Soffhäng och bevattning

Att bevara och se möjligheter i det redan förbrukade är en konst. En viktig sådan. För det är något vi måste bli bättre på. Använda fantasin och återbruka. Några målade lastpallar blir en nästintill flashig trädgårdssoffa. Några fina personligt brokiga kuddar i denna så passar det var mans hem. I slott och koja. Visst är den väldigt enkel men här är det någon som tagit tillvara och snickrat lite. 

Grekisk-ö-stil får bli min trend till sommaren. Soffhäng i lastpallar och målade och omålade stora konservburkar och plasthinkar. 

Kanske en jätteurna på det.  Tanken känns varmt svindlande- dock tror jag förstås inte känslan blir riktigt detsamma i mushusets trädgård som på en liten grekisk pärla till ö. 

Att vattna sina växter är ett måste. När jag inte är i mushuset har de andra invånarna en förmåga att bara glömma vattningen. Både inne och ute.

En gammal klassiker som även funkar hos de gamla grekerna är ju plastflaskor som bevattningssystem. Pittoreskt och galet skönt på en solhet grekisk ö men i mina krukor skulle jag nog reta mig på "fulheten" i petflaskor med loggor av Loka, Coca Cola light, Fanta och Sprite. Jag kanske skulle kunna måla dem!? Peacemärken och flower-power-motiv kanske gör de tomma plastflaskorna till små slående konstverk i krukorna. Som vilken trädgårdskulptur som helst. Jag älskar "combines" som konstnärligt uttryck. Hmm...fick en idé som jag måste testa. Det är bara fantasin som sätter gränserna när det gäller att ta till vara på det vi redan har. 

Enjoy. Blomsterkärlek/Sanna

Flashback Sunday

fredag 5 juli 2013

Det vackraste jag vet

Jag och liten har haft en tjejvecka i Roslagen. Nästan iallafall. Morfar bor tvärsöver stigen precis vid havet och Nicos (vovven) är ständigt runt våra ben. Hur som helst har vi haft hur mysigt och trevligt som helst. 

Vi har passat på att göra somriga saker. Solat, cyklat, ätit glass, kokat kräm, plockat smultron! Finns det något så ljuvligt som att sticka ner näsan i en mugg full med smultron. Vilken doft, vilken njutning! Det är riktig sommarlyx.

Mamma, de här är till dig!

En utsträckt barnhand full med blommor. Det vackraste jag vet. En underbar överraskning efter 17-åringens skogspromenad med vår fyrbente vän. Det var vanligare förr men det händer fortfarande. Även om mina 3 flickor är stora idag så är de buketter jag får från mina barn de finaste jag vet. 

Rävsvansar (en masse) och 2 ormbunksblad. Skogsnära, snyggt, grönt och enkelt. Stilrent med en känsla av bus. Så otroligt fint på farmors slitna matbord som står på verandan.

  Jag kan följa mina flickors uppväxt och blomstrande utveckling i dessa handplockade kreationer. Från de där första buketterna med små sippor och ogräs med rötter och allt, feta rara tussilago, ett gäng tuffa maskrosor,  blandade vilda buntar med ängs/dikesblommor,  till en lite mer bestämd stilfullhet. Idag har de alla en ganska bestämd uppfattning vilka som är deras favoritsorter och hur de vill ha dem. 

En sak som är säkert är att jag älskat/älskar/kommer att älska dessa blommor oavsett. Helt vilkorslöst. De är vackra. Betagande. För att de är gjorda och givna med kärlek. De finaste som finns.

Ha en fin helg. Plocka blommor!

 Här hos oss blir det säkerligen en mängd fyllda kärl av alla möjliga slag. Vinglas, snapsglas, flaskor, vaser, kopparbytor och allt annat som kan tänkas fyllas med skön sommarblomster. För det vankas sommarfester i flera dagar i rad. 20-årsdag för mellan, bröllopsdag, 25-år-sedan-vi-träffades-dag och så min födelsedag förstås. Hoppar över siffran här,  tycker den inte spelar så stor roll just den här födelsedagen. Kan säga att jag skall njuta av de kommande året ordentligt innan jag blir riktigt vuxen. Om det nu är möjligt. Jag tror jag tänker ta börja använda ordet som jag aldrig egentligen gillat: mogen ungdom. Jag fortsätter vara lite som Pippi Långstrump. Jag är över tjugosju, känner mig ung och är ganska mogen alltså Mogen Ungdom. ;) Jag älskar iallafall att fylla år. Kramar Sanna

Re-cyber Monday

tisdagen den 11:e december 2012

Nice Day

Vintern kom!

Gnistrande snö.

Vackra vinterdagar är minst lika förträffliga som varma sommardagar.

Gifta oss kan vi göra året om. 

Ett vintervitt bröllop är sagolikt. 

 Vita blommor är alltid rätt, snyggt och tryggt. Jag tycker vita blommor gör sig som bäst och vackrast på vinterhalvåret. När snön bäddat in det utanför fönstret i  ett vitt täcke. 

Vilt vintervitt i trädgården. 

                                         

Visst fungerar ett trädgårdsvigsel en snövit, solig, kall vinterdag. 

A nice day for a white wedding!

Re-cyber Monday

tisdagen den 20:e mars 2012

12 steg

Naivt, lekfullt, hjärtligt, idérikt, modigt, världsligt, återvunnet, livsbejakande, historierikt, sagolikt,  oväntat, makalöst, fantasifullt, beslutfattande, skrattande, kärleksfullt, mänskligt, ihågkommet, värmande, perfekt operfekt. Allt ryms i ett blomsterskapande. 

Jill Sörensens 12 stegsmetod. Min blomstermetod.

Live.Like. You

Happy Tuesday.

Operfekta perfekta Iphonebilder privata.

Gran-ma-style

Oppa is gran-ma-style

Vaserna med de röda elegansnejlikorna
 är alldeles nya från Garden Flow Shop.
Charlotte har en massa fint i sin webbutik. 

beautiful, loveable.

Gammalt och nytt. En salig blandning. 

Mina senaste skatt från Myrorna förra fredagen. Min nya förälskelse. 60-tals keramik. Gärna svensk. Sådana som påminner om farmor, mormor, mamma. Som jag tyckte var vansinnigt fult när jag var liten. Nu letar jag på loppis och secondhand. Lyfter och kollar.

 Ahh...Öland, Skokloster, Bromma keramik och tillsammans 100 kr. Vilket fynd!! Visst lite kantstött här och var. Gör inte mig något alls. 

Pelargoner och kaktusar på fönsterbrädan. Farmor-style. Farmor hade förstås alltid röda. Jag kör Mårbacka från Ulriksdal. Min gran-ma-stajl.

Waldermarsuddekrukor samsas med ett modernare fromspråk signerat Ingegerd Råman. De vita krukorna har I. Råman formgett för Gustavsberg. 

De i frostat glas har I. Råman designat för Reijmyre Glasbruk. 

Jag gillar mina samlingar. Jag spar på godbitar. Växlar och byter. Efter lust, säsong och tid.

Jag har väldigt lätt för att bli berörd. Av olika saker och helt plötsligt. Förra helgen rördes jag till tyst gråt av ett hemma-hos-reportage i SvD Magasinet. Jag brukar inte falla i tårar av köksrenoveringar, trädgårdstips eller planlösningar. Men det här var en riktigt fin historia. En berättelse om sorg, nyförälskelse, framgång, omstart och ett hus. Bilderna i reportaget var fulla med en himla massa saker, prylar, konst, gamla fotografier, möbler, design (signerad och osignerad) m.m m.m. Helt underbart, jag hittade nya härliga detaljer vid varje titt.  " Hjärtlig mixad maximalism" läste den två gånger. 

" Det gamla stationshuset är fullproppat med konst, konsthantverk och design i alla former. Paret är ivriga konstsamlare av nutida skandinavisk konst och  Bengt har också en svaghet för romantiskt sekelskiftesmåleri. Mette älskar alla former av antikviteter, design och keramik. 

