Klöver

Röda klöverblommor i dikeskanten är helt oemotståndliga. 

De vita och de lite blekrosa lockar också.

Det kliar i mina fingrar. Jag bara måste. 

Det spelar ingen roll vid vilken väg de växer. På ön i stan eller på ön i Roslagen. 

Ett gäng måste med hem. 

Det går bara inte att låta dem vara. De viskar till mig att de vill bli mina. 

De vill pryda våra hem. 

Nyanser av rosa i mina alla små medcinflaskor gör ju vem som helst frisk och glad.

 Klövercerise, vädd-lila, broderat, virkat och en sjal på bordet i sommarhuset. Huvudduken är från min barndomstid i ett annat mycket varmt land.  Mjölkkannan är min mammas från hennes tid som liten flicka. Ostbandet och duken var gjorda av min farmor. Allt bär på en historia. Visst funkar kombon med handplockad vild bunt.

Det sägs att klöver symboliserar ord som "tänk på mig" och "bli min".

Jag har ingen aning om det ligger någon sanning i det. Däremot vet jag vad klöver betyder för mig juli, födelsedag och härligt långa sommardagar. Så länge jag minns har mina händer alltid plockat dessa rara blommor. Med stjälk och utan. Som liten flicka fick jag mest med mig en hand med blomhuvuden som min mamma lade i snapsglas.

Jag fyller min blomstersjäl med sommar nu. Jag plockar och leker med det som bjuds. 

För mig är det en skön avkopplande syssla i stort och smått. Rena blomstermedicinen. Prova vetja! 

Så ut och plocka blommor i solen. Gammal som ung. Hon. Han. Hen. Jag vågar lova att ni "bara" blir lyckliga.