måndag 25 maj 2015

Re-cyber Monday

onsdag 31 juli 2013

Trädgårds-papparazzi



En kväll efter stängning vandrade jag runt i kvällssolen på mitt sommarjobb.



Tanken var att prova min nya kamera och



komma Zetas invånare riktigt in på livet.


Vara närgången.


Verkligen känna pulsen.


Testa vem som ville stå i fokus.


Någon nästan ropade: Hallå!! Ja du där! Här är jag! Ser du mig! 


Några andra vara svåra att missa. De visade gärna upp sina färgstarka personligheter.


Andra tog det rätt coolt.


Vissa var brännande heta. Blomsterflamenco in på småtimmarna...



I en handelsträdgård ryms en salig härlig blandning av sköna växande varelser.


Att vara trädgårds-papparazzi känns ganska harmlöst. Snällt på något sätt.


Det är ok att smyga sig tätt intill.


Betrakta. Nära och länge.


Vilken tur jag har haft som halkade in på ett rosblad i denna fantastiska trädgård. Tack till er som tänkte på mig när det behövdes en extra hand.

onsdag 20 maj 2015

Like Kandy for the eye



Offerblommor i hinkar.



På rad. På fat.




Urvackra. Betagande och helt fantastiska lotushuvuden.


En hel gata av små enkla stånd fyllda med lotus och annat blomstersmått.


Till gudarna. 


Min blomstersjäl faller alltid pladask för lotusen. Den har visat sig här i min blomstervärld tidigare. Från mina resor i länder där de symboliska är mer påtagligt än här hos oss.


Det sägs att där Buddha satte ner sina fötter blommade lotusen - i varje steg. Vackert inte sant? 


Det vilar något magiskt över lotusblomman i mängd. Lockande för mig såklart. Ett lätt habegär rusar alltid genom ådrorna och jag bara måste...


För några få kronor får du ett fång i din hand. 



Det är ren och helt förnuftig lycka med lotus "en masse". 


Symbolen för andlig utveckling. 


Den växer ur grumliga & gyttjiga vattnen raka ,stolta & vackra för att möta solen. 


När lotusen blommar i ett dyigt dike träffar det mig så djupt in i mitt blomsterhjärta. Jag tappar andan för en stund och blir stående orörlig. 



Sen bryts ögonblicket och jag börjar rota i min ryggsäck efter min ständiga följeslagare;  Mrs Nikon och Mr Apple. 


För att jag så gärna vill dela med mig av det jag ser. Förmedla min kärlek till en bit av min värld. Mina "wow-moments" är för mig skatter som jag bevarar djupt och för alltid. Vissa säger att den där stunden förstörs av att ideligen fotografera. För mig är det långt ifrån något som fördärvas. Snarare tvärtom. Jag kan uppleva känslan om och om igen genom att promenera tillbaka till just den stunden precis innan kamera-klicket. Jag kan återkalla just denna stund då jag sitter och dricker färskpressad citronjuice med lilla fröken M på ett gammalt klassiskt kolonialt hotell i Kandy, Sri Lanka, och betraktar.  Hur jag häpnar över sällsamheten i att sälja lotus till gudarna. "Like Kandy for the eye". Plus att det kittlar till djupt därinne. 


Det sägs att Buddhas tand finns i en kista i templet bredvid. Men vi tyckte det var lite dyrt att gå in för att titta på en ask vi stannade utanför och tittade på lotusfolket istället. Så nära det gudomliga kan ju en blomstermänniska knappast komma.

Blomsterkärlek /Sanna

måndag 4 maj 2015

Operfekt perfekt



Jag förundras över enkelheten. Det absolut vackra i att undvika det förutsägbara.



Att plantera i det du har. Det kan vara i en konserv, en urgammal kruka, ett kärl med din släkthistoria eller en överbliven gammal terrakotta kruka med sprickor.


Finns det något härligare!? Vackrare!? Än återanvändning!? Eller något som går att "re-cykla"!? 



Med lite enkel fantasi eller fix blir något från förr, rostigt eller buckligt som nytt för växter och gröna härligheter.


En avskuren vattenflaska blir ju hur fint som helst till kökets mest använda valfria krydda!


Jag gillar det. 



Jag tycker om det som lockar mina ögon. Det som är "osvårt". Saker som ej är tillrättalagt för att det skall passa in i en mall. Något som är operfekt perfekt.



Ögonblick. 


Där något av en händelse möts. Helt plötsligt och oförväntat.


Därför skapar jag. Därför fotar jag. Därför är jag. Alla dessa fantastiska ögonblick.

xxx Sanna

P.S något nytt på en Re-cycle Monday ;)





torsdag 23 april 2015

Revival


Gerberan är en snittblomma som hamnat lite i skymundan de senaste åren. Och som ni läste i ett tidigare inlägg inte riktigt min toppblomma men....


Hen har en lugnade inverkan på min vildhet om det behövs. Betonar "om det behövs". Jag jobbar helst yvigt och vilt som ni känner till men jag ser också det som en utmaning att använda mig av de material som bjuds där jag jobbar.


Jag gillar att tänja på mina ramar och kika utanför dem. Kolla lite vad som händer när jag nyttjar t.ex en gerbera. 



Eller krysantemum som även den ligger lågt på min favvo-lista. Blandar jag med favoriter som anemoner, nejlikor, hypericum, ecalyptus på mitt sätt funkar det. Kunden blev vansinnigt förtjust och då blev jag förstås stormande jätteglad.

  

Jag ser mig själv som konstnär  "á la minute". 


När jag "målar porträtt" med mitt material- som är färskt och härligt levande- måste jag ofta jobba ganska snabbt. Det gäller att fånga essensen och känslan på minuten.



Det skall fångas en del i en bukett blomster. 



Färg, form, säsong, mottagare, givare, glädje, sorg, kärlek, lek, omtanke och en massa annat.


Visst kan blommorna konkurrera en smula. Slås lite om uppmärksamheten.



 Dock var blomma har sitt karaktärsdrag som lockar blicken till sig. Varje litet blomhuvud har sin historia. Sitt ursprung. 



Som ni ser på bilderna har jag använt mig friskt av gerbera för de har funnits i kylar både här och var där jag poppat upp de senaste halvåret.


Jag kan ju inte bara låta bli en blomma för att hen inte är en klar vinnare i mina ögon. En sort kan inte bli kvar i sina vaser. 


 För hen kan ju bli en uppstickare med andra. Ett blickfång.



Gerbera är en bra blomma. Faktiskt. Många gånger. Formen är som ur en barnfilm. Visst passar den i en bukett som skall fånga min absoluta favorit i julfilms väg: Grinchen!? Nu är det långt till jul-som tur är-men jag ville ändå dela med mig av vit gerbera som fokus i en annars vild blandning av tulpaner, anemoner, skimmia, alstromeria och polkagrisar.


Det som är det bästa med gerberan i det stora hela är att hen finns i en uppsjö av färger. 



Anar jag ett återtåg. Det verkar ju som om gerberan har fått en revival i min blomstervärld. 


Helt omedvetet har hen tydligen utmanat mig till användning.


Hur känns gerberan för er? 


Ha det blomstergott/ Sanna