Långsamt uppvaknande

Hej blomsterfolk och andra vänner,Nu var det alldeles för längesen jag skrev. Nästan ett år. Går tiden så fort? Har snart fyra hela säsonger gått och är på väg tillbaka? 

Fick sådan ofantlig lust att skaka liv i min blomstervärld i cyberrymden igen. Kikar nyvaket och läser nyfiket på mina gamla inlägg för att kittla sinnena. Har jag något att förmedla? Är det någon som läser? 

Når jag en enda blomstersjäl är jag jätteglad. Jag tycker om mina bilder och jag tycker om mina ord. De båda är jag rätt upp och ner. Här och nu. Mer vilt än tamt många gånger. Inga direkta omskrivningar utan hur jag känner i skrivandets stund. Jag vill hejda mig från att snubbla på tanken kring grammatik. Jag vill flöda. Visst kan det bli syftningsfel, stavningsmisslyckande, påhittade ord, kommafel och andra fel. Men detta är ju min blogg och inget annat. Här får du ta del av mina blommor, mina arbeten, mina känslor, mitt sätt att se på min blomstrande omvärld och mina resor. Mina äventyr i stort och smått.

 Hur jag förhåller mig till och hur jag närmar mig juvelerna i naturen- blommorna, kvistarna, mossan, barken, skogen. Hur jag oftast förvildar det tama för att jag har svårt att låta bli. Hur jag älskar det som blivit över. Min förundran av det förgängliga.

Min rebelliska lust att bryta mönster. Våga tänka utanför mina gränser. Det fungerar ibland, då och då inte alls. Dock är det det roligt att försöka. Lära mig. Utmana mig och förmodligen andra i min blomstrande närhet. Nyttigt är det att misslyckas. För gud så tråkigt om allt blev operfekt perfekt redan från början ;) Jag behåller min nyfikenhet och mitt naiva skapande. 

Nu väcker jag mig själv sakta och försiktigt samtidigt som jag krattar bort löv från de vilande rabatterna. Tänker på att det är viktigt med ett långsamt uppvaknande. Trädgården får vakna i sin egen takt. Precis om jag. Måste ge mig tid och utrymme för att skriva när det känns i hela kroppen och pirrar i fingrar och knopp. 

Jag kommer dela med mig av lite gammalt- som fortfarande känns inspirerande och aktuellt- till att börja med. Ha en underbar söndag. Vi hörs snart igen/ Vårpirr och blomstervärme. Sanna

söndag 7 juni 2015

Glöm mig inte

Mina drömmar om att få sätta mig ner och låta flödet komma utan att jag behöver anstränga mig har strålat med sin frånvaro. Våren har varit blomstrande men tidsfattig för annat som lockar mig.

I lördags fick jag plötsligt lite tid tillövers efter en urtrevlig studentmottagning för nära och kära.  Tänk att något så självklart som tid kan kännas så enormt lyxigt. Jag älskar den där tiden som känns som en present. 

Den finaste tiden jag kan få när det varit extremt galet omkring mig. 

Tog min kamera och smög ut till den överblivna trädgårdsfesten. Bord, omkullvälta stolar, vaser, små röda slattar kvar i läppstiftskyssta vinglas, tomma gröna ölflaskor, renskrapade tårtfat, hopknycklade servetter med svenska flaggan på,  en sked i gräset, flaggspelen i träden och flaggan! 

"Shit" vi glömde flaggan! Farfar hade inte varit nådig - inte pappa heller- om de vetat att flaggan inte hade halats klockan 9. 21 hours, sharp! Oj! den vajade långt efter solnedgång kan man ju säga. 

Det är något alldeles extra vackert med det där som känns lite övergivet. Det kvarlämnade. Känslan av skratt och intima samtal mellan småfolk & unga vuxna & äldre vuxna levde kvar där bland ensamma och lämnade förgätmigejblå fleecefiltar. En förnimmelse av det som varit förbaskat trevligt. 

 Fredagen var kvarglömd i vår trädgård där sommarvärmen hade bevarats långt in på småtimmarna av de där värmande filtarna. 

Jag tog tiden att sakta plocka upp. Njuta av lugnet att fota utan att någon förväntade sig att det skall gå undan. "Men mamma... nu!?...ta det fort då..."

Jag tycker det är himla underbart när jag får befinna mig helt ostörd i min bubbla. I mitt tillfälliga vakuum av egentid. 

För visst är en klassiskt vit såssnipa från Gustavsberg med citronmeliss, kvistar av krusbär, oregano, funkia och förgätmigej helt vansinnigt vackert!? 

Hur kunde jag missa detta när jag höll på -i dagarna 4-i denna blomstrande studenttid!? Hur väldigt fint det blir med det som finns i naturen och trädgården.

 Min trädgård har ropat på mig hela våren: Glöm mig inte!! Så har jag gjort det. Men tiden har lagts på annat. Zetas trädgård har tagit mycket av min 

vår-tid. Det har varit en mycket fin tid. Är fortfarande. Jag fullständigt älskar mina kunder. Ni som handlat av mig... TACK för handslagen, kramarna, den där handen på axeln - för er har varenda sekund varit en total blomstervärme. Tack för att jag har fått coacha er till balkong, altan och trädgård. Fått vara med att skapa just era kommande sommarkänslor. Ingen är den andra lik och jag växer och utmanas, lär mig av varje möte. 

Mina kollegor är fantastiska. Att beskriva det jag känner för många av dem är rent omöjligt. Jag har förmodligen fått vänner för livet - såhär mitt i livet. Vilken gåva. De kommer nog aldrig glömma mig. 

Jag glömmer aldrig Er som är här och läser mina nu väldigt sporadiska inlägg. Ger mig Er tid. Evinnerligt tacksam¨- för jag vill skriva. Inspirera. Peppa  mig själv och Er att allt  är möjligt i min värld. Ge Er mina ögonblick. 

Nu ska jag baka maränger med mina flickor. Jag har saknat att ge dem min tid också. 

Blomsterkärlek/ Sannna 

Små ord

Tillit. Vårvinter. Omtanke. Skir. Vemod. Ingenting. Ömhet. Sommaräng. Dagsmeja. Gård. Rätt. Blunda. Skymning. Vimmelkantig. Uppehållsväder. Ohemul.

Svenska Dagbladet skickade en förfrågan: Vilket är svenskans vackraste ord? 

Jag älskar ord. Små som stora. Långa som korta. Enstaka som flera tillsammans. Det kan vara betydelsen lika mycket som det kan vara känslan och smaken av stavelserna i munnen. Eller hur det ser ut i en sammanhängande text. Rent visuellt kan ett litet ord vara ofantligt vackert. Framförallt ett handskrivet ord. Som med möda och omtanke är skrivet med den finaste stilen som den skrivande kan. Då blir ord som kram, puss, kraft, kärlek, tanke, vacker, söt, älskar  fyllt med så mycket känsla och mening att jag kan gå sönder lite grann.

Skönhet. Sagolik. Smultron. Sommar. Sötma. Strand. Snudda. Själ.Sublim. Solnedgång. Skrik. Skavank. Sus. Simma. Snöflinga. Sanslöst. Snubbla. Sakna. Slumra. Sötnos. Saft. Saga. Sakral. Sakta. Samtal. Sova. Sant. Sensuell. Sol. Sex. Simplicity-nu är det förstås inte ett svenskt ord men jag fullständigt älskar det ordet och smaken. Jag tycker om ord på S. Sssss. Det är något särskilt med just dessa ord. De känns i tungan. Kittlar i gommen. Svischar till i öronen. Rusar lite extra i hjärnans talcentrum.

Ord har en magisk kraft. Jag lever för dem. Samlar dem. Skriver ner dem. Delar med mig av dem. Inspireras av dem. 

Ord fyller mig. Ord som beskriver, ger kunskap, uttrycker kärlek, ger tröst, framkallar ilska, lockar nyfikenhet, retar kreativiteten, snuddar hjärtat. Men ändå väldigt svårt att välja svenskans vackraste ord. 

De vackra bilderna är från min Sri Lankaresa i våras.

Söta tankar/Susanna

En trädgård

En ensam stol kan vara så väldigt inbjudande i vilket sammanhang som helst. Undrar förstås om inte en avsides lämnad enkel plast stol i en trädgård -bortom hetsig trafik i ett exotiskt och varmt underbart land- ändå lockar ännu mer än någon annan sittplats. För vem vill inte sitta helt solokvist under en palm på en sådan magisk plats?

Där våra skynken hänger på tork och där en brokig skara bouganvilla slåss om att skapa ett blickfång.

Där den livslevande gräsklipparen ser till att gräset tuktas sakta.

Vem vill inte stanna till en stund i en sådan trädgård? Jag fick. Vi fick. Jag och lilla M. 

Vi hörde av en fin vän till familjen. Hon sa: Kom och bo där vi bor!

Så det gjorde vi. Och vi stannade. Stannande. En natt blev till fyra.

Ett guesthouse med en trädgård är svårt att flytta ifrån. 

Vi boade in oss ordentligt. 

Levde med underbara och spännande människor som "hemma". 

Delade tid och utrymmen. 

Tiden gick långsamt och dessa dagar kändes som veckor vilket var helt fantastiskt. Jag undrade stilla varför dagarna faktiskt kändes riktigt långa.

 Jag hann njuta av detaljer och ögonblick. Betrakta. Lyssna. 

Den enda förklaringen är/var att jag faktiskt landade. Att jag efter en otroligt turbulent tid- i mitt blomsterkaotiska liv- faktiskt hade varvat ner. Släppt och låtit mig själv vara.

Jag fick vara för mig själv och ingen störde när jag gick runt med kameran och njöt. 

Grannpojkarna kämpade med sin egentillverkade drake. En trädgård omgiven av palmer är inte direkt en drakflygarvänlig omgivning. Men för mig var deras envishet och leenden det finaste jag kunde uppleva just då. 

Kanske får jag ett speciellt uttryck, sänder ut osynliga signaler: Jag är i min bubbla nu. Sannatid. Egentid. 

Tänk den som hade en egen papaya. Tänk om....Det är sådana små reflektioner som går genom mitt huvud när jag flyter iväg i mina tankar.

 Enkla sköna tankar kring en exotisk natur.

Och varför sattes konservburkar på de vackra enkla staketen? Återvinning? Fågelskrämma? Tjuvlarm? Eller var det barnen?

Jag skulle förmodligen aldrig ens tänka tanken att det var något vackert med kantiga, vassa, öppnade, tomma konservburkar om jag inte stannade upp. För visst var det något som störde mitt öga? I allt intensivt djungelgröna skapade de ojämna pinnarna med de metalliska hattarna något oförväntat. Det var helt enkelt fint på sitt sätt. 

Nu är jag tillbaka hemma igen till den svenska trädgårdssäsongen. Jag måste dock erkänna att jag kan föredra den exotiska enklare trädgårdslunken än den hysteri jag vet väntar mig. Det jag vill påminna om är att plantera, odla, fixa, dona för din skull. I ditt tempo. För dig-inte för någon annan. Strunta i vad andra säger och tycker. Strunta i vad som syns i magasin eller vad en och annan trendguru påstår gäller i år. Gör som du vill. För att du skall njuta av ditt uterum-stort som litet. Gillar du brokigt, färgstarkt och galet osammanhängande. Kör på bara! Våga också prova något nytt. Det är kul. Jag lovar. 

En trädgård. En uteplats. En balkong. En plätt. En plats i solen skall vara ditt andrum, din plats på jorden att finna ro -den skall inte vara ett showroom för prestationskrav.

Om ni vill rådfråga, få tips eller bara någon som lyssnar in er vision så finns jag på Zetas Trädgårds "småblomsavdelning" (dvs Årstidstorget) från måndag. Kom och prata med mig. Nu kör vi.

Vi ses.

Blomsterkärlek till Er alla.

Bilderna är från Senya Guesthouse Midigama Sri Lanka förra veckan.