Bildkälla |
Så otroligt fin Prinsessan Madeleine var.
Bildkälla |
Bedårande. Rörande vacker.
Bildkälla |
Chris O´Neill var korrekt stilig i sin frack.
Bildkälla |
Jag hamnade i soffan iallafall och fastnade. Det började faktiskt regna på Väddö.
Bildkälla |
Bildkälla |
Jag var förstås nyfiken på blommorna. Jag lyssnade på hovfloristen Claes Clarlsson i försnacket på Svt. Krispigt försommargrönt, vitt och rosa. Pioner, riddarsporre, liljekonvaljer, hundkex och annat svenskt försommarskönt. Godkänt, tänkte jag. Och visst var det en härlig svensk blommig lantkänsla i slottskyrkan.
Tyckte det var himlans fint på slottsgården när det såg ut som Prinsessparet stod mitt i en sommaräng och kysstes. Lite vilt och vackert. Chris O´Neill var galet glad och ville inte sluta kyssa sin söta prinsessa.
Som jag förmodade var brudbuketten helt i vitt. Även om jag hade hoppats på färg så tyckte jag buketten var fin och passade både Prinsessan Madeleine och hennes fantastiska Valentinoklänning. Fulländat vitt funkar alltid. Rent och snyggt.
Bildkälla |
Prinsessan hade valt en rund harmonisk rosbukett. Tidlösa vita trädgårdsrosor och härligt doftande raringar från naturen. Absolut klassiskt. Även om rosor är förhållandevis ovanligt i svenska kungliga brudbuketter. Enligt intendent Kerstin Hagård är det bara två stycken tidigare som haft rosor i sina brudbuketter. Prinsessan Birgitta på 1960 och Prinsessan Christina 1973. Prinsessan Madeleine hade en önskan om bondromantik. Kanske var det också därför det fanns 7 sorter i buketten. Jag tänker svensk midsommarafton, plocka blommor, barfota, hoppa över gärdsgårdar, inte säga ett knyst efter 24.00 och sedan drömma om kärleken. Sju blommor betyder också enligt gammalt blomsterspråk: Jag Älskar Dig! I denna underbara prinsesskapelse fanns Austinros, pariserros (morsdagsros), Alabaster, Schneewittchen, Wincherster Cathedral, Liljekonvalj, myrten. Både elegant, sockersött och nytänk om man ser till det traditionellt kungliga.
Buketten får 5 Vita Löjtnantshjärtan av 5 av mig.
Exklusiv svensk bondromantik.
bildkälla |
Så nog blev jag betagen och lite rörd här och var under ceremonin. Framförallt av detta:
Jag fullständigt ryser av Peter Jöbacks närvaro i allt han gör. Hans röst går rätt in i min själ och hjärta. När Peter sjöng fylldes mina ögon med tårar och Chris O´Neill bet sig i läppen. Så skönt. Så fint. Så vackert.
And the first time ever I lay with you
I felt your heart so close to mineAnd I knew our joy would fill the earthAnd last till the end of time, my loveAnd it will last till the end of time, my love
The first time ever I saw your face
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar