Recyber monday

tisdag 4 oktober 2011

Stil & Sinnelag

-Sanna, vad gillar du? Vad har du för stil? Frågor som jag ställs inför då och då i olika sammanhang. När jag får dessa frågor brukar jag bli tyst och fundera en stund. För jag undrar om det egentligen spelar någon roll. Jag uppfattas nog som rätt bohemisk.  Men jag vill inte hamna i något fack, förutom i en blomsternisch då förstås. ;)

-"Jag vet inte. Gillar så mycket. Påverkas av humör, fas, känsla och säsong. Jag har ett livfullt och öppet sinnelag", brukar jag svara. Men visst har jag säkerligen ett speciellt  uttryck. Det syns nog när det är jag som ligger bakom blommorna. Eller jag vet att det syns när jag har fått helt fria blomsterhänder. Blomsterbohem skulle kanske funka som epitet, men som sagt inga fack.

Jag gillar olika. Jag gillar mycket. Det finns så mycket fint att tycka om. Alla stilar/trender har sina guldkorn. Det är bara att plocka ut det som lockar. Jag flyter med känsla. Min magkänsla är stark och drivande. Jag har alltid inspirerats av mat, magasin, trädgårdar, bak, konst, mode, böcker, skulptur, resande, familj, människor, foto, möten. Jag får en kick av det unika, personliga, annorlunda. Ni kan alltid fånga mig med er berättelse. Jag faller för det som sticker ut. Jag sparar och omvandlar till något nytt som blir till mitt uttryck och till min "stil".  Fördjupar och förlänger. Kliver utanför boxar och zoner. Stökar till. Skapar en twist. Det måste vara något som stör ögat för att göra det intressant och iögonfallande. Operfekt perfekt är måhända min charm och egenhet.
 

Såklart finns det vissa saker som jag just för stunden inte tycker passar hemma i mushuset eller i huset mellan skog och hav. Det betyder inte att jag inte skulle tycka om det i en annan miljö eller rekommendera det till någon annan. För så är det att vissa saker blir helt fantastiskt hos/till någon annan. Trots att det inte är min egentliga personliga stajl kan jag blir helt förundrade över hur iögonfallande och vackert det kan bli hos andra.
 

En av alla fina fellow-florists som jag har haft förmånen att lära känna och jobba med sade till mig en gång: "Sanna, jag vill - och tror jag kommer bli som du när jag blir äldre. Min egen och med ett vilt uttryck." En fin komplimang. Hon var relativt nyutexaminerad och otroligt duktig. Då teknik och regler sitter väl förankrade i händer och hjärna. Att jag har jobbat snart i 20 år med skapande blomsterkraft och att jag är mer eller mindre autodidakt har påverkat mig och mitt blomsteruttryck. Jag har skapat mina egna "regler" och egenheter. Vågar måhända lite mer, tänja lite på blomsterramarna.

  

 Jag tycker om att inspirera och förhöja med blommor med mitt uttryckssätt. Jag blir extra glad när jag får höra det av mina kunder och andra att de fått/får idéer av mitt skapande. Att JAG är deras inspirationskälla. Att de har använt mig som "råmaterial" och sedan gjort sitt eget. Det är bland de finaste komplimangerna man kan få. För visst händer det motsatta. 

Jag fått höra att idéer och texter jag skrivit varit fel, fula, oinspirerande, omöjligt att genomföra, dyrt eller rent utsagt urdåliga.  För att sedan dyka upp av dessa personer någon annanstans och just från de personer som tyckt det ovannämnda utan tack...eller bekräftelse att de faktiskt rent utsagt stulit mina ord eller idéer. Så otroligt okamratligt och osportsligt tycker jag. Jag har utsatts för fruktansvärda överträdelser som varit otroligt kränkande och fräcka. Men "what goes around comes around" tänker jag. Förr eller senare.  Eller som mina nära säger till mig att jag skall omvandla beteendet till en komplimang. Svårt, men förstås klokt. Det jag lärt mig med åren är att dessa personer har inte har någon som helst plats i mitt blomsterliv. Jag väljer att hålla dessa människor på minst en (gärna två) armlängds avstånd. Jag tar flera steg tillbaka och betraktar dem på avstånd och förundras. Att man har mage. 

Jag behandlar min stilart och andras med värdighet oavsett om det stämmer in på mitt sinnelag. Jag säger alltid tack till mina inspirationskällor. Berömmer mina kollegor ärligt när det är något som tar mig med storm. Jag har inget pokerfejs. Jag kan inte ljuga eller spela. Jag gillar mitt levande material som har ett helt eget liv. Jag behandlar det vördnadsfullt med en stor portion lek. För varför måste man vara som "alla" andra?

"Don´t let anyone dull your sparkle"

P.S Jag vill att Sannas Värld skall andas positivism rakt genom. Genomsyras av blommande härliga betraktelser från när och fjärran. Jag vill dela med mig av min historia och min vurm för ting och människor med en berättelse. Men ibland är blomsterlivet lite tufft. Vill dela med mig av en baksida då och då. För så är livet. Men mest är det handplockade-köpta- vilda glada underbara fantastiska blomstersagor.   D.S 

Kramar och blomsterglädje/ Sanna