Tänk så mycket naturen ger så här på sommaren.
Vilken härlig källa till kraft. Jag finner både inspiration och kontemplation i mina skogspromenader.
Meditativt blomsterplock är gott för min själ. Jag går helst ensam egentligen. Jag vill ha tid. Sanna-tid. Stanna och plocka på mitt sätt - utan att känna att jag stressar någon annan som tycker att mitt blomsterplockande tar
E V I G H E T E R.
Jag hoppas mina flickor skall hitta tillbaka till det rofyllda - och den barnsliga glädjen - med att plocka blommor. Precis som när de var små barfota tjejer. Stor- som vi har på tillfälligt besök hemma-plockar blommor i trädgården. Blandar de sötaste buketter med kryddor och rosor som hon fyller i allsköns kärl. Förväntade och oförväntade. Hon börjar sakta känna blomsterbehov.
Timotej, vitklöver, ormbunke, smultronblom och kart, rölleka, gräs av olika slag.
Naturen ger och jag tar. Jag försöker vara försiktig med naturen. Vara en naturvän så gott det går.
Försöker ge tillbaka det jag tar. Komposterar och källsorterar så mycket det bara går. Även om jag slarvar ibland.
Jag vill att mina barnbarnbarnbarnbarnbarnsbarn också skall kunna plocka vilda skogsbuketter med sina mammor.
Och fylla gamla kärl som varit sina förfäders bruksföremål.
Blomsterhistoria.
Blommande sagor som berättas i generationer.
En vit blomsterfantasi.
