Hjälp det är ju snart jul..Igen! (julrepris)

onsdagen den 26:e december 2012

Mitt december.

                          

Ho Ho

                         

 God Fortsättning. <3 

                          

Hoppas ni alla haft en riktigt fin och skön julhelg.

Sannas Värld har pausat medan Sanna själv snurrat runt i en form av juldans.

                            

Mellan blomsterjobb och mushus. 

                   

Försökt hinna med allt som jag haft i mina blomstrande jultankar. 

                             
                     
                                                
Även om jag inte någon stor fan av vintern, så gillar jag december. 



                            

Jag älskar att få ta fram mina juliga gobitar. Till första advent dukas de fram.

 " En masse". Mitt motto i december: Much is more. Jag frossar i familjehistoria och svensk tradition. 

                           

Lisa Larssons fina julfigurer tillhör mina favoriter. Adventsbarn. Stresstomten. Flicka med korg. Måns (katten). Liten ängel. Tomtarna "inte se, inte höra, inte säga (något ont)". Alla finns i mushuset. Älskar dem. Det finns många fler som absolut måste flytta in. Önskar mig en varje jul. Ibland får jag en. 

I december lyssnar jag hur mycket som helst på Peter Jöback. Alla i mushuset är inte lika förtjusta. Men när de andra mössen är borta dansar och sjunger modermus på borden till allra högsta volym.


                              


 "Jag tror på dig...när vintern smälter till sommar..."

                             

I år har decembersöndagarna blivit något alldeles extra. Att få duka till gemensamma adventsfrukostar betyder möjligen ännu mer nu när vi har stora barn. 

                              

Med några tonåringar fortfarande hemma och en ung vuxen utflugen, har jag verkligen njutit när vi varit alla fem vid bordet några adventssöndagar.

Även med stora barn måste jag ju leka lite. Kolla om någon upptäcker. Det var mannen som tillslut uppmärksammade "fenomenet" : Sanna, vet du vad det är för rött därborta!? Då hade tomten haft sina kläder på tork mellan de snötyngda träden i trädgården i nästan en vecka.

                             

Så här års får blomsterbutiken stå för blomsterflödet i mushuset. Trädgården bjuder på några gröna barväxter. Som utfyllnad är det toppen. Det enkla gröna är alltid och absolut välkommet.

                              

Jag passar på att njuta av säsongens blomster och deras underbara förgänglighet. Tulpan. Anemon. Ranunkel.

                                                         

Hyacint. På snitt och på lök. En favorit som jag köper så fort jag kan hittar dem redan i november och försöker ha dem så långt in på våren jag kan. Frågar och ber hos leverantören. De är underbara vårblommor i ute-och innekrukor. Också!

                                                       

Julros. 

                              

Vitt, rött med inslag av natur har det varit i mina kärl i december. 

                                

När själva julaftonen närmade sig var det dags att ge sig ut i ett julvackert Stockholm.

Julfönster och julklappar går liksom hand i hand för mig. 

                        

NK:s skyltfönster. Ett traditionellt måste. Känns lite tomt utan ett koppel med söta döttrar i släpptåg numer. 

                       

Med eller utan barn gillade jag årets skylt. Barndomsfavoriter i varenda fönster. För liten och för stor.

 

Julklapparna skall slås in i god tid i december. Tänker jag.

Men det blir aldrig så. Jag sitter alltid dagen före dagen....

....och på dopparedagen.  Gamla bokmärken, grovt snöre, inslagspapper, glitter, pepparkaksformar, sax, fina papper, stenar, klister. Gillar pysslet. Timmarna försvinner och jag känner flow. Julig mindfullness.

Jag vill slå in vackra paket.

                               

Både hårda, mjuka och blommande paket skall ha en tanke. Tycker jag.

                                 

                                                      

Ett lussebullsbak måste man också hinna med i december. Vi var två stora och en liten som bakade i år. Glögg och saffransbak är värmande för själen.

I december slösar jag med el. Stjärnorna får lysa hela dagarna. Det är så himla mysigt när det lyser här och var i huset när man kommer hem.

När jag väl kommer innanför dörren tänder jag levande ljus överallt. Levande ljus är bland det hemtrevligaste som finns. I december plockas julklassiker fram och ställs på rad. Min mormor hade sådana här kulljusstakar. De här är i nytappning. Jag gillar dom.

Mina tjejer har fått tomtar av sin morfar sedan deras allra första julafton. Det har blivit några stycken. De har varsin egen jullåda. 

Det är underbart att följa deras utveckling i julstilleben på deras respektive kammare. Till och med deras egna små julskapelser från småbarnsåren får komma fram och får en plats. 

                                            

Julafton kommer alltid så plötsligt. Jag önskar varje gång att jultimmarna kunde gå en aning i slowmotion. Jag vill frysa vissa ögonblick. 

Barnen vill att julafton skall firas på landet eller hos morfar, annars är det ingen riktig jul! I år blev det traditionellt julfirande hos min pappa. Min far var en pärla och fixade allt. Mat, gran och dukning. Helt fantastiskt och
 han är ändå 76 år. Det känns alltid lite extra att få sätta sig i barndomens kök till jul. 

Efter julmat och paketöppning blev det familjeturnering i TP. Mandelmusslor med vispadgrädde och hemkokt hjortronsylt hör också till vår tradition. Hur mätta vi än är! 

 

 Julafton 2012 var fin. Alla var nöjda och glada. Julhunden tyckte dock att han fick för få paket. Vi hade fullt upp med att ta tillbaka de paket han stal och bar iväg så fort han fick chansen och kusten var klar. 

                           

Det här var mitt december i en serie bilder. Nu väntar det nya året. 

Kanske gillar du:

Så 2003

2013

Vårlök

På burk

LinkWithin

Persilja

Jag älskar persilja.

Supernyttigt. Supergott. Superenkelt.

När jag var liten klippte min mamma fullt med persilja från trädgårdslandet på ett fat.  Vi doppade våra hårda mackor med smör i det doftande, järnrika och gröna klippet. Mums. Går också bra med gräslök eller blanda båda kryddorna.

Nu gör jag detsamma för mina flickor precis som min som min mamma gjorde för sina kids-som min mormor och farmor gjorde för sina ungar. Min gammelfarmor/mormor gjorde säkert detsamma och deras osv.  Persiljehistoria med familjerötter. Goda, långa & härliga sommartraditioner.

Jag har förstås utvecklat vår persiljetradition med att använda dem som hälsosam bukettsfyllnad. Får se om mina kids för den vidare. 

Re-cyber Monday

tisdagen den 28:e juni 2011

Sommarfest

Så var midsommarfesten över. Vädret var strålande vid Ålandshav. Satt ute hela kvällen. Filtar värmde när det började "kyla av". Myggorna trotsades med Mygga och myggspiraler. En magisk och en lagom sen kväll.

Såklart dukades det med blommor. Jag gillar att blanda. Lite köpt, lite vilt från naturen och lite "tamt" från trädgården. Rosor i 10-pack från Kaprifol, pioner och daggkåpa från rabatten, blåbär och prästkragar från skog och äng. Det blir en skön sommarmix. 

Några söta hjärtformar fylldes med oasis och sedan var det bara börja att leka sig fram till det var färdigt.

Gamla kaffekoppar blev till vaser för stora helt utslagna pioner. Små ljuslyktor blev fina med prästkragar. Enkelt och fint.

Hos oss på landet finns en blandad kompott av gammalt och nytt. Jag verkligen gillar att gå i alla lådor, skåp och gömmor. Leta och hitta dukar, porslin, kärl, fat, glas och annat spännande. Röra om och blanda. Udda, ojämnt, jämnt eller lika. Det spelar liksom ingen roll. Går på känsla och lust. Fint blir det varje gång och ingen middagsfest är den andra lik.

Min fars härliga matjesillstårta blev ju jättefin på det gamla skinkfatet. Pappa kan både laga mat och välja helrätt uppläggningsfat. Jo, jag vet. Det är egentligen rätt gräsligt, men det har sin charm och är rätt kul. Det är så kul att det måste användas fler gånger om året än bara till jul. Tror det kommer från någon av mina föräldrars föräldrar. Det passade faktiskt perfekt till sommardukningen. Tårtan var supergod!

  

Snapsvisor är en härligt kul tradition för alla röster. Längtar till nästa sommarfest med sång. 

 Foto: S. Westien