Grekblå är en av mina favoritfärger.
En färg som jag liksom aldrig tröttnar på.
Den är så otroligt vacker.
Så rogivande. Så trygg. Så hemkär.
Jag känner mig som ett med nyanser av grekblå.
Det är jag.
So me.
Så grekiskt.
När jag blir stor vill jag bli grekisk gumma. En riktig söt gumma som är stolt över varenda solbränd "skrynkla". En gumma som bär sin visa rundhet med heder.
Långt ifrån tankar och prat om botox, fillers och fetsugning. En sån gumma vill jag bli. Lycklig och handarbetande på en solvarm trappa på en grekisk ö.
Så jag antecknar i grekblått.
Idéer, drömmar, tankar, mål, påminnelser (som t.ex att jag vill bli grekisk gumma) och sådant jag bara inte får glömma.
Skrivna visdomsord görs sig bäst i greklandsblått. Det är jag absolut säker på.
Snart är det vecka 37.
Min och min systers årliga Greklands-get-away börjar nalkas. Jag räknar dagarna.
Vi älskar verkligen Grekland.
Miljön.
Människorna
Maten.
Mythosen.
Mykonos Blue. Min favoritfärg hela året. Alla år. Jämt och alltid.
 |
| bild lånad här. Thank you. |
Grekiskt hösträtt helt enkelt.
Tror faktiskt de grekiska blå tonerna längtar efter oss nu.
Jag längtar iallafall.
Vi får se var vi hamnar. Det är vår grej, vi bokar sent. Har is i magen.
