Mina rosor

Jag känner mig oerhört stolt över mina rosor mellan skog och hav i år.

Denna underbart varma sommar har jag faktiskt lyckats med min lilla rosenrabatt. Mellan födelsedagsfirande, resande och gäster fick min far sköta vattning.

Framförallt med mina tre Törn-rosor. Som förstås symboliserar mina flickor. Har vuxit något alldeles fantastiskt. 

De-liksom mina döttrar- har varit starka, kraftfulla, egensinniga och klarat av någon som mig.

 Som kan vara en aning okonsekvent, påhittig, lite förvirrad. Dock ändå väldigt närvarande på mitt egna lilla sätt.

                           

Hela förra sommaren fick alla tre bo i stan. 

I gamla historiska kopparkärl av varierande utseende från när och fjärran. 

Ni har förstås sett dem förr, men de är så vackra att de tåls att se flera gånger.

Jag hade svårt för att bestämma mig för var de skulle få slå rot.

Efter mycket blommig tankekraft bestämde jag mig för att deras rosrötter skulle få bli mellan skogen och Ålandshav. 

                                         

Det tog alltså hela sommaren innan de fick komma i jord. De fick bo i sin plastkruka som de köptes i hela sommaren. Jag tog hand om dem det gjorde jag men jag undrade lite hur det skulle gå att få dem att trivas.

Duktig och kunskapstörstig som jag är pratade jag med mina härliga kunniga kollegor och blomstervänner på Zetas Trädgård (köpte rosorna där-såklart) och fick de bästa råden för att lyckas med mina nya rosor. Det gjorde jag! Förutom att jag är överlycklig är humlor och bin barnsligt förtjusta. Underbart är det att sitta med morgonkaffe och humlesurr i en gammal rottingfåtölj.

Törnrosorna blommar så otroligt rikligt med sina ceriserosa blommor. 

Jag plockar och fyller allt möjligt som finns här i skåpen.

Blandar med det som finns. Jag älskar att krydda buketten med färskt doftande. 

Här med oregano i blom. 

Till mitt rosenland på Väddö fick förortens alla rosor flytta. Vi är ju mest här i rosentid. Jag grävde helt sonika upp de rosor som bodde runt mushuset och som inte riktigt varit nöjda genom åren på sina platser. De låg ett tag i svarta plastsäckar innan de kom i jorden...hmm...jag vet inte helt ok.  Dock klarade de sig riktigt bra faktiskt. Ingen har dött och alla blommar fint i år. 

Vårt blomsterland på landet har blivit till ett rosenkollo.

En aning brokigt men de trivs och får all uppmärksamhet och omvårdnad som de behöver.

Jag älskar mina rosor.

I stan bor fortfarande två rosor i kruka "Warm Wishes" i ljuvaste aprikos som fortfarande inte fått flytta till en bestämd plats. Jag räddade dem för sådär än 4 år sedan från att hamna i sopporna hos en av mina kunder. 

 I år hade de över 30 blommor. Doften är sagolik. Jag tror det blir ännu en vinter i garaget för dem dessvärre. De är väldigt tåliga med min ganska omilda hantering - vilket är en väldig tur.