Vilken härlig källa till kraft. Jag finner både inspiration och kontemplation i mina skogspromenader.
Meditativt blomsterplock är gott för min själ. Jag går helst ensam egentligen. Jag vill ha tid. Sanna-tid. Stanna och plocka på mitt sätt - utan att känna att jag stressar någon annan som tycker att mitt blomsterplockande tar
E V I G H E T E R.
Jag hoppas mina flickor skall hitta tillbaka till det rofyllda - och den barnsliga glädjen - med att plocka blommor. Precis som när de var små barfota tjejer. Stor- som vi har på tillfälligt besök hemma-plockar blommor i trädgården. Blandar de sötaste buketter med kryddor och rosor som hon fyller i allsköns kärl. Förväntade och oförväntade. Hon börjar sakta känna blomsterbehov.
Timotej, vitklöver, ormbunke, smultronblom och kart, rölleka, gräs av olika slag.
Naturen ger och jag tar. Jag försöker vara försiktig med naturen. Vara en naturvän så gott det går.
Försöker ge tillbaka det jag tar. Komposterar och källsorterar så mycket det bara går. Även om jag slarvar ibland.
Jag vill att mina barnbarnbarnbarnbarnbarnsbarn också skall kunna plocka vilda skogsbuketter med sina mammor.
Och fylla gamla kärl som varit sina förfäders bruksföremål.
Jag var förstås nyfiken på blommorna. Jag lyssnade på hovfloristen Claes Clarlsson i försnacket på Svt. Krispigt försommargrönt, vitt och rosa. Pioner, riddarsporre, liljekonvaljer, hundkex och annat svenskt försommarskönt. Godkänt, tänkte jag. Och visst var det en härlig svensk blommig lantkänsla i slottskyrkan.
Tyckte det var himlans fint på slottsgården när det såg ut som Prinsessparet stod mitt i en sommaräng och kysstes. Lite vilt och vackert. Chris O´Neill var galet glad och ville inte sluta kyssa sin söta prinsessa.
Som jag förmodade var brudbuketten helt i vitt. Även om jag hade hoppats på färg så tyckte jag buketten var fin och passade både Prinsessan Madeleine och hennes fantastiska Valentinoklänning. Fulländat vitt funkar alltid. Rent och snyggt.
Prinsessan hade valt en rund harmonisk rosbukett. Tidlösa vita trädgårdsrosor och härligt doftande raringar från naturen. Absolut klassiskt. Även om rosor är förhållandevis ovanligt i svenska kungliga brudbuketter. Enligt intendent Kerstin Hagård är det bara två stycken tidigare som haft rosor i sina brudbuketter. Prinsessan Birgitta på 1960 och Prinsessan Christina 1973. Prinsessan Madeleine hade en önskan om bondromantik. Kanske var det också därför det fanns 7 sorter i buketten. Jag tänker svensk midsommarafton, plocka blommor, barfota, hoppa över gärdsgårdar, inte säga ett knyst efter 24.00 och sedan drömma om kärleken. Sju blommor betyder också enligt gammalt blomsterspråk: Jag Älskar Dig! I denna underbara prinsesskapelse fanns Austinros, pariserros (morsdagsros), Alabaster, Schneewittchen, Wincherster Cathedral, Liljekonvalj, myrten. Både elegant, sockersött och nytänk om man ser till det traditionellt kungliga.
Så nog blev jag betagen och lite rörd här och var under ceremonin. Framförallt av detta:
Jag fullständigt ryser av Peter Jöbacks närvaro i allt han gör. Hans röst går rätt in i min själ och hjärta. När Peter sjöng fylldes mina ögon med tårar och Chris O´Neill bet sig i läppen. Så skönt. Så fint. Så vackert.
And the first time ever I lay with you
I felt your heart so close to mineAnd I knew our joy would fill the earthAnd last till the end of time, my loveAnd it will last till the end of time, my love
The first time ever I saw your face
Lite kuriosa: Myrten som har en lång symbolisk och traditionell historia i det svenska kungahuset. Myrtenbusken de plockar av växer på Ulriksdalsslott- dit den flyttades från Sofiero. Där den planterades av Prinsessan Margareta som 1905 tog med sig en planta till Sverige. Sedan 1935 är det en kunglig sedvänja att ha en kvist i bukett eller hår vid bröllop. Prinsessan Ingrid tog med sig traditionen till Danmark när hon gifte sig med den Kronprins Frederik av Danmark. Så även där har de myrten från Prinsessan Margaretas ursprungsplanta. Sådan här historia gillar jag.
Imorgon är det ju prinsessbröllop. Faktum är att detta event gått mig lite spårlöst förbi. Jag har inte reflekterat så mycket över det. Säkerligen kommer jag titta på TV:n beroende på vädret.
Jag var på Nationaldags/födelsedagsfirande igår och visst gled några samtal in på Prinsessan Madeleines bröllop. Klänning (svenkst eller utländsk design), blommor (vad tror du Sanna?), kungen (?), fortkörning (osmart) och annat kungligt skvaller.
I nyanser av gult. Det är kul med gul. Dessutom känns det som svensk sommar.
Det jag gillade med Kronprinsessan Viktorias bukett var variationen och mångfalden med blommor. Att även klassiska krukväxter som doftranka och pelargon fick vara med.
Pelargon är den perfekta snittblomman. Står hur länge som helst om du tar hand om dem. Nytt snitt och nytt vatten dagligen. Häromdagen hjälpte jag en kund med en studentdukning. Hon hade tio honungsburkar som skulle fyllas till borden. Cerise pelargon och brudslöja omvartannat. Granny-style. Hur rart som helst. Plus att hon kunde fylla sina balkongkrukor och njuta av stark rosa prakt hela sommaren. Recycle. Reuse. Reduce. Min stil.
Jag hoppas iallafall på att få se stänk av färg i Prinsessans brudbukett och på Chris O´Neils kavajslag imorgon. Om jag nu måste blomsterspekulera kring morgondagen så vore det ju kul med något lite galet och överraskande. Vad tror du?
.jpg)
