onsdag 22 oktober 2014

Drömmen om en trädgård på burk


Jag tror knappt ni kan ha undgått min kärlek och passion för Grekland. Jag vet faktiskt inte när den föddes - min fascination för Grekland. Jag var i Grekland för första gången som liten flicka och minns de öde stränderna och pinjeträden som gick så gott som ner till strandkanten där de mjuka vågorna rullade in. Det var Skiathos någon gång på 70-talet. Min pappa paddlade mig och min bror i en ostadig farkost runt en udde och så nästa - och så nästa....det var småläskigt - så ofantligt spännande. Mina föräldrar berättade mytologiska sagor och jag var som betagen. Tror det kan vara då jag liksom blev hooked på Grekland. Liksom Bali kommer jag aldrig kunna släppa dessa resmål helt. De är en del av mig. Mitt rese-jag.



En annan passion jag har är ju återburk - bruk menar jag. Gamla burkar och dunkar har nog varit min grej sedan Pippi var sakletare och hittade en gammal konservbruk i ett dike. "Titta va fin!" - Vad kan man ha den till? Man kan plantera i den å då blir det en sådan där trevlig burk med blommor vetja.


Jag fullständigt älskar det enkla i att odla på burk. 


Allt klär i en plåtburk!






Med lite färg ordnar det till sig om det är viktigt med samstämmighet.



En och annan olivdunk och fetaostburk får nya blomstrande färgstarka välkomnade uteliv. 



Eller varför inte måla i alla färger. Galet glädjande urvackert i mina törstande ögon.



Det är det här jag fullkomligt älskar med Grekland. Det enkla odlandet i det som finns tillgängligt. Det behövs inget fancy utan man fixar en byta och så blir det så bra så. Gamla färgpytsar och spakelhinkar i plast kan också vara iögonfallande för en resande blomsterperson. Det får blir ett inlägg framöver med återanvänd plast. 


Jag tycker om att odla i kruka. Det blir så härligt prunkande och ett skönt tävlande om vilken blomma eller grönt som skall få den bästa och mesta platsen. Vem som skall få synas mest. Visst jag planterar alldeles för trångt men  jag gör som jag vill i mina krukor. Jag blir tokkär i mina krukor varje år. Men drömmen är ändå en trädgård på burk på en grekisk ö. Där skall jag bli gammal och sitta utanför min grekblå dörr i svart klänning och virka spetsdukar i vitaste vitt. Så det så. 



Tills nästa gång vi hörs njut av en dröm i mina ögon. Much is more! Recycle! 

Blomsterdrömmar/Sanna





måndag 20 oktober 2014

Recyber men ändå något uppdaterad. Enjoy

onsdag 27 november 2013

Blomstrande galenskap

Bildkälla här
Jag fascineras av Frida Kahlos surrealistiska konst och hennes person. Hennes konstnärliga livsöde kan inte annat än att beröra. Härom kvällen fastnade jag framför filmen "Frida" från 2002 med Salma Hayek som Frida Kahlo. Jag hade faktiskt inte sett den. Gillade den. 


Bildkälla här

“I used to think I was the strangest person in the world but then I thought there are so many people in the world, there must be someone just like me who feels bizarre and flawed in the same ways I do. I would imagine her, and imagine that she must be out there thinking of me too. Well, I hope that if you are out there and read this and know that, yes, it's true I'm here, and I'm just as strange as you.”  Frida Kahlo

Bildkälla här

Debra Potas magnifika bilder av en manlig avbild av Frida Kahlo tog mig med storm när jag snubblade över dem när jag letade efter böcker om Frida i cyberrymden.
Bildkälla här

Lika sublimt smärtande som Fridas tavlor är denna bild.


Bildkälla här
För mig är det här vansinnigt vackert. 


Män och blommor är en perfekt kombo. Sexigt och lockande. Jag älskar det.


Turkost, rött, svart. Starkt iögonfallande och utmanande. Det går inte att flacka med blicken. Det räcker inte bara med ett tillfälligt ögonkast. Som betraktare kan du inte annat än fångas av de intensiva ögonen. Och blomsterkransen! En känsla av törnekrona i mjuka rosor i dramatisk färg. Färgade rosor och eventuellt oäkta är inte något jag är förtjust i men för konsten är det tillåtet. 


Jag har inte kunnat slita mig från de här bilderna. Hur känner du? Fler bilder finns: "Mexican Madness" här. Inspiration på härligaste nivå.




“I wish I could do whatever I liked behind the curtain of “madness”. Then: I’d arrange flowers, all day long, I’d paint; pain, love and tenderness, I would laugh as much as I feel like at the stupidity of others, and they would all say: “Poor thing, she’s crazy!” (Above all I would laugh at my own stupidity.) I would build my world which while I lived, would be in agreement with all the worlds. The day, or the hour, or the minute that I lived would be mine and everyone else’s - my madness would not be an escape from “reality”.” Frida Kahlo


Nu kommer jag in i en totalt crazy blomperiod. En blomstrande galenskap är inget farligt, jag bara skall skapa i blommor. Min verklighet kommer bestå av att uppfylla en massa blomstrande julönskningar och adventsdrömmar framöver. Sannas Värld kommer få lida lite.


Hon - Frida K- var föregångaren av "Selfies". 


Hej sålänge/Sanna

fredag 17 oktober 2014

Det vackra i det tillfälliga


I början min blomsterväg livnärde jag mig på torkade blommor. Som ni kan gissa var det ett tag sedan. 



Min allra första bukett som jag fick av en pojkvän var torkade rosa eterneller som hans mamma plockat i sin trädgård och hängt upp och ner i ett mörkt torrt utrymme. Jag var fyllda 18 och tyckte de var det finaste jag fått. Den där knippen rosa eterneller hängde med en och annan flytt. Jag hade ingen aning om då att jag skulle komma att skapa med torkade och färska blomster. Jag var så inriktad på ekonomiarbete i någon form. Helst i resebranschen. Hamnade i finansbranschen. 



Allt har sin tid. Jag kände att jag vissnade på min stol i en okonkret värld där summor, pengar och aktier blev så fruktansvärt ogrepppbart för mig. Jag passade liksom aldrig in. Redan då var jag fröken tvärtemot. Framförallt klarade jag inte riktigt av dresskoden. Var liksom tvungen att busa till det på något sätt. Kunde vara en krage, galna strumpor eller hårband. Bara det lilla som retade ögat. ;)



Nu är det livet borta sedan väldigt länge. Nästan halva min livstid. Jag är tacksam för det mesta som passerat i min livsrevy. Det är möjligt att jag skulle gjort annorlunda i vissa val med den erfarenhet jag besitter idag. Men just då kändes de val jag gjorde de rätta. 



Ett absolut helrätt val var att bryta mig loss från gamla invanda finansspår. Ge mig ut i en för mig okänd egenföretagar-värld. Visst har det varit väldigt svårt och tufft då och då. Jag har både älskat och hatat det. Gått på en massa minor och tappat självförtroendet, blivit fruktansvärt sårad och förlorat en hel del pengar i mina "orätta" val. Framförallt av samarbetspartners och kompanjoner. Men nu har jag lärt mig med åldern att inte vara för blåögd, spontan och impulsiv.  Förlåt inte helt relevant till detta inlägg. Då och då dansar mina tankar och fingrar iväg på annat håll.




Det skulle handla om det vackra i det tillfälliga. Det positiva i mitt blomsterliv överväger det som har varit mindre bra. Det som har varit dåligt har varit ofantligt lärorikt och gjort mig till en ännu starkare blomsterperson. Jag har haft så så många vackra möten med likasinnade i min blommande värld både tillfälliga & otillfälliga.



Jag är helt betagen i det förgängliga. 




Det rusar i alla mina ådror av att iaktta naturen just nu.




Jag följer blommornas flyktiga liv. Njuter hela vägen in till den sista sucken. 



Jag låter mina "sallader" av färskt vissna sakta på vackra fat.



Det är inga 90-talsuppsättningar direkt. 


Det ät mitt sätt att beskåda och njuta en liten stund extra. De får ligga sålänge jag tycker de är vackra. Innan dammet tar över. Sedan läggs de på komposten och blir till ny fin jord. 



Vilket i framtiden kommer att ge mig nytt material att leka med.



Det är av den anledningen jag älskar blommor. De är ej för evigt. Det är en påminnelse för mig att vara här. Nu! 


Så gott som varje dag förklarar jag för mina kunder att detta är just det som är det underbara med levande växtlighet. Att det är förgängligt. Som livet i sig. Om ett paket rosor "bara" håller 5 dagar - är  då inte de dagarna helt underbara!? Tänk  att ha blommande fägring på sitt köksbord, skrivbord eller nattduksbord hela veckan. Dessutom om du tar hand om dem håller de 7-10 dagar kanske -t o m längre. Jag vet! För jag har precis provat med ett helt vanligt 10-pack rosor. Inne på 12:e dagen nu. En vacker bukett från din närmaste blomsterbutik kan hålla länge! Byt vatten, diska vasen, snitta om med riktigt vass kniv varje dag. Jag lovar Er att ni får lång hållbarhetstid.




 Nickar huvudena tunga lägg dem på fat!




 med med löv, nypon, kottar, äpplen, granbarr och andra natur-liga skatter från skog, trädgård, ängar och dikeskanter.




och följ det vackra förloppet. 



Gotta dig  i det tillfälligt vackra in i det allra sista vissna kronbladet.



Lek. Fota. Gör egna vykort. Julkort. Tillfälliga konstverk som gör underverk för alla kreativa blomstersjälar. Det här är det nya sättet att glädjas åt lite torkat. 90-talets torkade alster  som skapades i ärvda byttor och skålar och som stod och samlade damm i åratal är förhoppningsvis förbi. Dock ta hand om de dekorativa kortlivade ögonblicken i varje bedagad skönhet. 




Mina halleluja-moments är ofta väldigt temporära. De kittlar i hela kroppen och tiden står still en bråkdelssekund. När det bubblat klart i hjärtat förevigar jag mina blomstermoments. 

xoxo/ S


tisdag 14 oktober 2014

Re-cyber! Jag har ej glömt Er - jag har bara fullt upp i min blomstervärld här ute irl.

onsdag 13 november 2013

En blomsteraffär från förr


Mushuset genomgår en ganska omfattande renovering för tillfället. På jakt efter gamla bilder, ritningar och annat hittade jag en hög med bilder från en blomsteraffär från förr.



"Min" butik. Det var så längesen. 





Vårt (jag och min kompanjon) koncept var helt unikt då - på 90-talet. 



I en gammal anrik cykelverkstad öppnade vi en jordnära blomsterfabrik.



De fyra elementen var hela tiden närvarande. Det var vår affärsidé. Vårt fokus.




Vi integrerade  trädgårdskänslan med den "vanliga" blomsteraffären.



Vi hämtade vår inspiration från vår stora blomsterguru Tage Andersen och en favoritbutik som idag inte finns längre. NK Gardening.



Vi slog våra kloka blomsterhuvuden ihop och skapade en underbar och helt unik atmosfär.



Koppar, järn, zink, korg, äppellådor, jord, pinjebark, leca, ärgad, gammalt, nytt ärvt, fyndat, slitet, ruffat, mossa,betong, cement, grovt, skirt, sand, sten, eld, vatten och massor av syre.....




 Råmaterial och känsla som - fortfarande - följer mig än idag.



Vi hade ingen enorm budget till att börja med. Vi rollade bara över de rustika operfekta väggarna i den gamla cykelverkstaden med vit billig färg. Kopparrör och annat fick synas. Industrivintage redan då.  Vi använde oss av gamla slitna råa golvplankor som vi byggde hyllor, bänkar och bord av. Det smått historiska materialet kom från en fastighet i Gamla stan där min kompanjonskas vän höll på att riva och renovera.



Gamla skåp, dörrar, fönsterluckor och annat hopplock från nära och kära fick bli & vara stommen i vår hantverkslokal. Känns ganska 2013 ;)


Våra egna blomsterarrangemang var naturnära. 




I milda toner och i skogs-och trädgårdsnära material.



På slutet av 90-talet drabbades vi även av odlingsfeber. Vi använde oss av frukt och grönt på höjden och bredden. Våra kunder blev helt lyriska.  Nästintill hysteriska av ha begär. 




Tror att varenda bord pryddes av våra köksnära arrangemang i sliten terrakotta. Potatis, vitlök, rödlök, morot, lime, äpple, blomkål, rödbeta, citron, kålrot, broccoli, apelsin, gurka..... Allt gick att använda i vårt skapande.



Till och med lakrits. Och vem visste då att lakrits skulle bli det nya för en finsmakare. :) Vi hade verkligen otroligt kul. Vi lekte. Flöt med känsla. Tänkte utanför ramarna.


Då var det unikt. Med en blomstrande pumpa.


En riktig klassiker där jag bor är Milleskrukan. Designad av Carl Milles på 1920-talet.



Många ger bort denna anrika kruka. Vi skapade var och varannan vecka i dessa superfina krukor. Visst andas dessa alster 90-tal!? 


Sorgens blommor finns alltid närvarande i en blomsterbutik. Jag minns den här skapelsen som jag formade till en stamkund vars föräldrar avlidit under samma vecka. 



Tycker fortfarande att kransarna var enormt vackra. Kärlek och omtanke. Symbolisk.



Ikebana a la Greenhouse. Elementen var med oss hela tiden.


Vi höll oss till vår affärsplan. När vi började spreta, som kunde hända ibland, läste vi genom vår affärsplan och "hittade" tillbaka.



Vår grundplåt var den gröna växten. Men vi ville förhöja vårt koncept och göra affären till något alldeles extra. En boutique som stack ut från mängden. Vi plockade in egna produkter som inte fanns någon annanstans - då. Vi inledde samarbeten med keramiker, konstnärer och silversmeder som gjorde vår butik ännu mer outstanding. Ännu mer lockande. Dock så skulle varje produkt ha en anknytning till det vi jobbade med eller knyta an de 4 elementen. Keramiken gick att använda till planteringskärl eller vaser, konsten hade en touch av natur-liga väsen, smycken var utformade till blommor och blad. Vi försökte hela tiden hålla vår gröna tråd. Det tror jag var/är viktigt. Att man inte håller på med för många saker samtidigt. Man ska koncentrera sig på det man är bäst på. Lägga sin energi och fokus där, sedan kan man alltid förhöja sin produkt med andra ting. Men de sakerna får aldrig ta överhanden. Skymma din grundidé. Jag är allergisk mot blomsterbutiker som säljer allt från kläder till livsmedel t.ex. Var sak har sin plats och expertis. Tycker jag iallafall. Förlåt om jag trampar på någons tå nu.




Varje vecka dukade vi vårt rustika träbord med olika lekfulla material. Här fanns inga gränser. Fantasin har inga som helst gränser - bara möjligheter. Vi sprängde barriärer med våra galna, roliga och väldigt opraktiska dukningar. 



Billiga material som vi samlade, lånade eller köpte fick vara grunden. Vi ville stimulera och väcka ett dukningsintresse. Även till vardags skulle det vara fint med det lilla extra på bordet. 



Kunderna var alltid jättenyfikna på vad som skulle kunna tänkas hända i vår butik vecka efter vecka. På så sätt höll vi kundflödet igång. De gillade vår konstnärliga miljö med jord på golvet och ständigt pågående projekt.










Lidingö Greenhouse var en oas med sin helt egna stil- då. Nu i efterhand vet jag många som var i vår lokal och smög. De inspirerades av oss. Inredningstidningarna var hos oss och lånade rekvisita,  diskuterade idéer för inrednings- och inspirationsreportage. Vår lojala kundkrets tyckte det var som att besöka Tage Andersen i Köpenhamn. Greenhouse var långt ifrån i jämförelse men vi kanske hade fångat en essens, en bit av den danska stämningen. Fina komplimanger som jag bevarar idag. Vi bjöd på oss själva och vårt konstnärskaos. Greenhouse förmedlade en skön grön ton.



Jag har alltid gillat att inspirera. Det är liksom mitt "mission". Jag är ganska modig och vågar gå min egen väg. L-Ö Greenhouse var ett resultat av två blomstigar som korsades. Det fanns en och annan runt omkring oss som inte trodde på vår idé när vi startade från skratch i ett "källarutrymme". Men det visade sig vara helrätt! En Trendsättare. Min f.d kompanjonska driver rörelsen i egen regi idag och har satt sin prägel på affären från förr. Min essens, avtryck och konstnärsskap har för längesedan suddas bort för någons annans. 


Vad som hände med mig? Jag var tvungen att hoppa av efter några år. Mitt familjeliv kom i kläm. Mina tjejer var alldeles för små. Min yngsta var 2,5 när vi öppnade och min äldsta skulle precis börja skolan. Det var helt fel tidpunkt i mitt liv. Det var ett väldigt tungt beslut att fatta just då. Men rätt. Jag älskar dessutom mitt frilansande blomsterliv jag har idag även om det kan vara tufft emellanåt. Jag träffat så ofantligt många härliga blomstermänniskor som jag inte gjort annars. Mitt blomstrande nätverk är helt fantastiskt. Men visst kan jag vara sugen på en fast blomsterpunkt då och då. 


Lidingö Greenhouse kommer alltid vara en del av mitt blomsterhjärta. Vi var så himla bra. Jag är så stolt över det vi förmedlade. Vi var liksom först med denna typ av butik. Det var vår livsstil som präglade vår gröna business. I Sverige fanns inget liknande då- när vi slog upp våra källardörrar. Blomsterbutiken från förr var egentligen mitt första egna blomsterprojekt och har givetvis präglat mig som blommänniska. Som jag nämnde använder jag mig fortfarande av materialen - från förr - i mitt blomsterskap idag. 


Jag älskar fortfarande kuddmossa, historia, strandfynd, återbruk, gamla dörrar, råplank, kottar, nejlika, lavendel, koppar, rått, natursten, möbelband, naturfärgat, färgglatt, fjärran länder....olika men ändå lika. Same Same But Diffrent helt enkelt ;) Detsamma präglar förmodligen detta min blomsterplats i cyberrymden!?.  Ett smärre kreativt kaos.


P.S bilderna är avfotade papperskopior. Fanns inga digitalkameror då, inget instagram, inget facebook. Hoppas jag ändå lyckats förmedla denna unika känsla idag som den var då - i en blomsteraffär från förr. D.S

Ha en blomstrande dag./Sanna