Har alltid gillat vallmo. Farmor hade "vanliga" röda opiumvallmo i sina rabatter. De vackra skrynkliga balden fladdrade så fint i vinden från Ålandshav, tyckte jag. Jag samlade på frökapslarna. Planterade direkt i jorden som en liten flicka gör, fanns inget tålamod att torka och vänta.
Mina tjejer konstaterade när de var små: "Mamma, du har skrynklor i pannan?" Hmmm...sa jag. Jag var inte ens 35!
Hmmm...tänker jag nu (över 10 år senare) "Skrynklorna" har nog blivit lite mer framträdande. Men vad gör det när de är lika fina och vackra som vallmons. Gillar ju vallmon.
"Her wrinkles shaping a sun that would shine each time she smiled"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar