Småfolket

Från barnsättet i bak i bilen hörs en liten röst.

- Mamma!
- Mmmm, svarar jag
- Där bor småfolket!, med en bestämd röst deklarerar minstingen upplysningen för mamma och systrar.
-Jaaha..., svarar jag nyfiket och lite undrande. Samtidigt som leendet kittlar i mungiporna.
-Där är deras kyrka! förmodligen pekar hon där i baksätet som bara en 4-åring kan göra.
- Var?

- Där huset med tornet! Småmänniskorna gifter sig där!
- Vad fint, svarar jag.

- Mmmm, kom det tyst bakom mig. Liten blev tyst och försvann in i sina egna tankar om småfolket.

Jag vet inte hur många gånger vi åkt/åker genom LillJansskogen. Vi åker denna väg när vi skall till landet. Under 3-4 år hade minstingen sett Söderbrunns koloniträdgård från sin plats i baksätet och uppenbarligen funderat på vem som kan bo i de små söta husen. Såklart att de måste vara ett småfolk. Inte stora som mamma och pappa.

Jag älskar att berätta historien för henne  och hennes systrar då och då. Just nu tycker de att de hört den förut. Inte lika roligt att höra som tonårstjejer. Jag tycker den är så söt.

Förra veckan i eftermiddagssolen fick jag en ingivelse påväg från ett möte.

 Jag svängde av och stannade.

 Har aldrig under alla mina resor genom denna skog stannat och besökt småfolket.

Vilken plats! Helt magisk. Här vill jag bo. Verkligen ett ställe att stanna till vid och ta en liten promenad mellan de små lotterna.

 

Flera nyanser av färg. Skänk en slant här vetja.

Foto: Sanna