Rödklöver ett sommartips

För mig är rödklöver sommar. Sommaren är på riktig när de blommar. Då finns det bara barfotaliv och blomsterplockning för mig. Jag avgudar de små bollarna i dikeskanterna och på sommarängarna. Rödklövern förknippas med barndom och sommarminnen för oss allra flesta tror jag.

Jag är som humlorna- jag kan bara inte låta bli dem. Jag plockar och blandar vilt och vackert med annat som lockar på mina promenader längs med landsvägen med min fyrbenta vän. Nu när juli börjar närma sig slutet och augusti står på tröskeln är tonerna lite djupare. Lite brända av härligt sommarväder. Allt är gyllene som toner av guld och ädla stenar i mina ögon. Det känns alltid lite i hjärtat såhär års. Det här är min årstid.

Jag förundras av växlingarna i natur och trädgård. Hela tiden vill jag trycka på paus-knappen. NU måste tiden hejda sig en stund! Samtidigt som jag är nyfiken på vad som kommer härnäst, vad som väntar. Förväntan på nästa månad är en kittling och jag är pirrigt förälskad i JUNI JULI AUGUSTI. Ett som är säkert är att rödklövern följer mig hela vägen på sommarens blomsterväg. Hen blommar flitigt länge. Från juni till augusti.

Visste ni att rödklövern är ätbar och har hälsobringande effekter. Bra vid stress, trötthet och klimakteriebesvär. Förr i världen torkades blomman och maldes till mjöl då den är rik på mineraler, vitaminer och protein. Kor och hästar får beta härlig klöver så varför inte också vi. Humlor och bin festar på nektarn. Klövern är både vacker och nyttig. Blanda ner i sommarsalladen och kör ner en handfull i frukostsmoothies. 


Så plocka, torka och käka klöver är mitt sommartips. Klöverhuvuden är en alldeles utomordentlig liten goding i alla sommarens buketter. För slott och koja. För bröllop och familjemiddag.



Blomsterkärlek och sommarkraft
Sanna  

Re-cyber Monday

fredag 21 mars 2014

Blomstertankar

Att kika in över en häck, en mur eller ett staket är en något förbjuden och lite busig egenskap jag har.

Något som jag har lite svårt att låta bli när jag är på resande fot. Jag lockas framförallt av det där operfekt perfekta.

Det finns en sådan harmoni och skönhet i det spartanska hopplocket. En katt, en plastkruka, en sekatör, en liten röd strandhink, ett borsthuvud och det som lockade mitt öga först: En underbarhibiskusblomma som kikade tillbaka på mig.

Så makalöst iögonfallande med alla skapade oaser på små trånga ytor och varsomhelst. Där det finns aning utrymme och plats "arrangeras" det med grönt och blommigt.

Längs med en husvägg funkar det liksom alldeles utmärkt - om man nu inte har någon annat ställe för sina krukor.  

Promenerande blomsterfolk som jag får väja och se upp för att inte snubbla över växtlighet i kruka och kärl.

25:an bjöd på taggigt, knubbigt och rätt. Underbart förvirrande med sitt virrvarr av smått, stort och hängande i alla möjliga kärl på den pyttelilla klinkerbelagda pation. 

Bakom andra järngrindar var det mer strukturerat av uddiga och feta växter. Raka rader och enhetliga krukor.

Casa Nisse - kändes väldigt västerländskt i den spanska hettan - hade även tänkt färg.

Jag föredrar förstås det galna. Det vilda. Det som bryter av. 

Det är det som drar mitt blomöga till sig. Jag klär dock ej mina blommor i solhatt  för vårens första brännande strålar. Där går även min gräns för vad som blir tacky och på gränsen till alltför smaklöst. 

Men å andra sidan finnare med stråhatt mot solen än fiberduk och juteväv. En tujahäck med färgstarka sombreros skulle säkerligen få vilken vintertrött själ som helst att skratta. Eller vad tror ni? 

Det som jag förundras och tycker är så himla härligt och urvackert är att det verkar inte ha någon större betydelse vad du planterar i - bara du planterar. Här hos oss ligger det en del trend i vårt val av både krukor och blommor år från år. Det är otroligt viktigt att det skall passa in och vara tidsenligt. I min värld blir det lite för genomtänkt. 

 Inget får liksom bara bli som det blir. 

Jag tänker förstås jättemycket. För många, alldeles för många blomstertankar flyger genom mitt blomhuvud titt som tätt. De kan vara begränsande.

Jag vill aldrig förlora lekfullheten och skapandet av det oförväntade. Det spontana. Jag vill lämna en del åt slumpen. Inte styra fullt ut även om det kan bli så ibland.

Det har börjat smyga in några små funderingar kring sommarens blomsterkrukor, lådor och annat. Skall tygla dem så att de inte blir alltför genomtänkta för egen del. 

För mina kommande kunders del kommer jag vara lyhörd och coachande. Finns det utrymme kommer jag föreslå nya och lite udda lösningar kring vad vi kan ha i våra lådor och kärl.

För visst är succulent- och kaktussläktet iögonfallande läckert.

