Det vackra i det tillfälliga

I början min blomsterväg livnärde jag mig på torkade blommor. Som ni kan gissa var det ett tag sedan. 

Min allra första bukett som jag fick av en pojkvän var torkade rosa eterneller som hans mamma plockat i sin trädgård och hängt upp och ner i ett mörkt torrt utrymme. Jag var fyllda 18 och tyckte de var det finaste jag fått. Den där knippen rosa eterneller hängde med en och annan flytt. Jag hade ingen aning om då att jag skulle komma att skapa med torkade och färska blomster. Jag var så inriktad på ekonomiarbete i någon form. Helst i resebranschen. Hamnade i finansbranschen. 

Allt har sin tid. Jag kände att jag vissnade på min stol i en okonkret värld där summor, pengar och aktier blev så fruktansvärt ogrepppbart för mig. Jag passade liksom aldrig in. Redan då var jag fröken tvärtemot. Framförallt klarade jag inte riktigt av dresskoden. Var liksom tvungen att busa till det på något sätt. Kunde vara en krage, galna strumpor eller hårband. Bara det lilla som retade ögat. ;)

Nu är det livet borta sedan väldigt länge. Nästan halva min livstid. Jag är tacksam för det mesta som passerat i min livsrevy. Det är möjligt att jag skulle gjort annorlunda i vissa val med den erfarenhet jag besitter idag. Men just då kändes de val jag gjorde de rätta. 

Ett absolut helrätt val var att bryta mig loss från gamla invanda finansspår. Ge mig ut i en för mig okänd egenföretagar-värld. Visst har det varit väldigt svårt och tufft då och då. Jag har både älskat och hatat det. Gått på en massa minor och tappat självförtroendet, blivit fruktansvärt sårad och förlorat en hel del pengar i mina "orätta" val. Framförallt av samarbetspartners och kompanjoner. Men nu har jag lärt mig med åldern att inte vara för blåögd, spontan och impulsiv.  Förlåt inte helt relevant till detta inlägg. Då och då dansar mina tankar och fingrar iväg på annat håll.

Det skulle handla om det vackra i det tillfälliga. Det positiva i mitt blomsterliv överväger det som har varit mindre bra. Det som har varit dåligt har varit ofantligt lärorikt och gjort mig till en ännu starkare blomsterperson. Jag har haft så så många vackra möten med likasinnade i min blommande värld både tillfälliga & otillfälliga.

Jag är helt betagen i det förgängliga. 

Det rusar i alla mina ådror av att iaktta naturen just nu.

Jag följer blommornas flyktiga liv. Njuter hela vägen in till den sista sucken. 

Jag låter mina "sallader" av färskt vissna sakta på vackra fat.

Det är inga 90-talsuppsättningar direkt. 

Det ät mitt sätt att beskåda och njuta en liten stund extra. De får ligga sålänge jag tycker de är vackra. Innan dammet tar över. Sedan läggs de på komposten och blir till ny fin jord. 

Vilket i framtiden kommer att ge mig nytt material att leka med.

Det är av den anledningen jag älskar blommor. De är ej för evigt. Det är en påminnelse för mig att vara här. Nu! 

Så gott som varje dag förklarar jag för mina kunder att detta är just det som är det underbara med levande växtlighet. Att det är förgängligt. Som livet i sig. Om ett paket rosor "bara" håller 5 dagar - är  då inte de dagarna helt underbara!? Tänk  att ha blommande fägring på sitt köksbord, skrivbord eller nattduksbord hela veckan. Dessutom om du tar hand om dem håller de 7-10 dagar kanske -t o m längre. Jag vet! För jag har precis provat med ett helt vanligt 10-pack rosor. Inne på 12:e dagen nu. En vacker bukett från din närmaste blomsterbutik kan hålla länge! Byt vatten, diska vasen, snitta om med riktigt vass kniv varje dag. Jag lovar Er att ni får lång hållbarhetstid.

 Nickar huvudena tunga lägg dem på fat!

 med med löv, nypon, kottar, äpplen, granbarr och andra natur-liga skatter från skog, trädgård, ängar och dikeskanter.

och följ det vackra förloppet. 

Gotta dig  i det tillfälligt vackra in i det allra sista vissna kronbladet.

Lek. Fota. Gör egna vykort. Julkort. Tillfälliga konstverk som gör underverk för alla kreativa blomstersjälar. Det här är det nya sättet att glädjas åt lite torkat. 90-talets torkade alster  som skapades i ärvda byttor och skålar och som stod och samlade damm i åratal är förhoppningsvis förbi. Dock ta hand om de dekorativa kortlivade ögonblicken i varje bedagad skönhet. 

Mina halleluja-moments är ofta väldigt temporära. De kittlar i hela kroppen och tiden står still en bråkdelssekund. När det bubblat klart i hjärtat förevigar jag mina blomstermoments. 

xoxo/ S