Home-work

Som egen företagare har jag förmånen att ibland få jobba hemifrån.

Mitt kök förvandlas till blomsterverkstad. Jag älskar de här hemmastunderna.

Matbordet blir till förvaringsplats. Middagarna får oftast intas på stående fot eller så får det bli en tv-dinner för mushusetsfamiljemedlemmar när jag hemarbetar till långt in på småtimmarna. Jag är ju som jag tidigare skrivit en tidsoptimist. Jag är alltid övertygad om att jag kan hinna med både ett och annat när jag jobbar hemifrån. Men vad gör det när det är jag som bestämmer över min egna Sanna-tid.

Jag stormtrivs i mitt kreativa kaos. Det är bara jag och en massa leftovers tillslut. Där står jag barfota i grönt och några enstaka blommor upptill anklarna. 

Jag viftar lite på tårna och känner bara ren och skär blomsterlycka.

Nu var kanske just denna blomsterhändelse inte den lyckligaste stunden. Utan mer känslosamt vördnadsfullt för min del. Jag fick förtroendet att skapa alla blommor till en av min brors allra äldsta vänners far. De har hängt ihop sedan de började i första klass. Jag hade egentligen ingen relation till familjen på så sätt annat än att man tyckte lillebror och hans vänner var rätt jobbiga.

 De har förstås vuxit till sig och är hur rara som helst idag. Men efter att ha träffat och haft en massa kontakt -med fru och barn -för att tala om det sista farvälet och hur kyrkorummet skulle kännas så kom jag dem nära.

För mig är det väldigt viktigt att det blir fint och känns personligt oavsett livsevent. Jag skapar mig gärna en fin kontakt med de som anlitar mig. På så sätt kan jag fånga essensen av tillfället och människorna. Allt jag gör i min egna lugna vrå blir alldeles speciellt. Mitt hjärta styr mina händer. Hjärnan får vila.

Jag försöker alltid vara lyhörd när jag är ute hos mina kunder i butik också. Förstås. Men visst är det lättare att träffa kunderna i hemmiljö eller på ett fik och prata i lugn och ro.

Min brors väns pappa var från Indonesien och kom hit och träffade en svenska, blev kvar och byggde upp sitt liv här. Begravningen skulle sändas via nätet så att släktingar och vänner  i hans by i Indonesien skulle kunna vara med även om de inte var på plats i Lidingö kyrka. 

Rött och vitt som den Indonesiska flaggan med känsla av svensk natur. Klassisk men ändå lite vilt. 

Min stil måste få lysa igenom mina arbeten. Har svårt att låta bli att sätta mitt signum.

Rosor, bouvardia, veronica, liljor, germini, jätteorchidéer, flox, ranunkel, anastasia, gentiana, murgröna, mossa, nejlikor, martorn, kryptomeria, brudslöja och annat blandat. 

Beställning blev slutligen ganska stor. Det tillkom hela tiden fler som blev hänvisade till mig. Det kändes jätteroligt och fint.

Raraste-om ändå väldigt klassiska- bordsarrangemangen. I sin mångfald otroligt härligt och kärleksfullt.

Vackert är det med en klassisk stor fin ros som handblomma. Red Naomi är stora och passar förträffligt som klassisk handblomma.

Från min bror, min far och från resten av familjen blev det mycket av mitt blomsterspråk som fick styra. Flyter gärna med känsla. Målar.

Skog och havsnära till en man som gillade Sverige och vår natur alldeles speciellt.

Det är väldigt sällan när jag jobbar väljer rött och vitt. De färgerna tillsammans skapar en väldigt  stark kontrast. Men till det här tillfället passade det alldeles fantastiskt. Det blev faktiskt rätt fint när jag fick mjuka upp med andra blommor i rött och vitt som busade till helhetsintrycket. Det hela blev otroligt fint. Framförallt blev beställarna lyriska. 

Helt "vanliga" röda och vita blommor funkar absolut. Även om det just kanske är mina favoriter. Så blir det bra när kunden blir jättenöjd. Jag blir glad när jag har speglat givaren och fått vara del av att skapa en helhet.

Visst känns det att kliva in i kyrkans sidoutrymmen för att göra kistan färdig och vacker på plats. Det vilar något lite sorgligt och känsligt över just ett sådant ögonblick. Det kan låta märkligt men jag uppskattar den tid jag får ensam med den som finns där med mig. Jag trivs i tystnaden med blommorna. Jag får landa i mitt sista fixande så att det blir riktigt vackert. När jag började med det här hantverket var jag till en början alldeles chockad över hur floristerna hanterade både blommor och kista. De använde häftpistol för att fästa blommorna på kistan. Helt förskräckligt. Det gjorde ont i mig varje gång när de sköt in klamrarna så att det dånade. Jag vägrade för det kändes som jag störde medmänniskan som låg nerbäddad under locket. Som tur var upptäckte jag med tid och egen erfarenhet -"fix" en riktigt bra häftmassa. Jag arbetar tyst, lugnt, kärleksfullt, ödmjukt och lätt. Vid det här tillfället småpratade jag lite med min brors väns pappa. Det kändes som jag kunde det för jag lärt känna hans underbara fru under några månader. Hon har gjort ett stort intryck på mig. En helt fantastisk kvinna som nu lägger sin tid, kraft och bearbetar sin sorg genom att lägga tid på ett gäng härliga barnbarn. 

Home-work är min grej. Det är så rofyllt med stillsamt skapande i egen takt. Även om jag älskar att omge mig med blomsterkraft i form av underbara blomstermänniskor som jag lever med i mitt nätverk.

