Revival

Gerberan är en snittblomma som hamnat lite i skymundan de senaste åren. Och som ni läste i ett tidigare inlägg inte riktigt min toppblomma men....

Hen har en lugnade inverkan på min vildhet om det behövs. Betonar "om det behövs". Jag jobbar helst yvigt och vilt som ni känner till men jag ser också det som en utmaning att använda mig av de material som bjuds där jag jobbar.

Jag gillar att tänja på mina ramar och kika utanför dem. Kolla lite vad som händer när jag nyttjar t.ex en gerbera. 

Eller krysantemum som även den ligger lågt på min favvo-lista. Blandar jag med favoriter som anemoner, nejlikor, hypericum, ecalyptus på mitt sätt funkar det. Kunden blev vansinnigt förtjust och då blev jag förstås stormande jätteglad.

  

Jag ser mig själv som konstnär  "á la minute". 

När jag "målar porträtt" med mitt material- som är färskt och härligt levande- måste jag ofta jobba ganska snabbt. Det gäller att fånga essensen och känslan på minuten.

Det skall fångas en del i en bukett blomster. 

Färg, form, säsong, mottagare, givare, glädje, sorg, kärlek, lek, omtanke och en massa annat.

Visst kan blommorna konkurrera en smula. Slås lite om uppmärksamheten.

 Dock var blomma har sitt karaktärsdrag som lockar blicken till sig. Varje litet blomhuvud har sin historia. Sitt ursprung. 

Som ni ser på bilderna har jag använt mig friskt av gerbera för de har funnits i kylar både här och var där jag poppat upp de senaste halvåret.

Jag kan ju inte bara låta bli en blomma för att hen inte är en klar vinnare i mina ögon. En sort kan inte bli kvar i sina vaser. 

 För hen kan ju bli en uppstickare med andra. Ett blickfång.

Gerbera är en bra blomma. Faktiskt. Många gånger. Formen är som ur en barnfilm. Visst passar den i en bukett som skall fånga min absoluta favorit i julfilms väg: Grinchen!? Nu är det långt till jul-som tur är-men jag ville ändå dela med mig av vit gerbera som fokus i en annars vild blandning av tulpaner, anemoner, skimmia, alstromeria och polkagrisar.

Det som är det bästa med gerberan i det stora hela är att hen finns i en uppsjö av färger. 

Anar jag ett återtåg. Det verkar ju som om gerberan har fått en revival i min blomstervärld. 

Helt omedvetet har hen tydligen utmanat mig till användning.

Hur känns gerberan för er? 

Ha det blomstergott/ Sanna

Re-cyber Monday

fredag 22 mars 2013

"Peace" of cake

-Men vad skall du med en så ful tårta till!? Den ser ju ut som en stor äggula! sade min dotters kollega när jag hämtade min beställda gula odekorerade prinsesstårta från Gateau. 

-Den kommer bli fin. Jag har en plan. :) En snabbfixad tårtvision.

 Jag gillar ju olika sorters band & spets, ord och blommor. Vilket jag gärna kombinerar på något sätt. Mina vårlökar (pärlhyacinter och tête-a-tête) i fönstret och min bordsdekoration med penséer fick dela med sig av sina sköna blommor. Med hjälp av ståltråd fäste jag blomma för blomma, stjälk för stjälk. Glöm bara inte att ta bort dem vid servering. Varken gott eller bra att äta/svälja en bit ståltråd. 

Min far fyller år på vårdagjämningen den 20:e mars. I och med vinterns fortfarande ganska hårda grepp kände jag för att ge något soligt och blommigt. Och gult.

Flower Power eran är en del av min pappas ungdom så varför inte lite Peace and Love på födelsedagen.

Jag älskar överraskningar själv och av den anledning älskar jag även att överraska. En söt liten tårta är väl en alldeles underbar present vid alla tillfällen. 

För mig är detaljerna viktiga. Det där lilla extra. Pricken-över-i:et. De där knappt märkbara detaljer men genomtänkta. 

Att fylla tårtkartongen med lösa rosblad och blommor gör öppnandet ännu mera njutbart.

Både för mig,som fortfarande är som ett förväntansfullt barn när mina presenter öppnas och för mottagaren som öppnar och överraskas. Gillar en helhet. En tanke. Visst ser det jättefint ut. 


                           

Med den extra lilla detaljen som rosblad och blommor i tårtkartongen har du dekorationen med dig för vilket fat som helst. Jag tycker att man skall täcka kartongbiten tårtan står på. Den är inte så rolig i mina ögon. Flower Power tårtan blev som en härlig kontrast till pappas tidslösa klassiska köksinredning Carl Malmsten, Iittalla, Ph-lamp. Just nu är han, omedvetet, så helt rätt. Hipster-morfar som tjejerna säger.  

När man når en  viss ålder är antalet ljus inte så viktigt. Dock måste ett ljus blåsas ut efter vi sjungit födelsedagssången på danska. Det har blivit en tradition i vår familj att efter vår vanliga Ja-må-du leva sjunga den danska födelsedagssången. Det var något min syster införde på skoj efter att i år jobbat utomlands för Spies. Det blev ett fint och uppskattat födelsedagsfirande. Vi fick en jättegod middag och pappa fick blomstrande tårta, blommor och paket.

                            

Om du vill göra det enkelt men ändå få en personlig touch på din tårta: Allt som behövs är en odekorerad tårta av valfri färg och något att dekorera med. Beställ helt enkelt en odekorerad tårta på ditt närmaste konditori. Jag beställer alltid på Gateau, om jag inte bakar själv förstås. Gateau finns lite varstans i Stockholms-området och även i Malmö med omnejd. Deras prinsess är god. Även om jag denna gång tyckte det var lite mycket sylt. När du hämtat den färdig och perfekt är det bara att låta fantasin flöda. Dekorera precis som du vill. Färska blommor är dekorativt och kan skapa en otrolig skön känsla för vilken årstid som helst. Det finns massor av färdiga ätbara dekorationer i dagligvaruhandeln och på nätet. Panduro säljer en hel del, blandannat sugarpaste som är lätt att arbeta i. Jag gillar också att använda marispan. Hushållsfärger finns i alla möjliga fina färger idag. Glöm inte fina band. Eller varför inte barnens leksaksfigurer. Som sagt det är bara fantasin som sätter dina gränser. Lek och ha kul. Lycka till.

                           

Det är ok att fuska vid behov. Det är en "piece of cake" att fixa en blomstrande Peace-cake. 

Pråligt

Röda gerbera.

Så 90-tal.

Måhända hamnar gerberan lite längre ner på min favvo-lista när det gäller blomster. Men den har legat högt. Det var en klar måste-ha-hemma-blomma innan jag blev professionell blomstermänniska. 

Jag vet! Så unga.....känns som i förrgår

Jag hittar absolut blomsterkärlek för det barnsligt stora blomsterhuvudet. Alla blommor "en masse" har effekt på mig. Även en svårflörtad blomma som en röd gerbera.

Blickfång. Färg. Mycket. Glatt. Lekfullt och alldeles underbart. I mina ögon; inte ett dugg pråligt.  Visst är alla blommor vackra och upplyftande på sitt sätt? Det gäller bara att de hamnar på rätt plats. 

En sista sak bara! Aldrig plastad stjälk! Aldrig tvingad med ståltråd! Man ska njuta av att alla har växt olika. Krokiga som raka. Jag tycker inte om att tvinga en blomma om jag inte måste. Jag gillar ju det operfekt perfekta. Be din florist att inte plasta och tråda -dåligt för miljön och blomman behöver det inte. Ljummet vatten och nytt snitt så trivs hen bra och gläder dig länge.

Re-cyber Monday

tisdag 29 april 2014

Leftovers

Mina sista timmar på Bali denna gång tog jag min allra bästa följeslagare - Nikon- och promenerade på stranden i den skönt stekande solen. Med sällskap av vågornas brus som övergick till ett djupt dån när de rullade in mot stranden.

Min blick "stördes" av något längre bort. Omedvetet vaknade en nyfikenhet och mina barfota fötter försökte ta sig igenom sanden lite snabbare. 

Andra kanske såg det som skärp. Jag såg det som konst.

Leftovers efter en ceremoni på stranden. 

Magiskt vackert.

För mig var detta ett obeskrivligt underbart fynd. Vågorna och tidvattnet hade skapat en skådeplats för mig.

Bara för mig. 

Varenda detalj lockade mig närmare. 

Jag rörde inget bara insöp det hela med mina blick och mina känslor.

Varje liten lämnad del var som poesi för mig.

Hur länge jag var uppslukad av en hög med överblivna blomblad, kokosnötter, ris och skapade blad-verk har jag ingen aning om. 

Tiden fanns inte. Jag var i min bubbla. 

Strandmänniskor passerade säkerligen med sina surfbrädor utan att jag la märkte till dem. För mig existerade bara det som blivit över.

"We drank your wine while we watched you". Mina nyfunna vänner hade tydligen festat till på vinet som blev över sedan kvällen innan då vi grillat red snapper på öppen eld. Det godaste jag åt på denna resa faktiskt. 

Det var väl skönt att jag kunde stå för både vin och underhållning de där sista timmarna på en obeskrivlig plats på andra sidan jorden. 

Å andra sidan fanns det andra foto-junkies med större objektiv. Deras ögon lockades av något annat vackert.  Dessutom tjänade de lite pengar på sina fantastiska foton när de förevigade surf-folket. Surf-moments på de högsta vågorna är svårt att knäppa av brädfolket själva förstås.

Jag bjöds också på underhållning och omtanke. Nästa gång skall jag få lära mig konststycket att skapa med palm- och bananblad på balinesiskt vis. 

En sista favorit sång - "Sitting on the dock of the bay"- och sedan bar det av till flygplatsen. Ett härligt slut på en oförglömlig resa.

P.S

Två exakt lika bilder....

En tycker jag är mer iögonfallande än den andra. Kan ni gissa vilken? Och varför tror ni jag tycker så ;)

Ha en underbar tisdag./ Sanna