fredag 10 juni 2011

STOP! In the name of love

Nu får tiden sakta in. Jorden får snurra långsammare. Hinner inte mé.




foto: S.Westien

Idag tar 3:orna i gymnasiskolorna, i våra "hoods", studenten.  Solen lyser och det är fullkomligt fantastiskt. Alla överfulla flak åker förbi nedanför vårt mushus och studenternas härliga glädje går rakt in i hjärtat. Tårar. Nu är de framme, det är slut på plugget. Framtiden ligger ju där. Häftigt.
 Det sjunger ikapp med Per Gessle och Gyllene Tider:

 En pojke reser till månen, en annan siktar mot solen....
Här kommer solen, här kommer solen som säger
Aldrig mera regn, aldrig mera regn
DET ÄR ÖVER NU!"

För ett år sedan sprang min äldsta flicka ut mot den ljusnande framtiden. Glädjeyra. Oj. Hjälp. Var försvann tiden!? Jag tog ju precis studenten....sprang ut ur samma dörrar som hon. Det gick inte att hejda alla tårar. En salig röra av känslor. Glädje, stolthet, eufori, vemod, förväntan, oro, tillgivenhet. Den starkaste känslan var förstås, Total Lycka. Min stora, lilla, urduktiga flicka. Hon var så extremt lycklig. "Här kommer alla känslorna på en å samma gång".


foto:S. Westien

Nästa år är det dags igen. Annan flicka. Samma skolgård. Samma känslor. Samma väder. Samma trädgård. Annan tårta.

foto: S.Westien

Nästa år slutar även minstingen grundskolan.

Stop. In the name of love.

Love/ Mum. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar