Flashback Sunday

tisdagen den 21:e maj 2013

Florist på resa

Jag reser ganska ofta. Jag älskar att resa. Hela vår familj gillar det. Nyfikna hela bunten. Vi fick det med modersmjölken. Mina tjejer fick det med modersmjölken. Min man blev smittad av min familj. 

Vi reser på olika sätt. Vi gillar olika. Ibland reser vi var och en för sig för att vi gillar olika. Det är ok. Jag gillar att resa ensam.

Jag måste boa in mig var jag än befinner mig. I väskan åker alltid ner några värmeljus, några färgglada servetter och tändstickor.

 Allt går oftast att köpa på plats men ibland hamnar man långt från närmaste supermarket. Jag vill vara på säkra sidan. Jag vill kunna mysa till det direkt när jag packat upp. Jag vill liksom sätta en personlig touch på mitt tillfälliga boende oavsett om det är för några få nätter eller flera veckor. Det behövs bara något litet.

Det gör så mycket med små enkla saker. Blommor måste jag alltid ha, om det går förstås. För det mesta finns det en blomma eller grönt som jag kan knycka med mig lite i smyg. Några få märks inte. De kan ju ha fallit till marken....Jag köper förstås blommor om det finns en liten blomsterhandel eller i mataffären. Men mest knycker jag. ;)

Like home, med några dricksglas och ljus och hibiskusblommor. Aloha.

Duralex och verbena förhöjde balkongbordet. Här satt jag morgon som kväll och njöt av havsbrisen. Eller havsbris å havsbris. Det blåser ganska så ordentligt på Fuerteventura, vindarnas ö. Av den anledningen är det många som ägnar sin tid åt olika typer av surfing och segling på denna ö.

Jag stormtrivdes i "min" lya på Playitas, Fuerteventura. 3 minuter till gymmet, 2-3 minuter till passen, 3 minuter till standen, 1 minut till spinningklasserna, 1 minut till poolen. 6 minuter till lilla söta byn Las Playitas. 

Jag gillar att bo med eget köket. 

Att laga mat av landets råvaror. Jag älskar att handla mat på plats. Älskar stora spännande supermarkets utomlands. Kan gå i timmar. 

Så gör jag, en florist på resa, plockar blommor i rabatterna och handlar inhemskt. 

Visst blir det en och annan måltid på något härligt inhemskt hak också.

I Spanien frossar man förstås med tapas. 

Och min favorit är gambas. Mycket vitlök. Mums.

Husdröm

De senaste veckorna har jag fastnat för ett program på SVT. "Husdrömmar" med Gert Wingårdh och Pernilla Månsson Colt som leder oss genom fram-och motgångar i olika husprojekt. Det som hade varit extra trevligt hade förstås varit en medverkan av en inspirerande trädgårdsdesginer. Blommor, trädgård, relationer och arkitektur är ju en spännande kombo.

En husdröm för mig är ett riktigt beach-house någonstans. 

Slitet, ruffigt och havsnära.

Perfekt operfekt.

Det här magiskt coola strandhuset hittade jag på Fuerte Ventura förra våren och kände att här ville jag liksom flytta in. Jag hade så gärna velat kika in bakom den härligt råa blå dörren. Gissa om min fantasi skenande iväg.

Men varje gång jag smög runt huset (blev några gånger) var det endast hundarna hemma.

Jag undrar vad Gert Wingårdh hade tyckt om detta opretentiösa strandbygge. Inga enorma fönsterpartier, öppna supermoderna ytor, lyxiga material eller estetiskt tilltalande trappor

 Dock en absolut känsla för personliga & enkla detaljer.

Man tager vad man finner. Surfbrädor, badkar, rostiga bensinfat, båtar, kabelrullar....

I det enkla bor det vackra, som Ernst alltid vidhåller. Att grilla vid havet är det mysigaste jag vet. Svårare än så här är det ju faktiskt inte. 

Havsnära feta planteringar i nergrävda rostiga bensinfat. So me. 

För mig är det här ett drömhus med den ultimata trädgården med taggigt,  tjockbladigt, tåligt och förstås att ha havet precis intill husknuten.

Ett spartanskt, kustnära, barfotaliv är min grej. Hur ser din husdröm ut?

Jag måste ju ha en bil också. En lite skamfilad, nött, gammal och pålitlig jepp i havston. Min drömbil. So me. Det fina med drömmar är att de är helt gratis.

Enjoy.

Soliga varma tankar/ Sanna

En udda trädgårdsupplevesle

I våras flög jag iväg på träningsresa till Fuerte Ventura. 

2 hela, sköna och helt ensamma veckor för knopp och kropp. 

Träningsanläggningen Playitas ligger precis granne med den lilla söta och genuina byn Las Playitas. Rekommenderar detta resmål varmt. Jag kommer definitivt att återvända i framtiden. Passar alla.

Vid ebb kunde jag promenera mellan Playitas och Las Playitas längs stranden. För mig är det "riktig" frihet att ta sandalerna i handen och låta sanden kittla mellan tårna. Den lilla flickan i mig fnittrar till av glädje och barnslig frihet. Kommer aldrig någonsin att växa ifrån just den barfotakänslan.

Kanske är det också den lilla flickans nyfikenhet och upptäckarglädje som alltid lockar mig lite längre än vad som är tänkt.

 Jag måste alltid "bara" kolla, titta, kika vad som finns bakom nästa krön, förbi nästa kurva och vad som väntar i nästa sväng. Slingrande stigar kan leda till det mest överraskande upplevelser. 

Jag/vi kan ju missa något som är alldeles extra ovanligt, spännande och helt otroligt om inte just den vägen...därbort... utforskas. För mina medresenärer kan det ibland bli lite för mycket av mina små äventyr. Men just denna resa var jag helt själv och fick göra precis som jag ville.

Tack vare - eller kanske på grund av- denna upptäckarlust fann jag en helt otrolig trädgård. Precis mittemellan by och träningskomplex. 

Vid lågvatten låg trappan helt tillgänglig och väldigt inbjudande från stranden. Kunde inte låta bli att klättra upp. 

Visst kändes det lite som jag snokade.

Men jag blev som helt uppslukad.

Det jag mötte var så helt galet.

Konst-igt.

Oväntat.

Makalöst.

Vackert.

Det var som att befinna sig mellan dröm och verklighet.

Var det så här det skulle sett ut om Frida Kahlo varit trädgårdsmästare!?

Detaljerna var helt betagande. Surrealistiska.

Märkligt läskiga.

Symboliska.

 På något sätt anti-trädgårdskonst men ändå kändes det som det var genomtänkt. Venus/Afrodite, Botticelli, födelse, vår. Varje litet element drog min blick till sig och framförallt kameralinsen. Jag kunde inte hejda mina tankar med att tolka symboler och mening.

Liv, död och att allt är förgängligt. De perfekta symbolerna i en trädgård. Om det nu var symboler eller om de hade någon mening. Ingen aning, men jag är "symbol-junkie" och klart färgad av konstvetenskapliga studier. 

Jag hade så gärna haft ett oväntat möte med trädgårdsägaren. Vem var/är denna blomstermänniska?

Så annorlunda. Så dramatiskt. 

Vilken otrolig fantasi, konstnärlig och ovanlig trädgårdslust det fanns där - på en förhållandevis liten och svårodlad yta - på den svarta bergssluttningen.

Strandfynd, leftovers, jaktlycka, leklust, återanvändning, odlingsvilja samsades på det mest egendomliga sättet jag hittills mött. Ett personligt och helt eget uttryck är något jag verkligen beundrar. Något som skakar om något därinne i mitt huvud. 

Trädgårdsskulptur fick en helt ny dimension. En skön befriande lust och lite galenskap är bra för trädgårdssjälen och enormt inspirerande för en resande florist. Den underbara känslan som infann sig i denna udda trädgårdsupplevelse går faktiskt inte att beskriva. 

Den här trädgården måste upplevas på plats.

Jag är så glad för att jag är nyfiken och lite modig. För den här trädgården var något helt utöver det vanliga.