När jag är ute på resande fot slås jag alltid av att de krukväxter jag egentligen inte är så förtjusta i här hemma kan vara så otroligt vackra.
I klimat och miljö där de trivs och hör hemma skapar de verkligen ett Wow!
Då lockar t.o.m Kristi Törnekrona mig att gå nära.
En blomstrande rad med Euphorbia Milii längs en stenvägg drar verkligen blickarna till sig.
Blodröda blomsterhuvuden på en stjälk full av törnen.
Absolut symboliskt.
När jag landar i mitt blomster-mood (var jag än befinner mig) berörs jag starkt av blommornas och växternas skönhet omkring mig. Kan inte hejda känslan av att jag tycker Kristi Törnekrona är sorgset vacker. I temperaturer där den hör hemma. Även om den trivs ypperligt i vår rumstemperatur och i direkt söderläge. Tålig. Skulle passa i mushuset. Men, nej, jag reser till där de blommar istället. Njuter på plats.
Kristi Törnekrona kanske inte ger mig samma halleluja-flower-moment som ett Lotus-ögonblick. Men ett litet blomster-wow.
Foto: Bali 2012 av mig med Nikon.
