alltid trevligt att småplocka lite till dryck medan man familjeminglar och lagar mat. 


Sillar, lax, ägghalvor och "gubbröra" (egentligen skagenröra några i familjen äter inte sill) serverades som mumsbitar på snittar,i sherryglas, snapsglas och på skedar.



 Några bitar kokt delikatesspotatis i botten på glaset, en liten bit finskuren inlagd sill och en dill kvist på toppen. Lager på lager.


Fin skuren potatis, matjessill, gräddfil och klippt gräslök. Matje-shot. 




Hackat kokt ägg, löjrom och rödlök. Ägghalva på sked. En tunn skiva kokt delikatesspotatis, en bit senapssill och en dillkvist. Senapssill på silversked. 


Blomsterbröd (färsk kavring och stekt surdegsbröd från vår "hovleverantör" Gateau) med en klick himmelskt god skagenröra gjord av Liten efter recept av Mannerström. 


Svenska tapas på vårt sätt blev himla lyckat. Allt smakade så mycket bättre. Kändes lite lyxigare. Som att "födas" med silversked i munnen. ;) Dessutom hade vi alla något att göra medan vi väntade in de andra. Det här blir vår nya tradition. Nästa gång blir väl till midsommar om inte förr. Perfekt mingelmat. 

God Fortsättning. 

Sann

P.S Bilderna blev som de blev. Här och nu. I stunden mellan familj, mat och prat. Men hoppas ni har fått smak för svenska tapas känslan i mushuset.  

lördag 25 maj 2013

Gran-ma-style


Oppa is gran-ma-style

Vaserna med de röda elegansnejlikorna
 är alldeles nya från 
Garden Flow Shop.
Charlotte har en massa fint i sin webbutik. 


beautiful, loveable.



Gammalt och nytt. En salig blandning. 



Mina senaste skatt från Myrorna förra fredagen. Min nya förälskelse. 60-tals keramik. Gärna svensk. Sådana som påminner om farmor, mormor, mamma. Som jag tyckte var vansinnigt fult när jag var liten. Nu letar jag på loppis och secondhand. Lyfter och kollar.



 Ahh...Öland, Skokloster, Bromma keramik och tillsammans 100 kr. Vilket fynd!! Visst lite kantstött här och var. Gör inte mig något alls. 


Pelargoner och kaktusar på fönsterbrädan. Farmor-style. Farmor hade förstås alltid röda. Jag kör Mårbacka från Ulriksdal. Min gran-ma-stajl.



Waldermarsuddekrukor samsas med ett modernare fromspråk signerat Ingegerd Råman. De vita krukorna har I. Råman formgett för Gustavsberg. 




De i frostat glas har I. Råman designat för Reijmyre Glasbruk. 




Jag gillar mina samlingar. Jag spar på godbitar. Växlar och byter. Efter lust, säsong och tid.



Jag har väldigt lätt för att bli berörd. Av olika saker och helt plötsligt. Förra helgen rördes jag till tyst gråt av ett hemma-hos-reportage i SvD Magasinet. Jag brukar inte falla i tårar av köksrenoveringar, trädgårdstips eller planlösningar. Men det här var en riktigt fin historia. En berättelse om sorg, nyförälskelse, framgång, omstart och ett hus. Bilderna i reportaget var fulla med en himla massa saker, prylar, konst, gamla fotografier, möbler, design (signerad och osignerad) m.m m.m. Helt underbart, jag hittade nya härliga detaljer vid varje titt.  " Hjärtlig mixad maximalism" läste den två gånger. 



" Det gamla stationshuset är fullproppat med konst, konsthantverk och design i alla former. Paret är ivriga konstsamlare av nutida skandinavisk konst och  Bengt har också en svaghet för romantiskt sekelskiftesmåleri. Mette älskar alla former av antikviteter, design och keramik. 
Båda brinner för människors kreativitet och delar med sig av sin tid och sina resurser för att stötta unga designers, kulturverksamhet och välgörenhetsprojekt som de tror på. 
I det gamla stationshuset struntar de fullkomligt i att hålla sig till vissa stilar. Blandningen är totalt respektlös. 
-Vi inspireras av mångfald och sensualismen, sann maximalism. Jag tycker att en vacker sak framträder ännu mer i kontrast med något annat. Köper man något med hjärtat passar allting in. Förr eller senare säger Mette."


Jag fullständigt avgudar personliga hem. Jag har alltid haft ett brokiga hem. Sedan jag flyttade hemifrån. Mycket saker, böcker, fotografier, reseminnen och annat plock. Visst påverkas jag av trender och modevindar. 

Ett fat med en samling minnen. Gamla och blivande berättelser
på ett vackert kermaikfat som i sig har en liten nygammal historia.


Men grunden har alltid varit densamma. Jag tycker om ting med affektionsvärde. Personliga saker. En historia. Ett minne. 




Tårarna som föll över artikeln om stationshuset var just av den anledningen. Den berörde ett minne. 


I skrivande stund håller vi på med fasad och fönsterbyte.


Mushuset hade haft samma ägare sedan det byggdes 1936. Nu skulle barnen sälja huset efter föräldrarnas bortgång. Vi åkte och kikade och jag blev förälskad på en gång, även om det var både nergånget och opraktiskt. Jag kände husets själ, här skulle jag bara bo. Men så blev det inte. De ville ha alldeles för mycket pengar för vår plånbok. Jag var urledsen. Vi fortsatte vår husjakt. Men hittade aldrig något som vi kände för. Vi blev gravida och allt husletande pausade. Och så plötsligt var det ute igen. De hade inte fått det sålt. Vårt hus. Det var meningen att det skulle bli vårt. Jag var så övertygad. Nu fick det inte gå till någon annan. 


Förra helgen stod det plötsligt ett gammalt par på vår infart.
 Det var en av döttrarna som växte upp här.
Hon och hennes man brukar åka förbi huset när
 de åker till föräldrarnas gravplats.
Det har hänt ett och annat - även om vi har bevarat så mycket
vi kunnat och känt för.
Som körsbärsträdet. Vi bygdde vår uteplats runt det.
Det gillade dottern. Jag hoppas på ett längre samtal nästa gång.
Vill veta lite mer om vårt hus historia. Den sagan som var innan vår.

Nu bor vi här:)