Re-cyber Monday

torsdagen den 1:e september 2011

Sublimt

Jag har en fascination för svartvitt foto. Det är något sublimt över svartvitt. Stort och själsligt. Svårt att beskriva. Ett foto i svartvitt har lätt att fånga mig, Ta tag i mig. Jag ser nyanser. Jag ser färg. Jag blir hänförd av ett riktigt konstnärligt svartvitt fotografi. Jag kan jaga genom en väldigt stor stad efter en specifik fotobok. Om det är svartvitt.

Bruce Weber är en enastående modefotograf och jag fullständigt avgudar hans svartvita fotografier.

 Han är världskänd för reklamfoto för bland annat för Calvin Klein, Ralph Lauren och nu senast Abercrombie & Fitch. Han har filmat musikvideos. Pet Shop Boys.

Vem vill glömma Marcus Schenkenberg för Calvin Klein.

Grekisk gud 1985. Klassiker.  

Mina flickor har samma fotointresse som jag.

Eller är det något annat som lockar med Abercrombies kläder och reklam

Mitt första möte med Bruce Weber och hans fantastiska foto var på en fest i Los Angels på sent 80-tal hos en dansk kille som pluggade möbeldesign någonstans i City of Angels. Den första "coffeetable-book" jag mötte. Tror knappt ordet coffeetable-book var uppfunnet. Där låg den! Bruce Weber i bokform.

På hans soffbord. En sntik kista som han hittat i Tijuana, Mexico. Härligt sliten, den riktigt doftade vilda western och John Wayne. Jag blev betagen. Av bordet. Av omslaget. Direkt. Kunde inte släppa denna bok i tankarna. Fingrade på den då och då. Känsla av en bok.

Den danske möbeldesignstuderande hade en så,  så obeskrivbar ursnygg lägenhet. Mycket av det jag möte hos honom då - finns kvar hos mig idag. Svartvitt foto och Bruce Weber. Hantverk, dörrar, mångkulturellt och kohud. Och världens godaste strawberrydaiquiri! Min första drack jag hos honom. Efter det har det blivit många, men ingen lika god. Kan ha varit det runt omkring som förhöjde smaken på jordgubbarna från Sunny California. Vad vet jag.

  

Festens  värd hade köpt Bruce Webers fotobok i en bokaffär i Westwood. Jag körde dit veckan därpå. Slut. Slut överallt, enligt bokaffären. Den hade bara tryckts i 5000 ex 1983. Blev helt "devastaded". Då började jakten. Skulle bara ha boken till varje pris. Tillslut fick jag tag i förläggaren.

 Han hade 2 ex kvar och de var inte till salu. "Oh, no." Han blev väl lite rörd över hur ledsen jag lät. För jag vet inte vad som hände men han fattade tycke för mig och hur jag hade mött boken. Att jag blivit förälskade i den osv.

Jag fick köpa den! Wow. Var så himla lycklig. Redan samma kväll körde jag hem till förläggaren. 20 mil fram och tillbaka. "Peanuts" tyckte jag då. Förläggaren var urmysig och öppenhjärtig. Generös och givmild.  Boken blev min. MIN. Jag älskar den. Har den alltid framme.

Googla Bruce Weber. Njut. Betrakta. Fundera. Undra. Vem kollar in vem. Objektifiering. Önskar att ni blir lika fångade som jag. Det finns en otrolig närvaro och något väldigt intimt i hans foton. 

Bilderna från boken är tagna med iphonen. Svårt att förmedla den rätta känslan med sådana foton. Ingen Bruce Weber direkt.

Kanske gillar du: