Singökyrka

Sommardop på midsommardagen i söta Singökyrka. En faluröd träkyrka från mitten av 1700-talet. Tjejernas "pyssling" Ville blev döpt. Pyssling?! Det låter bara sötare än syssling eller tremänning.     

Barndop med en massa barn är glädje. Barn är skönt spontana. Inte bara barn förresten även en morfar uttryckte ett spontant högt Oj! i en för stunden tyst kyrka. Anledning var en berättelse om en vacker fisk i silver som prästen höll i handen. Alla barn som döps i Singökyrka får en graverad silverfisk som hängs i fiskelina runt dopfunten. Året efter det år det döpts får barnen en inbjudan att komma och hämta sin fisk. Fin tradition och värt sitt Oj!

God mat. Svalt vin. Härliga tårtor. Sju sorters hembakta kakor. Tama och vilda blommor i ett hopplock av kärl. "Flower recycling" från midsmmaraftonens två fester.

Hjulande barn, fotbollsspelande barn, springande barn, sjungande barn, pratande barn, paketöppnande barn precis så skall ett dopkalas vara. Fullt med sköna ungar, släkt och vänner.

Bergsklint, prästkrage och daggkåpa blandat med strandfynd. Drivved, torkad tång och fina stenar. Evert Taube inspirerat och Väddö-chict till Ville.

Foto: S. Westien

P.S Kuriosa. 1969 var jag och min bror brudnäbbar när Villes farmor och farfar gifte sig i Singökyrka. Rart. Måste fråga vad Villes farmor hade i sin brudbukett. D.S