En känsla av att det är något som drar ögonen till att betrakta. Måste bara fram och titta noga. Ta & känna. Fota. Det händer ofta. Det är som de ropar. Blommor, ängar, platser, stolar, fönster, dörrar, maträtter.....ja, det är mänga saker som kallar på min uppmärksamhet. Min nyfikenhet.
Visst kan man känna sig iakttagen av växtlighet!? Trädet i Rhodos gamla stad verkligen spanade in mig. Blickar är alltid trevligt. Blev nästan gernerad.
" You never know how you look through other people´s (tree's) eyes"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar