måndag 1 september 2014

Recyber Monday

lördag 25 maj 2013

Gran-ma-style


Oppa is gran-ma-style

Vaserna med de röda elegansnejlikorna
 är alldeles nya från 
Garden Flow Shop.
Charlotte har en massa fint i sin webbutik. 


beautiful, loveable.



Gammalt och nytt. En salig blandning. 



Mina senaste skatt från Myrorna förra fredagen. Min nya förälskelse. 60-tals keramik. Gärna svensk. Sådana som påminner om farmor, mormor, mamma. Som jag tyckte var vansinnigt fult när jag var liten. Nu letar jag på loppis och secondhand. Lyfter och kollar.



 Ahh...Öland, Skokloster, Bromma keramik och tillsammans 100 kr. Vilket fynd!! Visst lite kantstött här och var. Gör inte mig något alls. 


Pelargoner och kaktusar på fönsterbrädan. Farmor-style. Farmor hade förstås alltid röda. Jag kör Mårbacka från Ulriksdal. Min gran-ma-stajl.



Waldermarsuddekrukor samsas med ett modernare fromspråk signerat Ingegerd Råman. De vita krukorna har I. Råman formgett för Gustavsberg. 




De i frostat glas har I. Råman designat för Reijmyre Glasbruk. 




Jag gillar mina samlingar. Jag spar på godbitar. Växlar och byter. Efter lust, säsong och tid.



Jag har väldigt lätt för att bli berörd. Av olika saker och helt plötsligt. Förra helgen rördes jag till tyst gråt av ett hemma-hos-reportage i SvD Magasinet. Jag brukar inte falla i tårar av köksrenoveringar, trädgårdstips eller planlösningar. Men det här var en riktigt fin historia. En berättelse om sorg, nyförälskelse, framgång, omstart och ett hus. Bilderna i reportaget var fulla med en himla massa saker, prylar, konst, gamla fotografier, möbler, design (signerad och osignerad) m.m m.m. Helt underbart, jag hittade nya härliga detaljer vid varje titt.  " Hjärtlig mixad maximalism" läste den två gånger. 



" Det gamla stationshuset är fullproppat med konst, konsthantverk och design i alla former. Paret är ivriga konstsamlare av nutida skandinavisk konst och  Bengt har också en svaghet för romantiskt sekelskiftesmåleri. Mette älskar alla former av antikviteter, design och keramik. 
Båda brinner för människors kreativitet och delar med sig av sin tid och sina resurser för att stötta unga designers, kulturverksamhet och välgörenhetsprojekt som de tror på. 
I det gamla stationshuset struntar de fullkomligt i att hålla sig till vissa stilar. Blandningen är totalt respektlös. 
-Vi inspireras av mångfald och sensualismen, sann maximalism. Jag tycker att en vacker sak framträder ännu mer i kontrast med något annat. Köper man något med hjärtat passar allting in. Förr eller senare säger Mette."


Jag fullständigt avgudar personliga hem. Jag har alltid haft ett brokiga hem. Sedan jag flyttade hemifrån. Mycket saker, böcker, fotografier, reseminnen och annat plock. Visst påverkas jag av trender och modevindar. 

Ett fat med en samling minnen. Gamla och blivande berättelser
på ett vackert kermaikfat som i sig har en liten nygammal historia.


Men grunden har alltid varit densamma. Jag tycker om ting med affektionsvärde. Personliga saker. En historia. Ett minne. 




Tårarna som föll över artikeln om stationshuset var just av den anledningen. Den berörde ett minne. 


I skrivande stund håller vi på med fasad och fönsterbyte.


Mushuset hade haft samma ägare sedan det byggdes 1936. Nu skulle barnen sälja huset efter föräldrarnas bortgång. Vi åkte och kikade och jag blev förälskad på en gång, även om det var både nergånget och opraktiskt. Jag kände husets själ, här skulle jag bara bo. Men så blev det inte. De ville ha alldeles för mycket pengar för vår plånbok. Jag var urledsen. Vi fortsatte vår husjakt. Men hittade aldrig något som vi kände för. Vi blev gravida och allt husletande pausade. Och så plötsligt var det ute igen. De hade inte fått det sålt. Vårt hus. Det var meningen att det skulle bli vårt. Jag var så övertygad. Nu fick det inte gå till någon annan. 


Förra helgen stod det plötsligt ett gammalt par på vår infart.
 Det var en av döttrarna som växte upp här.
Hon och hennes man brukar åka förbi huset när
 de åker till föräldrarnas gravplats.
Det har hänt ett och annat - även om vi har bevarat så mycket
vi kunnat och känt för.
Som körsbärsträdet. Vi bygdde vår uteplats runt det.
Det gillade dottern. Jag hoppas på ett längre samtal nästa gång.
Vill veta lite mer om vårt hus historia. Den sagan som var innan vår.

