onsdagen den 16:e april 2014

Påsken kommer varje år- repris


En vecka till påsk. Är det redan!? 



Fjäderlätta kvistar av trollpil känns naturnära och ger hopp om vår. Lagom påskigt. 


Fjädrar och ägg är fint. Är väldigt förtjust i både ägg och fjädrar. Året om. Även om det känns extra lockande till påsk för vissa.


Jag hänger mina fjädrar i små vackra flaskor. Enkelt och svävande vackert.




Min trädgård delar så gärna med sig av sina tillgångar året om. Päron, äpple och körsbär får samsas i gammal koppar. En lite mer traditionell påskbunt med små påskägg från Indiska. Återbruk i flera led. Ni känner säkert igen dem från förra årets påsk i mushuset.




Rara penséer är de sötaste små snittblommor. De får hänga i vårt påskris i år igen. Deras små ansikten framkallar leenden. Älskar dom.




Penséer är billiga lekfulla blommor. Använder dem inne. De håller ok, någon vecka eller så. Som vilken snittblomma som helst. Penséer gillar förstås helst utomhusklimat. Inte för kallt dock, några minusgrader. Ner till -5 ungefär. Jag har haft dem ute vid kallare temperaturer och det har gått bra, men det är inget man rekommenderar. 




Söta små flaskor med blomster i naturens kvistar tycker jag ger härligt liv. Jag har kompletterat mina Berlinfynd med små enkla flaskor från underbara Trädgårds-Charlotte, Trädgårdsflow, som öppnat närbutik (nätbutik). Här.




Hos oss inspireras vi av det vi har på våra väggar när vi skapar påskris. Nu när vi har huset fullt med unga vuxna blir påskkvistarna lite annorlunda än när de var små, men fortfarande leker vi. På ett lite mer vuxet sätt ;) 

Hoppas ni också håller liv i era påskris-traditionerna. Det är en mysig tradition att låta barnen bestämma och vara med. Det är svårt att släppa tyglarna för vissa. Men påsken är som julen, barnens helg. 


Ha kul med era påskiga kvistar. :)

tisdagen den 15:e april 2014

Pausbild


The butterfly counts not months but moments, and has time enough. 



måndagen den 14:e april 2014

Recyber Monday

tisdagen den 2:e april 2013

Vatten-kruka.



Det är högsäsong för krukhortensian nu. Vackra vackra vackra. Så här, nästintill bedövande, vackert var det hos vår lokala blomsterbutik, Gullvillan på långfredagen. En masse med superhortensior. Stor blev helt till sig, hortensian är hennes absoluta favorit krukväxt. På hennes Instagram lägger hon upp en underbar hortensiabild med texten "nerdar mig med mamma". Sött att vara blomsternerd tycker jag. 


Hydrangea. Av de grekiska orden hydror- vatten- och angeion -kruka. Vatten-kruka. Linné var listig när han satte latinska namn på våra blomster. Hortensia gillar mycket vatten, är nästan alltid törstig. Får verkligen inte torka ut, men heller inte stå med fötterna i vatten. Om du vet med dig att du har lätt för att glömma vattna, kan du med fördel skära till en bit grön oasis och ha den blöt i botten av krukan. Vattna på oasisen varje gång du vattnar din hortensia. Då finns det alltid lite fukt att dricka av. Tänk också på den starka vårsolen i dina fönster. Hortensian vill inte ha för starkt solljus.


Skall du investera i en fin hortensia gå till din närmaste blomsterhandel och köp en riktigt praktexemplar. De är av bättre kvalité och står sig mycket längre än de billigare från matbutiken. Jag ser alltid mina krukväxter som potentiella snittblommor. Glömmer jag av någon anledning att vattna dem eller på något annat sätt missa att ge krukväxterna min fulla uppmärksamhet, snittar jag ner dem och sätter i vas. Om hortensian skulle råka bli lite ful och tråkig i sina blad. Snitta ner dem och använd dem som snittblomma. Hur fint som helst. Byter du vatten och snittar om dem, står de säkerligen en vecka till. 

Skaffa dig hortensiaglädje till dina fönster. Njut. 

söndagen den 13:e april 2014

Flashback Sunday

torsdagen den 4:e april 2013

Bara en bukett


Hemarbete är mysigt.


Lugnt och skönt blomsterflow.


I vårljus blir alla blommor vackra, rogivande och hoppfulla. 


Irisen har intagit en plats i mitt hjärta. Framförallt trädgårdsirisen. Dels för sin storlek och dels för nyanserna av lila. Ljust till mörk purpur. Den är 
Out-Standing. Love.


Ljuvliga jätteranunkeln (Clooneys), tulpaner, erynigum (martorn) och kungängslilja fick göra irisen sällskap.



Perfekt operfekt. 



Bara en bukett


av de vackraste blommor.


Ha en fin dag.
Sanna

lördagen den 12:e april 2014

En historia i repris

onsdagen den 12:e juni 2013


Tagetes


Kan tycka att det är en ganska bortglömd sommarblomma, tagetes. De har på senare år vunnit lite mark i mitt blomsterhjärta. Mest för att de finns en fin historia bakom.  



Min svärfar var helt tokig i tagetes. Han odlade lådvis, metervis-helt enkelt massvis- med tagetes från frö. Sedan blommade det tagetes hela somrarna både på västkusten och i storstaden. Från början kom min mans fars tagetesfrön från en manlig vän med ett otroligt odlingsintresse. Jag hade förmånen att få träffa denna man som mer eller mindre bodde fast på ön på västkusten. Son till en av öns gamla fiskare. Han hade det mest fantastiska hus, för mig var det drömhuset på min mans familjs sommarö. Litet, med massor av snickeriglädje, havsutsikt och en helt makalös liten trädgård. Den fullständigt prunkande på sommaren av allt möjligt, plus tagetes. Jag och mina tjejer stod ofta utanför hans hus och tittade genom grinden. Ibland blev vi inbjudna i det lilla sagohuset med de små fönsterna med de virkade gardinerna. Kändes alltid som att stiga in i en Astrid Lindgren-berättelse.  Farbror L hade förutom en härlig blomsterprakt en armada av de mest fantastiska modellbåtar. Detlajrika och perfekta, skapade med varsam hand. Vi har två stycken som min man fått vid några tillfällen som pojke. De tillhör våra skatter. Farbror L var ensam hela livet och när han gick bort tillföll det fina huset allmänna arvsfonden och auktionerades ut med möbler båtar och allt. Det är med sorg i mitt nostalgiska hjärta hur jag ser det förfalla sommar efter sommar. Trädgården är bortglömd och ledsen. Huset är inte alls i samma perfekta älskade skick. Så himla sorgligt. Om vi hade haft råd hade vi köpt det då. Bevarat husets lilla själ.




Tagetes intresset dog också ut med min svärfars bortgång. Så nu finns det inga historiska frön kvar längre. Ingen i min mans familj är trädgårds-eller odlingsroade. Det är lite synd att jag inte tänkte på att ta över tagetesodlandet. 



För visst går det att skapa en sagoträdgård med exotisk touch med tagates "en masse"!?



Denna fina utställningsträdgård med Indientema var superinspirerande. Färgstark tagetes gav verkligen varma kryddiga Indienkänslor. 





Riktig Flower-Power. Ringo Star invigde Herbert Smith Freehills garden till förmån för WaterAid Uk. 



Så nu i helgen har jag planterat gula fina tagetes i ett ärgat kopparkärl på landet. Med sköna chokladblommor som höjd. Kanske skapar jag en liten tagetesoas med våra Indienminnen och för att hedra tjejernas farfar med de gröna fingrarna. 



P.S Om man har problem med de söta rådjuren så plantera tagetes. De ratar dem. D.S

fredagen den 11:e april 2014

Ser tillbaka på hösten

tisdagen den 8:e oktober 2013


Kontorslandskap


Hur ser ditt skrivbord ut?


Så här har mitt sett ut de senaste veckorna. 


Att få jobba i ett öppet kontorslandskap är ju helt och hållet fantastiskt. 



Kan erkänna att mitt skrivbord -när jag jobbade i en helt annan bransch- i mitt liv "before flowers" hade en annan karaktär än idag.



Jag tycker om mitt kreativa kaos. Jag mår faktiskt väldigt bra mitt i allt. Blomsterklipp, ståltrådar, sekatörer, saxar, snören, band, nålar och allt annat som ligger lite huller-om-buller. En skön blomster-mess i mina ögon.  


Jag försöker att hålla en viss ordning till att börja med- men när jag kommer in i mitt blomsterflow tappar jag både tid och rum. 


Det är en helt underbar känsla. Euforisk. 


Jag kommer återkommer med hur kransarna blev. Det finns en del smakprov på Zetas hemsida här. Och Victoria Skoglunds blogg här.


Jag hade min sista dag igår och det känns lite vemodigt att inte gå till kontoret. 


Men jag har städat mitt skrivbord fint. Syns knappt att jag varit där.

torsdagen den 10:e april 2014

Villavillekulla



Tänk att en skylt kan vara så otrolig fin. Jag tänkte: vad synd att den inte låg slängd i risfältet. För då hade den blivit min.


Jag skulle absolut kunna bli sakletare på Bali. 



 Ha ett alldeles eget Villavillekulla mitt i risfälten i Ubud. Drömhus.