Pyttelitet

Inte större än en tändsticksask. Inte större än en tumme.

 

Det räcker om de ryms i ett snapsglas, blommorna.

En tummelisa-bukett. En bukett behöver inte alltid vara så stor för att förgylla tillvaron. 

Rart, sött, litet och enkelt. 

Alldeles ensam eller sätt flera i en liten grupp.

 Pryd nattduksbord, middagsbord, soffbord och andra bord med något pyttelitet.

Barnsligt bedårande och uppiggande.

Soligt att sticka små gäng av sommarblommor i  pyttesmå glas. Det är det lilla i livet som är det fina.

Dessutom lekande lätt för stora och små. Att skapa med barn ( egna, andras och sitt eget innersta barn) är skönt skapande!

P.S Igår gjorde jag ett pyttelitet fynd på Myrorna! En minimal liten vas i porslin. I sig ingen skönhet, men den var tvungen att följa med hem för 15 kr.

Foton med Iphone av undertecknad.

Hjärtlig sorg

 

Den senaste tiden har jag arbetat och bemött männsikor i sorg.

 

 

 Det låter kanske jättemärkligt att skriva, att jag tycker om det. Mötena är både sorgliga och svåra. Men jag känner att det är så fint att kunna stödja och hjälpa de nära och kära i deras funderingar och önskningar kring det sista farvälet.

 

 

Begravningarna idag är verkligen högst personliga. Vilket jag tycker är fantastiskt. Med blommor, musik och allt det andra runt ikring avskedet, vill vi fånga och presentera den som varit nära på vackraste möjliga sätt. Detta får jag vara en del i. Det är en stor heder. Många gånger har jag svårt att hejda mina tårar. Sorgen ligger så nära även om den är långt bort nu i ett tidsperspektiv. Jag kan inte annat än att vara ödmjuk inför en sorg. Den ter sig olika.

 

 

 

 

Hjärtlig sorg med toner av solnedgång över havet. Flera nyanser av blått och orange var önskningen. 

 

 

 

Hortensia, för havet. Germini, för solen. Santini, Marie Clairerosor, riddarsporre, asclepia och murgröna med sina mörka bär fick  fånga och symbolisera skiftningarna av himmel och hav när solen går ner.