Ni som följt mig en tid känner till min känsla för ärgad koppar. Denna fina metall som var det första materialet människan började bearbeta och forma.
Den får gärna vara bucklig, patinerad, sliten och med en tillhörande historia.
Gundämnet CU. Koppar är faktiskt fint.
Koppartingen jag har här hemma kommer från när och fjärran.
Souknar i Mellanöstern, marknader i Asien och Europa, Myrorna & loppis. Mycket är arvegods från släkten. Jag har aldrig haft hjärta att göra mig av med kopparn. Det har liksom stått där i våra källarförråd och vindsutrymmen i korgar och kartonger under många år. Följt med en och annan flytt. Liksom väntat på att få se dagens ljus igen.
För några år sedan hittade jag en korg i ett av uthusen på landet. En skatt!
Kopparbyttor är härligt att plantera i. Just nu bor min nyfunna vän, rosen Tommelisa, i en av kopparkittlarna som annars brukar rymma ved eller tidningar på vintern. På Väddö gästas en byta av feta rara taklökar och lewsia.
Jag använder mycket av det vi har både ute och inne. På landet och i stan. Omväxling är trevligt. Gillar ju olika.
Allt efter lust och infall. Nu frossar jag i koppar.
Älskar dem alla. På olika sätt.
Förra vårens uteplantering av amaryllis var superfint i gammal koppar. De fick stå och växa till sig inne innan de flyttade ut till ingången. I år blev jag snuvad på amaryllisplanteringen. Hittade inte en lök till salu. I år skall jag köpa extra och förvara till februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti så jag kan ha olika i mina krukor hela säsongen.
Den här byttan är efter min mans gamla faster. Den var lite blank i början.
Den har fått stått ute i väder och vind mellan skog och hav. i några år. Nu börjar den börjar få den där lite skamfilade looken som jag tycker är finast.
Så räds ej för blank upputsad koppar. Hittar du en form du gillar. Köp den. Låna den. Ta den. Få den. Ställ ut den. Länge. Låt vädret ta hand om resten.
Lycka till i er kopparjakt. Jag fortsätter använda min koppar på olika sätt.
Tack för ditt inspirerande inlägg. Köpte en del koppargrejer när det blev blev inne att ha i köket i början av nittiotalet tror jag det var. Sen ville jag ha dem blanka och blev galen på vissa saker som inte gick att putsa upp. Den är ju mycket finare oputsad ser jag nu. Har tyvärr sålt det mesta, men kanske har något kvar som får komma fram ur gömmorna.
SvaraRaderaHa det bra,
Jenny
hej Jenny,
RaderaTack själv för att du kommer förbi. :) Hoppas du hittar något i gömmorna som är ärgat och vackert nu efter ett decennium ;) Tänk vad allt går i cykler.
Blomstervärme till dig