Vårpirr

De senaste morgnarna har jag väckts av soluppgången. Vi har ännu inga rullgardiner efter fönsterbyte och fasadrenovering av mushuset. Vilket jag egentligen inte har några som helst bekymmer med som några andra i familjen har. 

Jag tycker det är helt underbart att vakna av att ljuset kittlar ögonlocken tills de bara måste slås upp. Att jag måste kisa mina lite morgontrötta blå ögon mot ljuset som direkt når min sida från fönstret i öster. Att möta en blå himmel det första jag gör är magiskt. Vi har verkligen haft några fina dagar här hos mig. Som jag har törstat efter solen, fågelkvitter och våren. Våren kanske inte är här på riktigt dock börjar känslan brusa i ådrorna. 

Små fina vårtecken har börjat spira i vår trädgård. Lite tidigt, men ack så ljuvligt. Trädgårdsarbetet börjar faktiskt locka nu när det är barmark. 

Nu vill jag plantera. Till att börja med vill jag frossa i penséer/violer. Och då menar jag FROSSA. Av alla de slag, namn och färg. NU!

 Jag känner att jag inte har lust att vänta en enda dag till. Vill att de skall prunka i mina krukor. Att det skall svälla över kanterna. En masse med nyfikna vårpenséer.

Jag är galet förtjust i dessa små söta ansikten. De plirar mot mig så fort de får möjlighet. De liksom flörtar. Jag har alltid svårt att välja. Alla har ju sin charm.

Jag kan få tårar i ögonen av första mötet på vår/vintern. Fyller hemmet med dem istället för annat. Tycker faktiskt mer om dessa raringar än både pärlhyacinter och tulpaner. Även om vårlökarna välkomnas hjärtligt direkt efter julen. 

Violer/penséer har en stor del av mitt vårhjärta och skulle gärna ha en väldigt stor del av mitt hösthjärta också. I år skall jag hitta fina fröer och odla lite senare så att jag kan ha dem i mina höstkrukor. Det ska jag! 

Men först och främst skall jag njuta av mitt vårpirr! Kanske ställa mig mellan skog och hav på sportlovet för att tömma kroppen på grå gamla vintertankar med ett rejält vårskrik.

 AAAAAAAAAiiiiiiaaaaaaaaaaaaaaaiiiAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA. 

Vårkärlek till er alla. Sanna

P.S Hmmmm....imorse väcktes jag av ett kallare ljus och ett "oj, vad det har snöat i natt". Jag slog försiktigt upp mina blå och möttes av vintervita snötoppar och av ett flera centimeter tjockt snötäcke på balkongräcket. Jag slöt ögonlocken igen, drog duntäcket över huvudet och tänkte: Jag ligger kvar här till våren är helt sann och riktig. Eller så tar jag till ända från tårna med mitt primaltjut för våren och tar i ordentligt när jag dansar runt i snön med spretande vårliga hopp. Då kanske jag skrämmer vintern på flykt och kan hålla kvar vårrpirret trots bakslag. Förstås är det roligt för små och stora barn med snö på sportlovet för så ska det ju vara. D.S