Nu bor vi här:) 

söndag 31 augusti 2014

Flashback Sunday

fredag 2 augusti 2013


Blommiga sommardagar



En hög med blommor från en hundpromenad. Dikesblommor och ängsblommor.


Blandat med lite smått och gott från trädgården mellan skog och hav.



En blandad sommarkompott.


Med en touch av smultron.


En söt vildbukett. 


Med band och allt. 



Skulle kunna funka till den där bondromantiska barfotabruden. 


Ibland kliar det extra mycket i fingrarna och jag bara måste binda en bukett. För blomsterlustens skull. 


Eftersom den där sköna bondbruden lyste med sin frånvaro- för ett spontanbröllop - fick den gamla ärgade kopparbyttan blomstersällskap istället.


Bordslig bondromantik - alltid skönt somrigt. 



Glada blommiga, plock-vänliga, sommardagar. Älskar dom.

måndag 25 augusti 2014

Recyber monday

tisdag 19 november 2013

Grönt kulturarv



En av helgens höjdpunkter är lördagsfrukosten med SvD Magasinet. Ett riktigt helgmoment. Myser och njuter till fullo. I Magasinet finns det alltid något läsligt som jag fastnar lite extra för och sedan gillar jag bostadsannonserna. 



Förra helgen skrev Agneta Ullenius- SvD trädgårdsexpert- en spännande artikel om vår trädgårdshistoria och hur vi på bästa sätt skall bevara våra tåliga, hållbara och gammaldags trädgårdsväxter. 



Precis som vi försöker hitta tidstypisk inredning när vi renoverar gamla hus vill vi förstås hitta den där härliga gammaldags blomsterprakt som kan tänkas funnits i den där gamla trädgården vi just blivit med. Svensk torpkänsla är verkligen sommarfint. Det tycker jag om. Även om jag drömmer om en engelsk rosenträdgård a la David Austin, en skön sydeuropeisk olivlund med doft av citron och lavendel eller en exotisk beachnära oas med kaktusar och palmer. Drömmar måste jag ju ha även när jag ligger i hängmattan mellan två björkar i ett hav av prästkrage, timotej och smultron. 



Kinesisk kärleksört, jätteprästkrage, fjädernejlika, strandbinka, höstflox - "Alma Jannsson" och "Ingeborg från Nybro" är sköna gamlingar som har överlevt i årtionde. Redan före 1940 odlades de. Byteshandel, arv och blomstergåvor mellan släkt, vänner och grannar har gjort att de fortfarande finns här och nu. Gillar blomstrande historia som går över generationer. Vandrande blommor är min grej.


Som berättelsen om "Bröllopsgåvan". Jätteprästkragen var faktiskt en skånsk bröllopsgåva från 1923 som levt vidare till idag genom samma släkt. Alla de ovannämnda perennerna har en liknande familjenära saga. Vilken härlig tradition att dela med sig. Vilken tur att intresset blommar upp igen - för vår "blommiga kulturhistoria" att faktiskt vilja föra vårt svenska blomsterarv vidare. 



Jag minns att min farmor gärna delade med sig av sin prunkande trädgård.  Min mor var lite av en "blomstertjuv". Hon smög sig in på ödetomter och "lånade" lite av varje och satte i våra rabatter på Väddö. Stjärnflocka, fingerborgsblomma, nyponrosor, prästkragar, smultron, hallon. Flera finns fortfarande kvar. Förvildade. Jag och min granne har också bytt lite och delat med av oss av det vi har haft mycket av. Även om det var ett tag sen nu. Delad trädgårdshistoria är blomglädje. 


Sveriges Lantbruksuniversitet har under en massa år gjort en inventering av äldre trädgårdar och dess perenner. Närmare bestämt 1100 växter har samlats in och valts ut för provodling. Om tre år skall det finnas omkring 400 arter i en ny blomstrande genbank i Alnarp. Här skall plantskolorna kunna beställa fortplantningsunderlag och själva kunna odla de ålderdomliga finingarna.


Den äldsta perennen de fick tips om är en röd bondpion som odlats i samma släkt sedan 1840-talet i Västergötland. Sådan här historia ryser jag av. Tänk vad häftigt att den har gått i arv i flera hundra år. 



Den här pionen -Sarah Bernard- har varit med ett tag. Hur länge vet jag inte. Hon fanns här när vi flyttade in och har säkert funnits där långt innan dess. Möjligen ända sedan huset stod klart 1937. Jag älskar när hon blommar med alla sina tunga rosa huvuden. Blir lika förundrad varje år. Berörande vacker. 


Framöver kommer vi kunna överraskas av fler blommiga hemligheter i modern tappning. Varje år kommer nya växter från vår gröna historia att avslöjas. Kittlande blompirr för odlingssäsongen gör ju vem som helst upphetsad. Nu får vi hjälpas åt att se till att våra gamla rosor, pioner, köksväxter, träd, bär och annat får fortsätta sprida blomsterglädje i ytterligare generationer.



 Till kommande trädgårdssäsong kommer det finnas 6 stycken gamla mormor/farmors perenner i handeln med benämningen "Grönt kulturarv". Helt underbart tycker jag. 

Här kan du läsa mer om Perennuppropet, om tanken och hur blomsterjakt och kartläggning gått till.


P.S Bilderna har inget med artikeln att göra. De är ett blomsterinferno från sommaren med min iphone och nikon. 

söndag 24 augusti 2014

Flashback Sunday

tisdag 23 april 2013

Den lilla lilla gumman


Barndomsdrömmar blir verklighet.




Jag har ju blivit den där lilla lilla gumman som bor i det där lilla lilla röda huset med den lilla lilla familjen.


Min mamma och pappa fick läsa denna saga om och om igen. Jag kunde den utantill. 



Jag älskade bilderna. När jag nu bläddrar i boken är det ju nästan så vi har det i vårt mushus.  Den lilla lilla pallen, det lilla lilla blå bordet, den lilla lilla stävan å en liten liten blå stol finns här också. En sak till som jag upptäckte idag när jag tittade noga på bilderna.




 Kolla på den lilla lilla fönsterbrädan: en gammal anjoviskonserv som blivit planteringskärl för en krydda eller liknande och en terrakottakruka på ett udda porslinsfat.


Ett älsklingsfynd från min mammas hemtrakter. Örnsköldsvik.
 Så himla sagorätt. ;) Återbruk. Reuse. Recycle.



Omedvetet har jag skapat en saga. Kan det vara så att min första bilderbok av Elsa Beskow har präglat min stil, tycke, smak och kärlek till det svenska sommarklassiska. Den ombonade och hemtrevliga Carl/Karin Larsson-känslan. En faluröd stuga med vita knutar. Med blommor som klöver, pelargon, ringblomma, prästkrage och solros. Träd som björk, gran, vide, körsbär och äpple. Och alltid, ALLTID, sommar. Visst lockas jag av trender men min grund är nog väldigt gammalmodig. Tantig, rustik och ganska enkelt. Handarbete, safta, sylta och baka är skön avkoppling. Kaffe i koppar på fat. Jag tycker om egen stil. Jag älskar när du upplever att uttrycket verkligen är personligt. Ditt eget. Du har kollat in men gjort det till ditt. Den historia du vill berätta.   



Det jag aldrig tyckte om och tyckte var så fruktansvärt ledsamt var slutet. Det var ju liksom inte "happy" Tyckte så synd om katta som schasas ut bara för att den drack lite lite mjölk i den lilla lilla skålen. Hur farligt kunde det ha varit?! Men det här händer faktiskt mushuset också, bilden överensstämmer med vår nu-saga. Katten (som sade mjau) är förstås en hund (som säger voff) som gärna hoppar upp på både bord och bänkar för en mumsbit av olika slag. Kan hända att den här lilla lilla gumman har höjt rösten en och annan gång. "Schas" är inte ordet jag använder kan jag säga.



I ett sagohus skall det förstås drickas ur sagomuggar. Nu kan jag önska mig dessa till min födelsedag. Elsa Beskow-muggar. Design Catharina Kippel för Design House Stockholm. 



De släpps i juni alldeles lagom innan min födelsedag i början av juli. Vilken lycka.


Även om jag redan har stor samling sagofavoriter i mina köksskåp, så får absolut Beskow figurerna plats bland Pippi Långstrump och Mumintroll. Jag gillar att börja dagen med en saga efter humör. 


Ett av mina älsklingscitat. 


Nu håller 3 nya sagor på att "skrivas". Stor har redan lämnat mushuset. Mellan är på väg ut i världen. Liten är kvar så länge. Jag älskar mina prinsessor och har en del av deras berättelse på väggen i trappan till övervåningen. 


När ni läser det här inlägget har den lilla lilla gumman packat väskorna och gett sig ut på resa. 

Vår sagorätta arbetsplats. ;)

Under veckorna jag är borta har jag blandat gammalt och nytt. Du kan fortfarande komma in och dela min värld. Se min värld som en bilderbok. Bläddra och stanna till där du känner dig hemma- där du vill betrakta och fundera en liten längre stund. Jag blir så glad om du lämnar ett litet litet fotspår efter dig. I det lilla lilla kommentarsfältet.


Om du blir väldigt nyfiken på vad jag håller hus följ Sannas Värld på Instagram "Sannas Varld" och vill du inspireras av det som inspirerar mig finns Sannas Värld också på Pinterest "Sannas Varld". Välkommen.

Hej så länge. Ta hand om Er. 



Kolla in en sagodukning på samma sagotema här