Min blick "stördes" av något längre bort. Omedvetet vaknade en nyfikenhet och mina barfota fötter försökte ta sig igenom sanden lite snabbare.
Andra kanske såg det som skärp. Jag såg det som konst.
Leftovers efter en ceremoni på stranden.
Magiskt vackert.
För mig var detta ett obeskrivligt underbart fynd. Vågorna och tidvattnet hade skapat en skådeplats för mig.
Bara för mig.
Varenda detalj lockade mig närmare.
Jag rörde inget bara insöp det hela med mina blick och mina känslor.
Varje liten lämnad del var som poesi för mig.
Tiden fanns inte. Jag var i min bubbla.
Strandmänniskor passerade säkerligen med sina surfbrädor utan att jag la märkte till dem. För mig existerade bara det som blivit över.
"We drank your wine while we watched you". Mina nyfunna vänner hade tydligen festat till på vinet som blev över sedan kvällen innan då vi grillat red snapper på öppen eld. Det godaste jag åt på denna resa faktiskt.
Det var väl skönt att jag kunde stå för både vin och underhållning de där sista timmarna på en obeskrivlig plats på andra sidan jorden.
Å andra sidan fanns det andra foto-junkies med större objektiv. Deras ögon lockades av något annat vackert. Dessutom tjänade de lite pengar på sina fantastiska foton när de förevigade surf-folket. Surf-moments på de högsta vågorna är svårt att knäppa av brädfolket själva förstås.
Jag bjöds också på underhållning och omtanke. Nästa gång skall jag få lära mig konststycket att skapa med palm- och bananblad på balinesiskt vis.
En sista favorit sång - "Sitting on the dock of the bay"- och sedan bar det av till flygplatsen. Ett härligt slut på en oförglömlig resa.
P.S
Två exakt lika bilder....
En tycker jag är mer iögonfallande än den andra. Kan ni gissa vilken? Och varför tror ni jag tycker så ;)
Ha en underbar tisdag./ Sanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar