Marigold Madness

När jag reser går jag i princip överallt. Jag trivs med att promenera oavsett temperatur. Har ju vovven som måste ut i alla väder från snöstorm, duggregn och heta sommardagar. Till fots finns alltid tid att stanna upp för något oväntat. Som det här.

Tagetes-frossa!

Mitt blomstersinne fick en injektion av glädje av detta blomscenario.

Här gick balineserna all-in. 

 Tagetesfest! Marigolds i alla möjliga kreationer. 

 Orangea tagetes så långt ögat kunde nå.

Marigold madness. Much is more. Jag blir galet glad av färg och annorlunda kreativitet.

Den "vanliga" blomstersvensken tycker icke om tagetes med det bestämdaste. Synd tycker jag. De är härligt färgrika, lekfulla, eldiga och tåliga. Så många som jag försökt tänka nytt de senaste veckorna. De som ligger helt rätt i tiden är den något äldre generationen som köper lådvis. De är riktigt trendmedvetna. Gissa om de ler när jag påvisar det. De har ju förstås alltid varit trogna sin tagetes. Jag bjuder dem på lite nya idéer. T.ex på vad de kan plantera för annan växt för att få ett lite "modernare" uttryck i sina krukor, lådor och rabatter. Roliga bladverk framförallt. Ibland tycker de om det, ibland tycker de att det är hemskt fult det jag föreslår. Det är just det som är underbart med kundkontakt. Dialogen och leendena.

Givetvis går det att vara stilren med tagetes. 

I all sin enkelhet är ju blomman helt underbar.

Att hålla sig till en och samma färg och sort ger ett lugnt och skönt intryck på alla ledder.

Tagetes är den ultimata dekorationsblomman. Huvudena håller länge även utan vatten. 

Ätbar är den också.

Min blomsteruppmaning denna sommar är att vara lite modiga, våga lämna er säkra blomzon. Ta ett steg extra. Våga Tagetes. Börja lite försiktigt att ha dem till sallader och bakverk. 

Ni kommer börja älska dem. På min arbetsplats - Zetas trädgård - för stunden hittar ni massor av fina exemplar av tagetes. Stora bolltagetes, såsom cremefärgade "Vanila", vanliga tagetes och andra tagetes. Kom förbi och så pratar vi om solens krydda. 

Blomstervärme/ Sanna

Pausbild

"In the beauty of nature lies the spirit of hope."

Blomstertankar/ Sanna

Förtrollande

Varje plats, varje ögonblick och varje tanke som drabbar mig på "Gudarnas gröna ö" är nästintill obeskrivbara.

 Bali är som ett grönskande och blommigt eldorado. En exotiskt skön blomstersaga.

Varje stor-& liten- plätt har en magisk grön skimrande ädelstensliknande aura.

Tirta Ganga Water Palace är ett av de "placen" på Bali som bedårar.

Ett litet paradis mellan Amed och Candi Dasa med växter i alla möjliga fantastiska former.

 Blandat med vatten i dammar,pooler, fat och fontäner. 

Hur kan näckrosens blad bli större än mina allra största uppläggningsfat?

Hur kan knopparna bli stora som strutsägg!?

Just i dessa blomsterögonblick njuter jag av mitt egna sällskap. Jag kan stanna upp länge. Precis så lång tid jag behagar utan att känna någon annans rastlöshet att vilja skynda vidare. Jag kan förundras och förtjusas av det förgängliga - i min takt. Från knopp till slocknande växtkraft. Så förtrollande vackert.

Sannatid och Balitid går i samma tempo skulle man kunna säga.

 

Just nu råder dock en annan blomstertid för min del. Zetatid. En ganska galen tid. Av den anledning är Sannas Värld lite eftersatt - pga "knappt-någon- tid" över. Hoppas dock att alla ni andra har lite tid över att stanna till slag. Jag har några intensiva veckor kvar men sedan är det sommartid som gäller för mig.

Ha en jättefin tisdag! Kom gärna och hälsa på mig i min lilla lilla blomstervärld irl. Bland småblommorna på Zetas Finsmakarens Trädgård

Blomsterkärlek/ Sanna

Leftovers

Mina sista timmar på Bali denna gång tog jag min allra bästa följeslagare - Nikon- och promenerade på stranden i den skönt stekande solen. Med sällskap av vågornas brus som övergick till ett djupt dån när de rullade in mot stranden.

Min blick "stördes" av något längre bort. Omedvetet vaknade en nyfikenhet och mina barfota fötter försökte ta sig igenom sanden lite snabbare. 

Andra kanske såg det som skärp. Jag såg det som konst.

Leftovers efter en ceremoni på stranden. 

Magiskt vackert.

För mig var detta ett obeskrivligt underbart fynd. Vågorna och tidvattnet hade skapat en skådeplats för mig.

Bara för mig. 

Varenda detalj lockade mig närmare. 

Jag rörde inget bara insöp det hela med mina blick och mina känslor.

Varje liten lämnad del var som poesi för mig.

Hur länge jag var uppslukad av en hög med överblivna blomblad, kokosnötter, ris och skapade blad-verk har jag ingen aning om. 

Tiden fanns inte. Jag var i min bubbla. 

Strandmänniskor passerade säkerligen med sina surfbrädor utan att jag la märkte till dem. För mig existerade bara det som blivit över.

"We drank your wine while we watched you". Mina nyfunna vänner hade tydligen festat till på vinet som blev över sedan kvällen innan då vi grillat red snapper på öppen eld. Det godaste jag åt på denna resa faktiskt. 

Det var väl skönt att jag kunde stå för både vin och underhållning de där sista timmarna på en obeskrivlig plats på andra sidan jorden. 

Å andra sidan fanns det andra foto-junkies med större objektiv. Deras ögon lockades av något annat vackert.  Dessutom tjänade de lite pengar på sina fantastiska foton när de förevigade surf-folket. Surf-moments på de högsta vågorna är svårt att knäppa av brädfolket själva förstås.

Jag bjöds också på underhållning och omtanke. Nästa gång skall jag få lära mig konststycket att skapa med palm- och bananblad på balinesiskt vis. 

En sista favorit sång - "Sitting on the dock of the bay"- och sedan bar det av till flygplatsen. Ett härligt slut på en oförglömlig resa.

P.S

Två exakt lika bilder....

En tycker jag är mer iögonfallande än den andra. Kan ni gissa vilken? Och varför tror ni jag tycker så ;)

Ha en underbar tisdag./ Sanna

Villavillekulla

Tänk att en skylt kan vara så otrolig fin. Jag tänkte: vad synd att den inte låg slängd i risfältet. För då hade den blivit min.

Jag skulle absolut kunna bli sakletare på Bali. 

 Ha ett alldeles eget Villavillekulla mitt i risfälten i Ubud. Drömhus.