Handplockat

De första uppstickarna i min trädgård är krokus. Det slog mig i år att jag inte har en endaste snödroppe. Jag som tycker de är så otroligt söta. Som den där vita klockkjolen som jag längtar efter att få dra på mig. Jag gillar krokusen med. 

Vårlökarna står för min längtan och mitt hopp om att snart få gå med bara ben och barfota. Det är fler än jag som gillar när det nalkas varmare tider. Alla dofterna retar flera nosar och näsor i vår familj. Mannen kanske inte är lika förtjust. Stackaren har det lite småjobbigt med pollen. Som dessutom kom tidigt i år.

Men jag har inga allergier av det slaget. Jag älskar våren - näst efter sommaren. Äntligen kan jag plocka blommor i trädgården!

Inte bara i min trädgård. Jag "pallar" snödroppar - har ju inga, ännur- som hamnat utanför grannarnas tomtgränser. Sch, det är en liten hemlighet jag har. Tänker att de har ju ändå rymt....

Handplockat är det bästa jag vet. Det vackraste jag kan få. Helst ur en knubbig liten barnhand. Det går förstås bra med unga vuxnas händer med. De små händerna i mushuset har blivit stora nu. 

Det finns faktiskt både ett och annat att plocka in så här års. Kvistar, krokus, scilla, vårgäck, snödroppe, blåbärsris, lingon. Plocka det som lockar med försiktighet om du ger dig ut i naturen eller pallar av grannen. 

"I det enkla bor det vackra" som barfota-Ernst deklarerar. Så sant. Det behövs så lite, så lite. Det handplockade lilla blickfånget gör alla soligt glada. Stora som små. 

Jag och min vårvän tokgillar våren. Idag är inte vädret som igår. Men ut ska vi oavsett-jag och Nicos- i aprilvädret.

Hej så länge

Sanna