Superhett med "Red lips" i brännande söderläge. 

Mjuka upp den tuffa och den lite råa vilda västern-känslan med söta, vajande och bedårande blommor som hör svensk sommar till som pelargon, lavendel, cosmo, gräs och annat  efter tycke och smak. 

Min chef,Erica,på Zetas planterade den fullkomliga kombon
med mangold och tagetes förra säsongen. Mangold är perfekt i vas.

Tagetes kan jag tycka skulle passa till en cool & fet sommarplantering i en udda rostig ärgad koppar tunna eller en delat besinfat med loggan kvar. Undrar var jag kan "sakleta" efter en sådan!?

Oavsett vilka tankar ni har kring era sänsongskärl; lova mig att ha roligt! Ta det du har. Köp lite färg. Måla skapa nytt och fräscht av gammalt om du nu så vill ha det samstämmigt omkring dig. Fyll sedan med prunkande blomsterglädje. Låt det bli galet och unikt. Lite mish mash inviger till blomsterprat med grannar, familj och gäster.

Ha en urfin helg.

Enjoy.

In season

Årstider. Fyra stycken. Den ena avlöser den andra med en brytning. 

Vi får känningar av det nya och vi börjar sakta släppa taget om den tiden som varit.  

Som att förskona oss från smärtan dunstar de sista dropparna av en årstid sakta bort.

Vävs in i något nytt som tar oss med storm och ger oss ny kraft. Ny fart att planera och fantisera. Varje brytningspunkt är som ett nyår i sig. Olika säsonger har sina göromål. Just där i växlingen. Gör jag omedvetet upp vad som skall hända härnäst.

Vår: fönster, trädgård, täppa, vårstäda,  packa fram, plantera, kratta, beskära, gödsla. Vårens "To-Do" lista är lång. 

Sommaren: rensa, lata sig, bada, gräsklippning, grilla, sommarmysa, måla, plocka smultron,allmänt sommarpyssel. 

Höst: kratta, klippa, svampplockning, ställa undan, städa garaget.

Vinter: städa källaren, rensa, organisera, storstäda, vintermysa, filmtittande, tända ljus, tapetsera, projekt, planerande. Vinterlistan kan bli hur lång som helst. 

Ni som hängt med mig några år känner ju min absoluta kärlek för sommaren. Sommaren är min största kärlek. 

Jag blir nyförälskad varje år i juni. Sedan har vi ett intensivt, häftigt, himlastormande förhållande hela sommaren. Kan vara just därför jag har så väldigt svårt att släppa. Jag klänger mig fast desperat och skriker inombords: Neeeej, lämna mig inte! Inte såhär jag är inte klar med dig. Jag älskar ju dig så djupt.

Men jag är ändå hyfsat mogen och inser att jag måste låta den gå. Jag vet ju att vi blir galet nykära nästa juni. Jag har ju njutit av varenda dag. Plockat,smekt, doftat, smakat, känt. Sommaren älskar mig tillbaka varje år. Jag vet det.

Den lilla blomsterflickan kommer alltid leva i mig. Hon som springer barfota och plockar blommor med rötter och allt i dikeskanten och på sommarängen. Hon lever sida vid sida med mitt vuxna blomsterjag.  

Mitt vuxna blomsterjag kan ha ganska bestämda åsikter när det gäller blomster. Som var säsong har sina blommor. Som tur är tar flickans nyfikenhet, ombytlighet, bus, kreativitet över. Helt ärligt för det mesta när det gäller det mesta. Är glad för det.

För NÄäää vet du vad: säger hon Det är ju helt underbart att få nosa på de första luktärtorna redan i februari. Bli galet uppiggad av en bunt vallmo i samma månad som tulpanerna. De är ju i säsong någon annanstans på jorden. Bara inte just här-just nu. 

Jag har verkligen tänkt om. Tänkt nytt för egen del. Nu får jag ju chansen att liksom få en föraning på vad som skall komma snart-på riktigt-här. Det är liksom ett förspel. En retning. 

Jag avgudar ju sommarblommorna. Från pionernas första knopp till de sista fallande kronbladen från mina frösådda ringblommor i rabatten mellan skog och hav.

Nu får jag njuta. Redan nu. Det är toppen!Jag tröttnar aldrig på dessa blommor iallafall. Dessutom passar sommarblommor och vårblommor alldeles förträffligt ihop i vilda buntar. En urskön cross-over. Funkar ända in i brytningens tid.

 Kan hända att avskedet blir lättare vad vet jag. Menar om man får njuta extra länge av sina favoriter. Och att blanda ihop årstidens blomster hur man vill. Just det kan eventuellt göra saknaden av sin favorittid lättare.

Nu förstår jag tulpanfolket som blir alldeles lyckliga när tulpanerna numer kommer i typ oktober. Måhända en vårförälskelse spirar just hos denna medmänniska. Jag tycker tulpaner är ok dock går jag liksom inte igång på dem som med sommarblommorna. Vi är olika. Det är helt underbart. För mig som blomsterperson. För då utmanas jag i mitt skapande. Dagligen. 

In season now: t. ex vallmo, luktärt, ringblomma, prästkrage. Härligt i buketter med vårkvistar, tulpaner, hyacinter och en massa massa annat. Hur känner ni? Är det mysigt att få en förkänsla även om det är långt kvar till den "rätta" blomsterperioden här i vårt hörn av globen?

Jag för min del tror jag skriver ett litet kärleksmeddelande till min årstid och berättar att det pirrar lite. Att jag längtar. Att jag snart är där. 1:a juni om inte förr. Ibland klarar vi oss inte och måste ses tidigare. De åren är de bästa. Ännu bättre är de åren som sommaren inte vill frigöra sig från mig utan stannar nästan hela september. Åhh, vad jag längtar!

Kramar S

P.S Alla bilder är från en av mina fantastiska blomsterplatser jag har förmånen att få vara Makalösa Blommor på Sveavägen i Stockholm. Där finns alla årstider i butik. 

Blomstertankar

Att kika in över en häck, en mur eller ett staket är en något förbjuden och lite busig egenskap jag har.

Något som jag har lite svårt att låta bli när jag är på resande fot. Jag lockas framförallt av det där operfekt perfekta.

Det finns en sådan harmoni och skönhet i det spartanska hopplocket. En katt, en plastkruka, en sekatör, en liten röd strandhink, ett borsthuvud och det som lockade mitt öga först: En underbarhibiskusblomma som kikade tillbaka på mig.

Så makalöst iögonfallande med alla skapade oaser på små trånga ytor och varsomhelst. Där det finns aning utrymme och plats "arrangeras" det med grönt och blommigt.

Längs med en husvägg funkar det liksom alldeles utmärkt - om man nu inte har någon annat ställe för sina krukor.  

Promenerande blomsterfolk som jag får väja och se upp för att inte snubbla över växtlighet i kruka och kärl.

25:an bjöd på taggigt, knubbigt och rätt. Underbart förvirrande med sitt virrvarr av smått, stort och hängande i alla möjliga kärl på den pyttelilla klinkerbelagda pation. 

Bakom andra järngrindar var det mer strukturerat av uddiga och feta växter. Raka rader och enhetliga krukor.

Casa Nisse - kändes väldigt västerländskt i den spanska hettan - hade även tänkt färg.

Jag föredrar förstås det galna. Det vilda. Det som bryter av. 

Det är det som drar mitt blomöga till sig. Jag klär dock ej mina blommor i solhatt  för vårens första brännande strålar. Där går även min gräns för vad som blir tacky och på gränsen till alltför smaklöst. 

Men å andra sidan finnare med stråhatt mot solen än fiberduk och juteväv. En tujahäck med färgstarka sombreros skulle säkerligen få vilken vintertrött själ som helst att skratta. Eller vad tror ni? 

Det som jag förundras och tycker är så himla härligt och urvackert är att det verkar inte ha någon större betydelse vad du planterar i - bara du planterar. Här hos oss ligger det en del trend i vårt val av både krukor och blommor år från år. Det är otroligt viktigt att det skall passa in och vara tidsenligt. I min värld blir det lite för genomtänkt. 

 Inget får liksom bara bli som det blir. 

Jag tänker förstås jättemycket. För många, alldeles för många blomstertankar flyger genom mitt blomhuvud titt som tätt. De kan vara begränsande.

Jag vill aldrig förlora lekfullheten och skapandet av det oförväntade. Det spontana. Jag vill lämna en del åt slumpen. Inte styra fullt ut även om det kan bli så ibland.

Det har börjat smyga in några små funderingar kring sommarens blomsterkrukor, lådor och annat. Skall tygla dem så att de inte blir alltför genomtänkta för egen del. 

För mina kommande kunders del kommer jag vara lyhörd och coachande. Finns det utrymme kommer jag föreslå nya och lite udda lösningar kring vad vi kan ha i våra lådor och kärl.

För visst är succulent- och kaktussläktet iögonfallande läckert.

Superhett med "Red lips" i brännande söderläge. 

Mjuka upp den tuffa och den lite råa vilda västern-känslan med söta, vajande och bedårande blommor som hör svensk sommar till som pelargon, lavendel, cosmo, gräs och annat  efter tycke och smak. 

Min chef,Erica,på Zetas planterade den fullkomliga kombon
med mangold och tagetes förra säsongen. Mangold är perfekt i vas.

Tagetes kan jag tycka skulle passa till en cool & fet sommarplantering i en udda rostig ärgad koppar tunna eller en delat besinfat med loggan kvar. Undrar var jag kan "sakleta" efter en sådan!?

Oavsett vilka tankar ni har kring era sänsongskärl; lova mig att ha roligt! Ta det du har. Köp lite färg. Måla skapa nytt och fräscht av gammalt om du nu så vill ha det samstämmigt omkring dig. Fyll sedan med prunkande blomsterglädje. Låt det bli galet och unikt. Lite mish mash inviger till blomsterprat med grannar, familj och gäster.

Ha en urfin helg.

Enjoy.