Kram

Färg är glädje.

Vi här i norr borde våga mera.

Vi behöver färg.

Jag älskar färg.

Jag blir glad av färg.

Vi här i det kalla norden borde leka och njuta mer av glada uppiggande härliga färger.

Det tycker iallafall den här blomstersjälen.

Varma soliga kramar från en färgstark grekisk ö. Er färgstarka blomstervän i solen/Sanna

Yes! Ja! Oui!

Sensommarbröllop i toner av vinrött, silvervitt och grönt på en strand.

Grovt och strandnära. Mycket och mustigt. 

Lägg varenda strandfynd på bordet!

 Blanda med feta godingar och annan växtlighet från havsbrynet.

Operfekt perfekt! Det här är precis min grej!

Rå, kraftig, patinerad, stark barfota kärlek. 

Yes! Ja! Oui!

Stay with me.

Inspireras av fler underbara havsnära bilder på Weddbook här

Jag fullkomligt älskar det här! Jag vill direkt göra en bukett av gräs och vass. Så himla rätt! 

Hoppas ni smittas av min iver. Blomsterkärlek/Sanna

Flashback Sunday

onsdag 8 maj 2013

Din saga

“I can't go back to yesterday because I was a different person then.” 

Jag tröttnar aldrig på sagan. Alice i Underlandet är en älskad bok. 

“Who in the world am I? Ah, that's the great puzzle.” 

Din favorit saga är en sann inspirationskälla. Jag går ofta tillbaka till mina barndomsböcker för att hitta inspiration. Det kan vara en bild, ett citat, en känsla som kittlar till. Något som väcker lusten till att få skapa en egen liten berättelse.

Gillar att man tar till vara på alla tillfällen att göra livets saga visuell. En förlovning är för det mesta ett väldigt intimt kapitel.

Så fint att anlita en duktig fotograf som förevigar din fantasi. Din saga. Ditt tredje kapitel på din kärlekssaga. 

“You would have to be half mad to dream me up.” 

Bilder: Alice in Wonderland Engagement Green Wedding Shoes

Äppeltider

Septembermånad. 

Naturen är i ett förändringsskede. Luften är högre och solen står lägre på himlavalvet.

Sommarflickan i mig gråter en smula. Klamrar sig fast i de sista dropparna av sommarkänsla.

Jordgubbskrämen har gått över till äppelkräm.

Jag förbereder äppelbitarna ute på verandan mellan skog och hav. Behåller den sista utekänslan i takt med mitt stilla skärande. 

Mitt alltmer sensitiva luktsinne uppmärksammar sensommarens dofter. Havet, skogen, kanelen, äpplena, vaniljen. För visst är det fortfarande lite sommar ändå!?

Det var ju egentligen om äppelkräm jag tänkte skriva. Tankarna flöt iväg på annat håll. 

Äppelkräm i äppeltider var det. Världens enklaste, världens godaste och en favorit i mushuset och på Greenhill i den bleknande sommarvärmen. Jag skär grova rustika bitar. Inget finlir behövs.

Hur många äpplen? Ingen aning. Går efter lust, tillgång och känsla. Fyller typ en halv gryta och fyller sedan på med vatten så det täcker äppelmängden.

Lägger i ett antal kanelstänger, skrapar ut en vaniljstång - min fina Bali-vanilj som jag har hela frysen full- och socker. Socker höftar jag. Ett par tre deciliter. Vill ej ha för söt, tycker om när smaken av vanilj, kanel och äpple framträder. Fruktsocker går också bra. 

Smaka av efter dina behov av söthet.

Koka allt ihop tills äpplen är lagom mjuka. Lite tuggmotstånd är gott tycker vi. Ta sedan kastrullen av plattan. Blanda potatismjöl med vatten och rör i tills du får krämkonsistens. Detta moment är också lite på känsla. En stor gryta kokade äpplen kan behöva en 3-4 msk potatismjöl. Om krämen skulle bli för trögflytande går det bra att koka upp med lite mer vatten. Tänk på när krämen kallnar så blir den krämigare än när den fortfarande är kokhet.  

Ett lite luddigt recept i äppeltider. Det funkar. Testa. Jag kokar mycket och ofta kräm på det här sättet. Rabarber, jordgubb, äpple, plommon och annat gott och närodlat/hemodlat/vilt. Nu tänkte jag plocka björnbären på tomten och koka tillsammans med våra äpplen. Jag tror det blir gudomligt och supergott till min feta grekiska yoghurt och mina grovhackade valnötter till frukost som jag just nu ringlar med spansk "honing". Om en vecka blir det grekisk igen:)

Tänk vad en doft av äpple, kanel. vanilj, ros är en vacker kombo i sensommartid.

Äppelkärlek och kraft till er alla
Sanna


P.S Det är snart dags för Zetas Trädgårds höstmarknad. Första helgen i oktober. Dit kan du åka för att få dina äpplen mustade både lördag och söndag. Bor du i Stockholmsområdet är det ett underbart tillfälle att besöka Zetas . Jag är där. Mustar inte dina äpplen men gör fina kransar. Kom förbi vetja. 

Recyber Monday

lördag 25 maj 2013

Gran-ma-style

Oppa is gran-ma-style

Vaserna med de röda elegansnejlikorna
 är alldeles nya från Garden Flow Shop.
Charlotte har en massa fint i sin webbutik. 

beautiful, loveable.

Gammalt och nytt. En salig blandning. 

Mina senaste skatt från Myrorna förra fredagen. Min nya förälskelse. 60-tals keramik. Gärna svensk. Sådana som påminner om farmor, mormor, mamma. Som jag tyckte var vansinnigt fult när jag var liten. Nu letar jag på loppis och secondhand. Lyfter och kollar.

 Ahh...Öland, Skokloster, Bromma keramik och tillsammans 100 kr. Vilket fynd!! Visst lite kantstött här och var. Gör inte mig något alls. 

Pelargoner och kaktusar på fönsterbrädan. Farmor-style. Farmor hade förstås alltid röda. Jag kör Mårbacka från Ulriksdal. Min gran-ma-stajl.

Waldermarsuddekrukor samsas med ett modernare fromspråk signerat Ingegerd Råman. De vita krukorna har I. Råman formgett för Gustavsberg. 

De i frostat glas har I. Råman designat för Reijmyre Glasbruk. 

Jag gillar mina samlingar. Jag spar på godbitar. Växlar och byter. Efter lust, säsong och tid.

Jag har väldigt lätt för att bli berörd. Av olika saker och helt plötsligt. Förra helgen rördes jag till tyst gråt av ett hemma-hos-reportage i SvD Magasinet. Jag brukar inte falla i tårar av köksrenoveringar, trädgårdstips eller planlösningar. Men det här var en riktigt fin historia. En berättelse om sorg, nyförälskelse, framgång, omstart och ett hus. Bilderna i reportaget var fulla med en himla massa saker, prylar, konst, gamla fotografier, möbler, design (signerad och osignerad) m.m m.m. Helt underbart, jag hittade nya härliga detaljer vid varje titt.  " Hjärtlig mixad maximalism" läste den två gånger. 

" Det gamla stationshuset är fullproppat med konst, konsthantverk och design i alla former. Paret är ivriga konstsamlare av nutida skandinavisk konst och  Bengt har också en svaghet för romantiskt sekelskiftesmåleri. Mette älskar alla former av antikviteter, design och keramik. 

Båda brinner för människors kreativitet och delar med sig av sin tid och sina resurser för att stötta unga designers, kulturverksamhet och välgörenhetsprojekt som de tror på. 

I det gamla stationshuset struntar de fullkomligt i att hålla sig till vissa stilar. Blandningen är totalt respektlös. 

-Vi inspireras av mångfald och sensualismen, sann maximalism. Jag tycker att en vacker sak framträder ännu mer i kontrast med något annat. Köper man något med hjärtat passar allting in. Förr eller senare säger Mette."

Jag fullständigt avgudar personliga hem. Jag har alltid haft ett brokiga hem. Sedan jag flyttade hemifrån. Mycket saker, böcker, fotografier, reseminnen och annat plock. Visst påverkas jag av trender och modevindar. 

Ett fat med en samling minnen. Gamla och blivande berättelser
på ett vackert kermaikfat som i sig har en liten nygammal historia.

Men grunden har alltid varit densamma. Jag tycker om ting med affektionsvärde. Personliga saker. En historia. Ett minne. 

Tårarna som föll över artikeln om stationshuset var just av den anledningen. Den berörde ett minne. 

I skrivande stund håller vi på med fasad och fönsterbyte.

Mushuset hade haft samma ägare sedan det byggdes 1936. Nu skulle barnen sälja huset efter föräldrarnas bortgång. Vi åkte och kikade och jag blev förälskad på en gång, även om det var både nergånget och opraktiskt. Jag kände husets själ, här skulle jag bara bo. Men så blev det inte. De ville ha alldeles för mycket pengar för vår plånbok. Jag var urledsen. Vi fortsatte vår husjakt. Men hittade aldrig något som vi kände för. Vi blev gravida och allt husletande pausade. Och så plötsligt var det ute igen. De hade inte fått det sålt. Vårt hus. Det var meningen att det skulle bli vårt. Jag var så övertygad. Nu fick det inte gå till någon annan. 

Förra helgen stod det plötsligt ett gammalt par på vår infart.
 Det var en av döttrarna som växte upp här.
Hon och hennes man brukar åka förbi huset när
 de åker till föräldrarnas gravplats.
Det har hänt ett och annat - även om vi har bevarat så mycket
vi kunnat och känt för.
Som körsbärsträdet. Vi bygdde vår uteplats runt det.
Det gillade dottern. Jag hoppas på ett längre samtal nästa gång.
Vill veta lite mer om vårt hus historia. Den sagan som var innan vår.

Nu bor vi här:)