För mig är det storleken som lockar. Höjden. Så himla ståndmässig på något sätt.
Det höga, långa, kraftiga stjälkarna. Maskulin. Ryser av välbehag.
,
Och sedan....som det inte var nog. Färgerna. Från det ljuvaste rosa till det mest dramatiska purpur. Nästan svarta. Vad mer kan man säga än Ahhhh!
Västkust-stockrosfoto: S. Westien
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar