Revival

Gerberan är en snittblomma som hamnat lite i skymundan de senaste åren. Och som ni läste i ett tidigare inlägg inte riktigt min toppblomma men....

Hen har en lugnade inverkan på min vildhet om det behövs. Betonar "om det behövs". Jag jobbar helst yvigt och vilt som ni känner till men jag ser också det som en utmaning att använda mig av de material som bjuds där jag jobbar.

Jag gillar att tänja på mina ramar och kika utanför dem. Kolla lite vad som händer när jag nyttjar t.ex en gerbera. 

Eller krysantemum som även den ligger lågt på min favvo-lista. Blandar jag med favoriter som anemoner, nejlikor, hypericum, ecalyptus på mitt sätt funkar det. Kunden blev vansinnigt förtjust och då blev jag förstås stormande jätteglad.

  

Jag ser mig själv som konstnär  "á la minute". 

När jag "målar porträtt" med mitt material- som är färskt och härligt levande- måste jag ofta jobba ganska snabbt. Det gäller att fånga essensen och känslan på minuten.

Det skall fångas en del i en bukett blomster. 

Färg, form, säsong, mottagare, givare, glädje, sorg, kärlek, lek, omtanke och en massa annat.

Visst kan blommorna konkurrera en smula. Slås lite om uppmärksamheten.

 Dock var blomma har sitt karaktärsdrag som lockar blicken till sig. Varje litet blomhuvud har sin historia. Sitt ursprung. 

Som ni ser på bilderna har jag använt mig friskt av gerbera för de har funnits i kylar både här och var där jag poppat upp de senaste halvåret.

Jag kan ju inte bara låta bli en blomma för att hen inte är en klar vinnare i mina ögon. En sort kan inte bli kvar i sina vaser. 

 För hen kan ju bli en uppstickare med andra. Ett blickfång.

Gerbera är en bra blomma. Faktiskt. Många gånger. Formen är som ur en barnfilm. Visst passar den i en bukett som skall fånga min absoluta favorit i julfilms väg: Grinchen!? Nu är det långt till jul-som tur är-men jag ville ändå dela med mig av vit gerbera som fokus i en annars vild blandning av tulpaner, anemoner, skimmia, alstromeria och polkagrisar.

Det som är det bästa med gerberan i det stora hela är att hen finns i en uppsjö av färger. 

Anar jag ett återtåg. Det verkar ju som om gerberan har fått en revival i min blomstervärld. 

Helt omedvetet har hen tydligen utmanat mig till användning.

Hur känns gerberan för er? 

Ha det blomstergott/ Sanna

Pråligt

Röda gerbera.

Så 90-tal.

Måhända hamnar gerberan lite längre ner på min favvo-lista när det gäller blomster. Men den har legat högt. Det var en klar måste-ha-hemma-blomma innan jag blev professionell blomstermänniska. 

Jag vet! Så unga.....känns som i förrgår

Jag hittar absolut blomsterkärlek för det barnsligt stora blomsterhuvudet. Alla blommor "en masse" har effekt på mig. Även en svårflörtad blomma som en röd gerbera.

Blickfång. Färg. Mycket. Glatt. Lekfullt och alldeles underbart. I mina ögon; inte ett dugg pråligt.  Visst är alla blommor vackra och upplyftande på sitt sätt? Det gäller bara att de hamnar på rätt plats. 

En sista sak bara! Aldrig plastad stjälk! Aldrig tvingad med ståltråd! Man ska njuta av att alla har växt olika. Krokiga som raka. Jag tycker inte om att tvinga en blomma om jag inte måste. Jag gillar ju det operfekt perfekta. Be din florist att inte plasta och tråda -dåligt för miljön och blomman behöver det inte. Ljummet vatten och nytt snitt så trivs hen bra och gläder dig länge.