Rosor är något väldigt speciellt.
Jag vet faktiskt inte när jag tycker en ros är som allra vackrast.
Jag älskar och avgudar förgängligheten i det blommande.
Alla stadier från knopp till total vissnad har sin skönhet.
Jag tycker det är så vansinigt tråkigt när en kund säger: Men den där rosen är ju vissen! Om en ros vars foderblad har börjat få sina skönhetsfel pågrund av tid. Vissa gånger ,om jag är på huget, "föreläser" jag om charmen och det förundrande med det levande materialets förgänglighet. Det är ju rosens/blommornas charm. Och bara för att de yttersta kronbladen har börjat sin väg mot blomhimmelen så betyder inte det att den inte kommer utvecklas till något helt fatastiskt om man snittar och tar hand om sin ros. De står förmodligen minst 4-8 dagar innan den är helt visssen.
En vissen ros är sorgligt fin tycker jag. Självklart gör jag inte buketter med redan vissna rosor. Men att följa rosens liv är både spännande och vackert.
Rosen för mig, sommar. Min mor och farmor var riktigt duktiga och stora rosodlare. Jag har dessvärre inte samma rosfingrar i trädgården. Plockar gärna, skapar gärna. A rose is a rose is a rose.