Båda brinner för människors kreativitet och delar med sig av sin tid och sina resurser för att stötta unga designers, kulturverksamhet och välgörenhetsprojekt som de tror på. 

I det gamla stationshuset struntar de fullkomligt i att hålla sig till vissa stilar. Blandningen är totalt respektlös. 

-Vi inspireras av mångfald och sensualismen, sann maximalism. Jag tycker att en vacker sak framträder ännu mer i kontrast med något annat. Köper man något med hjärtat passar allting in. Förr eller senare säger Mette."

Jag fullständigt avgudar personliga hem. Jag har alltid haft ett brokiga hem. Sedan jag flyttade hemifrån. Mycket saker, böcker, fotografier, reseminnen och annat plock. Visst påverkas jag av trender och modevindar. 

Ett fat med en samling minnen. Gamla och blivande berättelser
på ett vackert kermaikfat som i sig har en liten nygammal historia.

Men grunden har alltid varit densamma. Jag tycker om ting med affektionsvärde. Personliga saker. En historia. Ett minne. 

Tårarna som föll över artikeln om stationshuset var just av den anledningen. Den berörde ett minne. 

I skrivande stund håller vi på med fasad och fönsterbyte.

Mushuset hade haft samma ägare sedan det byggdes 1936. Nu skulle barnen sälja huset efter föräldrarnas bortgång. Vi åkte och kikade och jag blev förälskad på en gång, även om det var både nergånget och opraktiskt. Jag kände husets själ, här skulle jag bara bo. Men så blev det inte. De ville ha alldeles för mycket pengar för vår plånbok. Jag var urledsen. Vi fortsatte vår husjakt. Men hittade aldrig något som vi kände för. Vi blev gravida och allt husletande pausade. Och så plötsligt var det ute igen. De hade inte fått det sålt. Vårt hus. Det var meningen att det skulle bli vårt. Jag var så övertygad. Nu fick det inte gå till någon annan. 

Förra helgen stod det plötsligt ett gammalt par på vår infart.
 Det var en av döttrarna som växte upp här.
Hon och hennes man brukar åka förbi huset när
 de åker till föräldrarnas gravplats.
Det har hänt ett och annat - även om vi har bevarat så mycket
vi kunnat och känt för.
Som körsbärsträdet. Vi bygdde vår uteplats runt det.
Det gillade dottern. Jag hoppas på ett längre samtal nästa gång.
Vill veta lite mer om vårt hus historia. Den sagan som var innan vår.

Nu bor vi här:) 

Födelsdagsfrukost i vårsol

När någon fyller år i mushuset måste det vara mysfrukost. 

Det är underbart när födelsedagen infaller på en helgdag.

Då finns det lite extra tid. Sovmorgon för födelsedagsbarnet och lite extra fixtid för resten av familjen.

Vi har tur i vår familj. Vi alla fyller år i blomningstid. Finns alltid något i rabatter och krukor som kan förhöja födelsedagsstämningen. 

Från den sista april till slutet av augusti. Till och med vår vän med 4 ben fyller år i vår tid. Om han har tur kan ju en och annan krokus ha slagit ut den 4:e april. Men han är faktiskt inte så intresserad. Han vill ha leverpastej.

Tjejerna vill för det mesta ha nybakade croissanter. Vi fuskar lite och köper färdig deg på burk. De är faktiskt väldigt goda. Inte så spröda som vi kanske skulle önska, men de funkar.

När jag var liten fick vi alltid tårta på morgonen. Vi har vänt på den traditionen och har tårta till kvällen när alla släkten är med. På morgonen blir det något symboliskt. Tjejerna får välja vad de vill ha. Denna gång en liten bakelse från Gateau.  Vår egen hovleverantör. Lite extra dekoration och det blir en personlig touch.

Födelsedagsfrukost i vårsol. Förra veckan fyllde liten 17. 

Det betyder att det är ganska exakt 17 år sedan hon kom till världen och mushuset blev vårt. Allt hände i samma vecka och en månad senare hade vi flyttat in. Helt otroligt.