My Love Affair

Det är något som händer när strålarna träffar mitt skinn och ögonen bländas av det där klotet på himlen. Jag väcks från ett slummer. Väcks från det där tillståndet av att känna det grå som en stor fuktig yllefilt som tynger ner hela min existens. Stegen blir långsammare ju längre in i vintern jag kommer. 

Då när det känns som botten är nåd och jag skriker ut min ångest. Då händer det. Jag träffas av den första trevande svenska värmen. Jag blir lika kär varje gång. Hur kan jag glömma!? 

Sommaren gör mig hel. Det är på sommaren jag skriver. Jag fyller anteckningsblock, papperslappar,dagböcker med känslor, idéer och massor av ord. Jag rabblar och funderar. Skriver och vältrar mig i drömmar.

Jag fotar. Jag planterar. Jag plockar blommor. Jag dricker vin. Gud vad en förälskelse kan tända en gnista i en trött blomsterperson. Energin och endrofinkicken av en ren jävla romans är intensiv. Så vansinnigt underbart! Det bubblar i varenda ven.

Den här sommaren är annorlunda. Vintern har varit tuffare. Den har varit råare mot mig än någonsin tidigare. Vår fantastiska trädgård med körsbärsträd, pioner, uråldriga äppelträd, aklejaäng, hemliga ställen, doftande rosor, mattor av funkia, allium planeter, dansande fritillaria, kärleksfulla löjtnantshjärtan, svajande lavendelhäckar är någon annans. Jag blundar och varje gång bränner tårarna....jag älskade mushuset.

 Min själ är kvar där. Mina fötter minns känslan av gräsmattan, berget med flagstången, pooldäcket och de supervarma stenplattorna. Ljuden av röster. Saknar den platsen så att det värker. 

Den här sommaren har jag en pytteliten balkong. Kontrasten är enorm. Myskänslan finns absolut bland doftande tagetes, vajande fjäderborstgräs, välsmakande basilika "yemenite", vitlysande gaura (sommarljus), trifolium , silvernjurvinda, söta luktärtor, yviga snötörel och pelargon "australe". Allt i en salig blandning. Allt är "leftovers" från vårens projekt. De som blev över fick flytta in på min lilla balkong i orten. Utmaningen är såklart att röran ändå skall kännas någorlunda rogivande. Dock kan en ny relation vara lite svår i början innan vi vet hur vi skall relatera till varandra. Kanske mot slutet av sommaren när det växt till sig i krukor, balkonglådor & andra kärl har vi fallit för varandra.

Tillbaka till My Love Affair. Den som är bortom sorg och förlust. Den som är oavsett slott eller koja. Den som tar mig med storm om och om igen. Jag blir aldrig mätt på ljuset även om värmen uteblir. Varje liten stråle är himlastormande. Passionen jag känner här och nu suddar ut allt ont. 

Det finns bara jag och sommaren. Vi älskar hejdlöst på blomsterängar, i mjuka gröna mossor i skydd av höga tallar och vid havet -där vågorna slår hårt mot Roslagens klippor så att ingen hör mina suckar av välbehag. 

Jag tänker svärma hela sommaren. Jag kommer uppvakta, förklara min kärlek, vara jobbigt klängig och njuta fullt ut. Jag fyller 53 på lördag. Det är ok att vara betuttad och barnslig även om jag blir äldre för varje sommar. Jag vill alltid ha det i mig. Böjelsen Att jag tänder och blir helt betagen nu! Juni. Juli. Augusti.

Jag är en flicka på sommaren. En kär & löjligt romantisk tonårstjej så fort jag får springa barfota. Hon får blomma nu.Jag bejakar mina inneboende tjejer. De är allihop fantastiska brudar. Coola, ödmjuka, söta, förtjusande och alltid kreativa.

Jag dyrkar min kärleksaffär med sommaren!


X O X O
Sanna

Blomstertankar

Att kika in över en häck, en mur eller ett staket är en något förbjuden och lite busig egenskap jag har.

Något som jag har lite svårt att låta bli när jag är på resande fot. Jag lockas framförallt av det där operfekt perfekta.

Det finns en sådan harmoni och skönhet i det spartanska hopplocket. En katt, en plastkruka, en sekatör, en liten röd strandhink, ett borsthuvud och det som lockade mitt öga först: En underbarhibiskusblomma som kikade tillbaka på mig.

Så makalöst iögonfallande med alla skapade oaser på små trånga ytor och varsomhelst. Där det finns aning utrymme och plats "arrangeras" det med grönt och blommigt.

Längs med en husvägg funkar det liksom alldeles utmärkt - om man nu inte har någon annat ställe för sina krukor.  

Promenerande blomsterfolk som jag får väja och se upp för att inte snubbla över växtlighet i kruka och kärl.

25:an bjöd på taggigt, knubbigt och rätt. Underbart förvirrande med sitt virrvarr av smått, stort och hängande i alla möjliga kärl på den pyttelilla klinkerbelagda pation. 

Bakom andra järngrindar var det mer strukturerat av uddiga och feta växter. Raka rader och enhetliga krukor.

Casa Nisse - kändes väldigt västerländskt i den spanska hettan - hade även tänkt färg.

Jag föredrar förstås det galna. Det vilda. Det som bryter av. 

Det är det som drar mitt blomöga till sig. Jag klär dock ej mina blommor i solhatt  för vårens första brännande strålar. Där går även min gräns för vad som blir tacky och på gränsen till alltför smaklöst. 

Men å andra sidan finnare med stråhatt mot solen än fiberduk och juteväv. En tujahäck med färgstarka sombreros skulle säkerligen få vilken vintertrött själ som helst att skratta. Eller vad tror ni? 

Det som jag förundras och tycker är så himla härligt och urvackert är att det verkar inte ha någon större betydelse vad du planterar i - bara du planterar. Här hos oss ligger det en del trend i vårt val av både krukor och blommor år från år. Det är otroligt viktigt att det skall passa in och vara tidsenligt. I min värld blir det lite för genomtänkt. 

 Inget får liksom bara bli som det blir. 

Jag tänker förstås jättemycket. För många, alldeles för många blomstertankar flyger genom mitt blomhuvud titt som tätt. De kan vara begränsande.

Jag vill aldrig förlora lekfullheten och skapandet av det oförväntade. Det spontana. Jag vill lämna en del åt slumpen. Inte styra fullt ut även om det kan bli så ibland.

Det har börjat smyga in några små funderingar kring sommarens blomsterkrukor, lådor och annat. Skall tygla dem så att de inte blir alltför genomtänkta för egen del. 

För mina kommande kunders del kommer jag vara lyhörd och coachande. Finns det utrymme kommer jag föreslå nya och lite udda lösningar kring vad vi kan ha i våra lådor och kärl.

För visst är succulent- och kaktussläktet iögonfallande läckert.

Superhett med "Red lips" i brännande söderläge. 

Mjuka upp den tuffa och den lite råa vilda västern-känslan med söta, vajande och bedårande blommor som hör svensk sommar till som pelargon, lavendel, cosmo, gräs och annat  efter tycke och smak. 

Min chef,Erica,på Zetas planterade den fullkomliga kombon
med mangold och tagetes förra säsongen. Mangold är perfekt i vas.

Tagetes kan jag tycka skulle passa till en cool & fet sommarplantering i en udda rostig ärgad koppar tunna eller en delat besinfat med loggan kvar. Undrar var jag kan "sakleta" efter en sådan!?

Oavsett vilka tankar ni har kring era sänsongskärl; lova mig att ha roligt! Ta det du har. Köp lite färg. Måla skapa nytt och fräscht av gammalt om du nu så vill ha det samstämmigt omkring dig. Fyll sedan med prunkande blomsterglädje. Låt det bli galet och unikt. Lite mish mash inviger till blomsterprat med grannar, familj och gäster.

Ha en urfin helg.

Enjoy.