P.S Hoppas att ni alla vet att ni kan maila mig om ni har frågor kring olika event i livet. Stort som smått. Om inte jag själv kan hjälpa er med blommorna rent fysiskt har jag ett brett nätverk av fina florister som tänker och arbetar som jag.

Blomsterglädje och trevlig helg. xxx Sanna

Handblomma

Jag får ofta frågan vad man skall ha för handblomma till begravning.

Förr i världen var det endast mannen som hade en röd ros som sedan lades på kistan vid defileringen; dvs när man går runt kistan och tar ett sista adjö. Nu har både män och kvinnor handblomma. Vad man väljer kan vara högst personligt i min mening. Jag tycker vi skall följa våra hjärtan. Vad som känns för stunden. Den avlidne kanske hade en favoritblomma, eller du/ni associerar den avlidne med en viss blomma eller blomsterkänsla. Om du/ni är en bekant eller vän på lite längre avstånd är en klassisk ros alltid rätt och vacker. Dock går det lika bra att välja något eget  om man så vill tycker jag. Men känner du/ni er osäkra välj en ros i en vacker färg. Jag brukar undvika en grön kvist om det är en fin blomma i sig. Det är finast.

För några veckor sedan var jag på begravning och tog avsked av en underbar blomsterkvinna som jag lärt känna som frilans florist. Jag hamnade i hennes butik för några år sedan när de hade sjukskrivningar i blomsterbutiken. Vi fann varandra och gillade varandra omgående. Jag är tacksam att jag fick flera härliga stunder då jag fått hänga med Ingrid. Att jag fått ta del av hennes humor, historier, värme och blomsterglädje. Livet kan verka orättvist ibland tycker jag. Ingrid hann precis lämna över butiken till sin dotter för att ta det lugnare och börja pensionera sig och då får hon cancer. Alldeles för tidigt! Ofattbart att hon försvann på mindre än ett år. Så himla sorgligt. 

  

Den finaste blomman jag kunde tänka mig till henne var en helleborus plockad från mina krukor. Ingrid gillade blommor. Hon hade planerat både musik och blommor. För sådan var hon. Det var en helt fantastisk begravning. Ingen kista utan urnan stod på ett bord med ljus och blomsterbollar. Runt om bordet var det verkligen en blomsteräng för det hade hon önskat. Vår och sommarblommor i en härlig blommig kompott. Fotografier med Ingrid och hennes barn och barnbarn stod runt om i Djurgårdskyrkan. Denna underbara lilla kyrka med sina slitna trägolv. Det kändes intimt och glatt sorgligt på något sätt. Akustik musik och sång - hennes favoriter. Gamla och nya godingar fyllde hela kyrkrummet och tårarna gick ej att hejda. Jag hörde hela tiden Ingrids röst inom mig och hennes skratt. En märklig känsla. Hon var liksom där. Min handblomma fick symbolisera allt jag kände för henne. 

Recyber Monday

torsdagen den 27:e september 2012

Hjärtlig sorg

 

Den senaste tiden har jag arbetat och bemött männsikor i sorg.

 

 

 Det låter kanske jättemärkligt att skriva, att jag tycker om det. Mötena är både sorgliga och svåra. Men jag känner att det är så fint att kunna stödja och hjälpa de nära och kära i deras funderingar och önskningar kring det sista farvälet. 

 

 

Begravningarna idag är verkligen högst personliga. Vilket jag tycker är fantastiskt. Med blommor, musik och allt det andra runt ikring avskedet, vill vi fånga och presentera den som varit nära på vackraste möjliga sätt. Detta får jag vara en del i. Det är en stor heder. Många gånger har jag svårt att hejda mina tårar. Sorgen ligger så nära även om den är långt bort nu i ett tidsperspektiv. Jag kan inte annat än att vara ödmjuk inför en sorg. Den ter sig olika.

 

 

 

 

Hjärtlig sorg med toner av solnedgång över havet. Flera nyanser av blått och orange var önskningen. 

 

 

 

Hortensia, för havet. Germini, för solen. Santini, Marie Clairerosor, riddarsporre, asclepia och murgröna med sina mörka bär fick  fånga och symbolisera skiftningarna av himmel och hav när solen går ner.

Ratatouille

Innan jul gick en av de mest betydelsefulla inom den svenska gastronomin bort.

Sven-Gunnar Svensson. För mig har han varit okänd, tills nu. Nu vet jag vem han var och hur speciell han var för många i hans område. 

Hans sista farväl var en hyllning till hela hans livsverke.

En doft av grönsaksmarknader. En känsla av Europas saluhallar.

En touch av franska godsaker.

Helt underbart personligt.

Det ringdes samtal från när och fjärran som önskade sända en matinspirerad hej-då-hälsning. Mat på vägen. 

Jag tog emot ett samtal från den kända franska föreningen Bocuse Dór i Lyon som anordnar Kock-VM. En underbar kvinna som pratade svenska med härlig fransk brytning. Hon ville verkligen ha något speciellt och passande helst med frukt och godis. Är det möjligt? Absolut. Jag skrev en smärre uppsats medan vi pratade begravning, mat, Frankrike och Lyon. Det är verkligen en härlig känsla när du känner att du klickar med en människa.

För det mesta när jag rycker ut i butik befinner jag I butik. Alltför sällan är det jag som gör de beställningar jag mottar. Dock har jag haft tur på Hellborgs Blommor där jag haft A. A är en helt fantastiskt florist. Hon är min blomsterguru.  Dessutom förstår hon mina uppsatser på beställningslapparna. A kan fånga min känsla. Vi har haft tur att våra vägar korsas relativt ofta.

Jag fick handla godsakerna men A stod för hela denna makalösa färgglada ratatouille av godsaker som ett sista farväl till en man inom kokkonsten.