"Det var den första december och vinternatten hade sänkt sina vita skrud över staden och höll den i iskallt grepp. Långt ner under de snötäckta takåsarna hade julhandeln just tagit sin början. Vart man såg flockades det av nyfikna stadsbor bland glöggförsäljare och marknadsstånd. Doften av gran och pepparkakor fick även den mest giktburne gamling att känna sig som barn på nytt. Alla hoppades att detta skulle bli den bästa julen i mannaminne...." Så börjar årets decembersaga.
Nerbäddad med förkylning. Vad gör man då?- förutom att dricka varmt honungsvatten, äta medicin och bläddra i tidingar- kollar årets julkalender på SVT, förstås. Den är ju riktigt bra. Bättre än på länge. Gillar en bra julkalendern, det hör liksom december till.
"Tjuvarnas jul" känns verkligen som en klassisker. Som en julkalender skall vara. Saga och spänning i ett gammalt Stockholm. Inspelad på Skansen. Gammeldags julsaga med Dickenskänsla. För mindre barn är den kanske lite läskig. Vuxna får sitta med och titta. Mysig kalenderstund med barnen i juletid kan ju vara ett sätt att ta det lite lugnt mellan alla juliga måsten.
En doft av Pippikrydda vilar över ficktjuvens dotter Charlie.
Gustav Hammarsten är en lysande skådis i mitt tycke. Han passar perfekt som den något klantige och fumlige ficktjuven Kurre som plötsligt blir pappa.
Kritiken är som vanligt blandad. Visst är det lite av en Robin Hoodsaga. En Karl Bertil Jonssons julafton 2011. Ta från de rika och ge till de fattiga. Vad är rätt. Vad är fel. Och visst det finns där, sensmoralen. Vi får väl se hur det går för Kurre och Charlie och deras rövargäng.
Absolut sämst av mig sedda julkalander ( har förstås missat en del) är konstige Staffan Westerbergs Lillstrumpa och Syster Yster.
Bilder lånade från nätet.
