En riktig ökenros

Läste du inlägget igår? Så här ser de ut. 

Sandrosorna. Visst är den vacker? Naturens under.

Mina barnhänder har varit med och grävt fram denna ovanliga skönhet. Det var längesen nu. Den här tillhör en av mina allra kätaste barndomsminnen. En riktig ökenros.

Likaså mina otaliga och vackra kopparfat. De bär alla en historia från en souk eller litet hål i väggen där min mor hittade vackra ting. 

Jag vårdar dessa ting ömt. Jag älskar materialen. Jag har missionerat för koppar länge som ni vet. Nu skrivs det och skapas det nytt i koppar så det står härliga till. Men jag ömmar för de gamla, ärgade, historiska sakerna i koppar. Fynden från vindar, källare eller andra gömmor hos föräldrar, gamla fastrar eller andra galna släktingar. Fynd från loppisar, marknader hemma och borta. 

Föremål med någons buckliga lite oxiderade historia. Såna kopparprylar gillar jag.

Kaktusen har erövrat mitt hjärta igen. De senaste åren har fler och fler av dessa stickiga och underbart tåliga varelser tagit mer och mer plats i mushuset.

Jag har också uppmärksammat att fler och fler frågar efter fina kaktusar. Så ett tips till alla blomsterhandlare köp in och ta hem praktexemplar. Fina, ovanliga, tuffa, stora, små. 

Blommande. Det är ju helt fantastiskt när det kommer en rar liten anspråkslös knopp bland de vassa taggarna. Bedårande och tufft.

Terrakotta, kaktusar, aloe vera, koppar, dekorerade teglas, sandrosor är minnen från min barndom. De får samsas i trånga stilleben.  

Min historia är viktig för mig. Jag sparar på godbitarna. Det har alltid funnits med mig, kommer alltid finnas med mig. Jag har inte alltid allt framme samtidigt (men det händer, förstås)utan det växlas rätt friskt i mushuset. Jag tycker det är viktigt med personliga saker. Som fotografier, böcker, fynd, mina skapelser och framförallt barnens skapelser. Jag har alltid velat att de skall känna sig stolta -att jag är stolt-över deras alster genom deras uppväxt. Jag älskar dem. Ett hem skall spegla dem som bor där. Tycker det är tråkigt när allt är bortplockat eller när det känns som hela konceptet är köpt bara för att passa in i gällande trend. Allt kommer och går. Bevara det du tycker om. Plocka bort och plocka fram efter hjärtats lust. Och köp blommor både i kruka och på snitt så här års. Naturen bjuder fortfarande på självplock i form av löv, pinnar, mossa och annat. Men en och annan skön levande blomma lyfter alla små stilleben. De gör underverk för slott, koja och dess inneboende.

Ha en skön helg. För oss i mushuset-vi tre som är kvar-krattar vi förmodligen löv. Kanske tar jag in ett gäng och gör något fint. Lyfter mina fjärran barndomsminnen med svenska novemberlöv.