Home-work

Som egen företagare har jag förmånen att ibland få jobba hemifrån.

Mitt kök förvandlas till blomsterverkstad. Jag älskar de här hemmastunderna.

Matbordet blir till förvaringsplats. Middagarna får oftast intas på stående fot eller så får det bli en tv-dinner för mushusetsfamiljemedlemmar när jag hemarbetar till långt in på småtimmarna. Jag är ju som jag tidigare skrivit en tidsoptimist. Jag är alltid övertygad om att jag kan hinna med både ett och annat när jag jobbar hemifrån. Men vad gör det när det är jag som bestämmer över min egna Sanna-tid.

Jag stormtrivs i mitt kreativa kaos. Det är bara jag och en massa leftovers tillslut. Där står jag barfota i grönt och några enstaka blommor upptill anklarna. 

Jag viftar lite på tårna och känner bara ren och skär blomsterlycka.

Nu var kanske just denna blomsterhändelse inte den lyckligaste stunden. Utan mer känslosamt vördnadsfullt för min del. Jag fick förtroendet att skapa alla blommor till en av min brors allra äldsta vänners far. De har hängt ihop sedan de började i första klass. Jag hade egentligen ingen relation till familjen på så sätt annat än att man tyckte lillebror och hans vänner var rätt jobbiga.

 De har förstås vuxit till sig och är hur rara som helst idag. Men efter att ha träffat och haft en massa kontakt -med fru och barn -för att tala om det sista farvälet och hur kyrkorummet skulle kännas så kom jag dem nära.

För mig är det väldigt viktigt att det blir fint och känns personligt oavsett livsevent. Jag skapar mig gärna en fin kontakt med de som anlitar mig. På så sätt kan jag fånga essensen av tillfället och människorna. Allt jag gör i min egna lugna vrå blir alldeles speciellt. Mitt hjärta styr mina händer. Hjärnan får vila.

Jag försöker alltid vara lyhörd när jag är ute hos mina kunder i butik också. Förstås. Men visst är det lättare att träffa kunderna i hemmiljö eller på ett fik och prata i lugn och ro.

Min brors väns pappa var från Indonesien och kom hit och träffade en svenska, blev kvar och byggde upp sitt liv här. Begravningen skulle sändas via nätet så att släktingar och vänner  i hans by i Indonesien skulle kunna vara med även om de inte var på plats i Lidingö kyrka. 

Rött och vitt som den Indonesiska flaggan med känsla av svensk natur. Klassisk men ändå lite vilt. 

Min stil måste få lysa igenom mina arbeten. Har svårt att låta bli att sätta mitt signum.

Rosor, bouvardia, veronica, liljor, germini, jätteorchidéer, flox, ranunkel, anastasia, gentiana, murgröna, mossa, nejlikor, martorn, kryptomeria, brudslöja och annat blandat. 

Beställning blev slutligen ganska stor. Det tillkom hela tiden fler som blev hänvisade till mig. Det kändes jätteroligt och fint.

Raraste-om ändå väldigt klassiska- bordsarrangemangen. I sin mångfald otroligt härligt och kärleksfullt.

Vackert är det med en klassisk stor fin ros som handblomma. Red Naomi är stora och passar förträffligt som klassisk handblomma.

Från min bror, min far och från resten av familjen blev det mycket av mitt blomsterspråk som fick styra. Flyter gärna med känsla. Målar.

Skog och havsnära till en man som gillade Sverige och vår natur alldeles speciellt.

Det är väldigt sällan när jag jobbar väljer rött och vitt. De färgerna tillsammans skapar en väldigt  stark kontrast. Men till det här tillfället passade det alldeles fantastiskt. Det blev faktiskt rätt fint när jag fick mjuka upp med andra blommor i rött och vitt som busade till helhetsintrycket. Det hela blev otroligt fint. Framförallt blev beställarna lyriska. 

Helt "vanliga" röda och vita blommor funkar absolut. Även om det just kanske är mina favoriter. Så blir det bra när kunden blir jättenöjd. Jag blir glad när jag har speglat givaren och fått vara del av att skapa en helhet.

Visst känns det att kliva in i kyrkans sidoutrymmen för att göra kistan färdig och vacker på plats. Det vilar något lite sorgligt och känsligt över just ett sådant ögonblick. Det kan låta märkligt men jag uppskattar den tid jag får ensam med den som finns där med mig. Jag trivs i tystnaden med blommorna. Jag får landa i mitt sista fixande så att det blir riktigt vackert. När jag började med det här hantverket var jag till en början alldeles chockad över hur floristerna hanterade både blommor och kista. De använde häftpistol för att fästa blommorna på kistan. Helt förskräckligt. Det gjorde ont i mig varje gång när de sköt in klamrarna så att det dånade. Jag vägrade för det kändes som jag störde medmänniskan som låg nerbäddad under locket. Som tur var upptäckte jag med tid och egen erfarenhet -"fix" en riktigt bra häftmassa. Jag arbetar tyst, lugnt, kärleksfullt, ödmjukt och lätt. Vid det här tillfället småpratade jag lite med min brors väns pappa. Det kändes som jag kunde det för jag lärt känna hans underbara fru under några månader. Hon har gjort ett stort intryck på mig. En helt fantastisk kvinna som nu lägger sin tid, kraft och bearbetar sin sorg genom att lägga tid på ett gäng härliga barnbarn. 

Home-work är min grej. Det är så rofyllt med stillsamt skapande i egen takt. Även om jag älskar att omge mig med blomsterkraft i form av underbara blomstermänniskor som jag lever med i mitt nätverk.

P.S Hoppas att ni alla vet att ni kan maila mig om ni har frågor kring olika event i livet. Stort som smått. Om inte jag själv kan hjälpa er med blommorna rent fysiskt har jag ett brett nätverk av fina florister som tänker och arbetar som jag.

Blomsterglädje och trevlig helg. xxx Sanna